Start>>>
Aurora>>>
En spännande bangolfsdeckare©/Aurora
FÖRSVUNNEN BANGOLFSSPELARE I ALELYCKANS SPORTHALL
Låt mig berätta, fast jag fortfarande är lite chockad av försvinnandet, om vad som hände den vackra vinterdagen. Det skulle egentligen vara en vanlig division 1 bangolfstävling vid Alelyckan men blev en dramatisk dag med våldsamma inslag där polis fick kallas in.
Många elitspelare från hela västra Sverige hade samlats vid Alelyckans sporthall och spelet var i full gång.
Två omgångar i serien var färdig spelade och efter två omgångar visade det sig att en elitspelare från Kungälv och hans lag var i ledningen. De hade gått från sjunde plats och var nu efter två omgångar i ledningen. Vem skulle då kunna veta att han elitspelaren från Kungälv just hade gått ut på sin livs sista bangolfsrunda?
Tredje och sista mycket spännande omgången hade just kommit igång.
I högtalarna ropades spelarnas namn och klubb upp efter den turordning de skulle spela: Elitspelaren från Kungälv var också på plats men det visade sig att han hade ett allvarligt handikapp – han var ingen elitbangolfsspelare – vem var han? – en icke vanlig bangolfsspelare!
Hans fysik var det inget fel på, något stel i svingen men kroppsbyggnaden, hårfärgen, längden påminde om Kungälvs elitspelare och den grå T-shirten stämde också, men domaren blev misstänksam över spelarens underliga uppträdande.
Domaren kände sig nästan tvungen att avbryta spelet och så måste han nog visitera den där spelaren, han liknar inte Eino Born från Kungälv för så brukar han inte bete sig, tänkte domaren.
Men domaren kom ihåg att Eino Born hade tidigare berättat att han hade känt sig illamående tidigare på dagen. Då tänkte han det beror nog på att han är nervös och beter sig lite konstigt för det.
Domaren gick fram till honom och frågade.
”Allt lugnt?”
”Jag vet inte”
Så pep det till igen i Eino Borns ficka, det var i hans mobiltelefon det pep.
Han rusade iväg från banan och sprang bort i ett hörn längs ned i den smala gången,
satte sig ned och tog upp mobiltelefonen och läste av ett SMS meddelandet.
Domaren följde efter bort till honom.
”Vem var det som du fick SMS meddelande ifrån?”
”Vet inte”
”Brukar du få sådana meddelande?"
"Ska inte mobiltelefonen vara avstängd under matchen?”
”Ja, det händer.”
”Men vad var det som var så allvarligt med det?”
Han reste sig och gick tillbaka fram till banan, la ned bollen och skulle just svinga iväg den när det pep till igen.
Domaren stirrade rakt in i ögonen på honom och frågade.
”Vad ska du egentligen göra här?”
”Jag vet inte, borde kanske spela, men ibland går det bara inte, sa han.”
Hans röst var sprucken av trötthet och domaren blev allt mer misstänksam, vem är han?
”Det är nog bäst jag får se din licens”
”Licens, vad ska du med den?”
”Behöver du den för att klättra på väggarna här”
”Nej”
Domaren tog upp visselpipan, blåste av matchen och vinkade med flaggan och ropade åt de närmaste spelarna att vi bryter spelet här.
”Vet du var Eino Born har tagit vägen, frågade domaren?”
”Han hoppade ut genom fönstret och sprang ut i skogen. Han ligger nog halvrutten med dom andra liken nu, men tur att han hade den gröna filten med sig”
”Vad säger du? Bland dom andra liken”
”Det är nog bäst du följer med mig in på kontoret så jag får ringa efter polisen och reda ut det här”
Domaren kontaktade polisen på Hisingen och efter två timmars väntan kom jourhavande kommissarie Van der Post till Alelyckan.
Domaren berättade för kommissarie Van der Post att Eino Born elitbangolfsspelaren från Kungälv, plötsligt hade försvunnit och att han hade blivit utbytt när tredje varvet i matchen just skulle börja av en okänd bangolfsspelare. Bangolfsspelaren hade uppfört sig lite konstigt, så att han var tvungen att bryta matchen.
Bangolfsspelaren hade sagt att ”Eino Born hade hoppat ut genom fönstret, sprungit ut i skogen och att han ligger nog halvrutten med dom andra liken, men tur att han hade den gröna filten med sig”.
Bangolfsspelaren fick följa med kommissarie Van der Post till polishuset på Hisingen för vidare utredning.
Polismyndigheten på Hisingen beslöt att det skulle göras en noggrann undersökning av området kring Alelyckan med hjälp av en hundpatrull för att se om de kunde finna några lik eller spår av Eino Born.
Kommissarie Van der Post fick uppdraget att leda utredningen, eftersom han kände till så mycket om just bangolfsporten, han var en aktiv spelare själv och brukar ibland för nöjets skull spela i Alelyckan.
För att komma vidare i utredningen måste kommissarie Van der Post reda ut om Eino Born hade några nära anhöriga, flickvän eller om han bodde alldeles ensam.
Eino Borns nära anhöriga var en flickvän och hans föräldrar.
Berit flickvännen till Eino Born blev djupt chockad när hon fick telefonsamtalet från kommissarie Van der Post om Eino Borns plötsliga försvinnande.
Eino Borns försvinnande lockar fram den undersökande journalisten i henne.
"Jag måste lösa gåtan, jag måste finna Eino Born, tänkte Berit."
"Jag måste snabbt återvända hem till honom, kanske hittar jag honom insvept i en grön filt i sin säng och där kan vi...., tänker hon."
Det är i rollen som en grå anonym spårhund hon återvänder hem till honom. Goda minnen och synpunkter börjar dyka upp för henne utan att hon rår över det.
Minnet från ett biobesök som de hade varit på och minnet från deras sköna kärleksstunder. Men är det inte så för de stora andarna att avgörande idéer och uppslag dyker upp i sömnen eller i tomma intet.
Till sist är hon framme, det är sent på kvällen, mörkt ute. Hon stiger ur bilen och går in genom porten, knackar på dörren men ingen öppnar.
Hon ringer på klockan och försöker igen, men får inget svar, han öppnar inte.
Hon måste försöka igen genom att gå runt huset för att se om det finns någon dörr på baksidan. När hon kommit på baksidan försöker hon att krypa upp på balkongen för att knacka på dörren där.
Men plötsligt dyker det upp en man bakom henne. Mannen befinner sig ungefär fem meter från henne.
Han står där alldeles orörlig och betraktar henne. Hon ser att han har ett stort sår i pannan, men vad vill han tänker hon.
Hon tar några steg emot honom och ser att det är Eino Born.
”Förlåt att jag tränger mig på, sa hon”
Eino Born svarade inte.
Plötsligt förstår hon att hon måste bort därifrån.
Eino Borns kalla ögon gjorde henne rädd.
”Förlåt jag ska inte störa dig mer, sa hon”
Hon började gå men ser plötsligt att Eino Born tar upp någonting ur fickan.
Först kunde hon inte se vad det var men sen ser hon att det var en pistol.
Långsamt lyfter Eino Born pistolen och siktar på henne, han siktar mot hennes huvud.
”Gode Gud, hjälp mig”
”Gode Gud, hjälp mig” Han tänker döda mig, tänker hon.
”Gode Gud, hjälp mig”.
Nästa dag finns det att läsa på GPs löpsedel:
MÖRDAD KVINNA FUNNEN I KUNGÄLV – skjuten på nära håll troligen av proffsmördare?
Kommissarie Van der Post har bestämt ett möte med hundpatrullens ledning för att få information om de hade fått upp några spår av Eino Born. Det visade sig att hundpatrullen inte fått upp några spår av den plötsligt försvunne elitspelaren.
Polisen på Hisingen fick flera telefonsamtal att en kraftig explosion hade hörts vid Alelyckans Sport Hall och en pojke ringde in ett bombhot att Alelyckans Sport Hall skulle sprängas, han ringde in hotet via SOS.
Kommissarie Van der Post får plötsligt avbryta mötet med hundpatrullen och istället får de ta sig snabbt ut till Alelyckan. Så att polisen och deras bombhundar snabbt kan kontrollera att Alelyckan är säker eller om de hittar några sprängladdningar där.
Alla sportpersoner omkring 250 personer fick snabbt evakuerats från Alelyckans Sport Hall.
Nästa dag finns det att läsa på GPs löpsedel:
ALELYCKANS SPORT HALL EXPLODERADE I NATT KL.23:30.
Alelyckans Sport Hall hade exploderat strax efter evakueringen. Sprängladdningen var så kraftig att delar av innertaket föll in och fönstren till flera bilar i omgivningen krossades.
Polisens tekniker undersöker explosionsplatsen i dag på morgonen. En utredning måste göras för att få reda på vem står bakom och vem har utfört attentatet?
Kan de tidigare hotfulla SMS meddelanden ha något med sprängningshotet mot Alelyckan eller något att göra med elitspelaren Eino Born från Kungälv plötsliga försvinnande, tänker Van der Post?
Kommissarie Van der Post hade bestämt möte med några tunga klubbmedlemmar i Kungälvs BGK för att få deras synpunkter eller höra om dom hade hört något misstänksamt innan Eino Borns plötsliga försvinnande.
"Är det någon av Er som sett Eino Born efter hans försvinnande? frågade Van der Post."
Men ingen hade sett honom.
"Det måste vara någon som dödade honom när han försvann från matchen, sa Per Landen (en av spelarna)."
"Kan någon av er tänka er vem som kan ha gjort det, frågade Van der Post.? "
Per Landen blev väldigt upprörd av frågan och ställde frågan ist till kommissarie Van der Post.
"Borde du heller inte fråga vem av oss som inte har gjort det?"
"Jag vet inte vem som har gjort det, sa Per Landen."
"Jag vill inte veta det heller."
"Jag vill inte ha dåligt samvete för att han aldrig mer kommer hit till Alelyckan och spelar med oss."
Per Landen reste sig och gick ut från rummet.
Van der Post märkte att Rigo Sell (en annan av spelarna) tänkte följa efter Per som just hade gått, men han blev kvar och började prata.
"Det förstår du väl att vi i klubben är väldigt upprörd över det som hänt Eino Born."
"Det förstår jag sa Van der Post men för att reda ut vad som hänt Eino Born måste jag få ställa frågor till Er och säkert är jag tvungen att höra av mig igen."
Han gav dem sitt telefonnummer till polisstationen.
Kommissarie Van der Post fick många mail från allmänheten, tips kom in var Eino Born hade sets och var han eventuellt kunde finnas.
Ett man en nattvakt hade anmält att han hade sett en man på cykel, cyklande över bron i Kungälv samma natt som Einos flickvän blev skjuten. Van der Post tyckte att det var ett intressant vittne.
"Kunde det vara gärningsmannen som åkte där på cykel, tänkte Van der Post."
Ett annat vittne hade anmält att det var lite mystiskt vid Kungälvs klubbstuga häromnatten, det verkade vara ett gäng som hade fest där.
"Vilka kan ha haft fest där", undrade Van der Post.
"Jag kanske måste åka ut dit och undersöka saken."
Van der Post och en polis från Hisingen bestämde sig att åkta ut till Kungälvs bangolfsklubbstuga. På parkeringen vid Kvarnen i Kungälv som ligger alldeles intill bangolfsbanan parkerade de bilen.
"Vi går in i bangolfsklubbstugan", sa Van der Post.
Men dörren var låst.
"Det verkar i alla fall ha varit fest här sa polismannen".
Han tittade ned på alla soporna som låg utspridda där.
Van der Post bestämde sig för att bryta upp dörren. Han hade kofoten med sig och tryckte in den mellan dörren och gångjärnen. Gångjärnen rycktes bort, det var bara att gå in, men det var ingen där.
Plötsligt lät det som någon pratade i rummet intill, dörren var stängd.
"Vad fan vad det sa polismannen."
"Inte vet jag, sa Van der Post."
"Ge mig pistolen, sa Van der Post."
"Är det någon där skrek Van der Post, öppna dörren annars skjuter jag sönder den."
Ingen öppnade, Van der Post spände hanen och sköt. Smällen var öronbedövande, det ekade säkert i hela Kungälv.
Men det visade sig att det fanns ingen där, det var en kvarglömd radio som någon hade glömt att stänga av.
Van der Post hade bestämt träff med Eino Borns föräldrar för att höra om dom hade någon teori varför han plötsligt hade försvunnit.
Det var Eino Borns mor som öppnade när Van der Post ringde på.
"Vad brukar Eino Born sysselsätta sig med på kvällarna, frågade Van der Post?"
"Jag har ingen aning om vad Eino brukar göra på kvällarna", svarade hon.
"Det är så länge sedan han flyttade hemifrån, så vi har ingen översyn på honom, vad han sysslar med."
"Han och hans flickvän Berit brukar komma hit ibland och det är så trevligt."
"Han har ju träffat en så trevlig flicka, hon är så glad."
"Eino och hon verkar trivas så bra ihop, tillade hon."
"Har det hänt honom något?"
Hon började att bli rädd.
Van der Post svarade bara att:
"Kungälvs klubben har anmält honom som försvunnen."
"Han försvann plötsligt från den senaste matchen och ingen verkar veta var han tagit vägen, sa Van der Post."
"Han kanske är hos sin flickvän, sa Einos mamma."
"Eino och Berit är nyligen förälskade så dom kan aldrig vara ifrån varandra just nu."
Berit säger ofta ”han såg mig, som ingen någonsin hade sett mig tidigare”, "han är min största guldgruva," "jag vet att han älskar kvinnor" men han är absolut ingen kvinnojägare, "han är min nu."
Van der Post visste inte hur han skulle svara men svarade.
"Hans flickvän har hittas mördad utanför Einos lägenhet, ihjälskjuten."
"Det är nog bäst du följer med till polisstation så ska du få mera information."
"Har min sons flickvän hittats skjuten utanför Einos lägenhet, det kan inte vara sant."
Hon hade svårt att hålla tillbaka tårarna. Van der Post kände sig plötsligt mycket trött.
"Var är Eino nu då skrek hon."
"Vi vet inte, kom med mig nu till polisstationen så ska vi fortsätta att reda ut det där."
I husrannsakan hemma hos Eino Born hittade kommissarie Van der Post Einos dagbok.
I Eino Borns dagbok fanns att läsa:
Jag känner fortfarande längtan efter den intensivt sköna känslan till närheten av Berits kropp.
Hon är kvinnan i mitt liv. Jag är övertygad om att mitt liv skulle bli en ungkarlstillvaro om jag inte hade hittat henne.
Jag har alltid uppfattat kvinnor som alltför komplicerade, alltför krävande… men Berit…pressar mig aldrig. Hon låter mig vara sådan jag är.
De flesta kvinnor börjar uppfostra sina män men sådan är inte Berit min kära flickvän.
Van der Post satt vid sitt skrivbord och funderade:
"Eino Born försvann spårlöst från matchen."
"Flickvännen mördad, hon kanske var där och följde med honom när han försvann."
"Är det ingen som sett hans flickvän vid Alelyckan den kvällen?"
"Skulle det ha varit hon som hämtade honom?"
"Men varför blev bara hon mördad utanför hans lägenhet?"
"Var skulle han ha funnits i så fall när det hände?"
"Sprängningen av Alelyckan, hade det något samband med Eino Borns försvinnande?"
Van Der Post kände obehag av det som kom krypande fram, han kunde inte få pusselbitarna att gå ihop, men många delar fanns där kände han.
Efter dödsskjutningen av sin flickvän hade Eino Born smugit iväg ut i skogen till ett övergivet torp nära en insjö där han och Berit brukade åka till på sommaren för att bada och att älska.
Efter lång promenad ute i skogen hittade han den plats där de brukade ligga och njuta, smekas och älska efter badet.
Han satte sig ned vid den plats de brukade sitta, samtidigt kände han hur ångesten kröp i hela kroppen.
"Varför dödade jag henne?"
"Hur ska jag våga träffa mina kompisar?"
Skräcken kändes stor för honom att möta andra människor och inför deras ögon besvara varför han dödade sin flickvän. Han la sig ned i det mjuka gräset, ovanför hans ansikte prasslade det svagt i trädkronorna och snart somnade han.
Han sov några timmar, reste sig och gick till bergsknallen, där de brukade sitta och njuta av vattnet nedför. Solen hade inte gått upp, men framför honom på andra sidan syntes morgonrodnaden den homeriska ”rosenfingrade Eos”. En skön känsla av befrielse grep honom. På något sätt skulle allting ordna sig. Det fanns ingenting att vara rädd för.
"Jag är en sådan som jag är, genom min svaghet ska jag nå fram till min styrka, tänkte Eino."
Han satt där på bergskanten och njöt av soluppgången över vattnet och drömde att Berit flickvännen skulle sitta vid hans sida. Han hörde hennes uppmuntrande ord, och plötsligt satt hon där. Han såg in i hennes ögon som med stolthet och ömhet betraktade honom och han kände hur hans lem reste sig. Hjärtat började att slå, visst var det Berit.
"Det var inte hon som valde mig; det var jag som valde henne, tänkte Eino. Hon behövde bara säga ja tack när jag….."
Tankarna svallar, tänk när vi varit tillsammans och har haft det mycket skönt då brukar jag säga till mig själv ”Du är en lyckans kelgris som hittat henne”, tänkte Eino.
Han fortsätter och drömmer om deras möten och tankarna går till goda minnen när de brukar träffas ”känslorna svallar, kommer vi månne att bryta några vallar?…detta heta möte, min vän i ditt sköte.. våra läppar mötas, våra kön…blötas, man önskar att man kunde frysa tiden”.
"Hur kom det sig att jag vågade se tillbaka på henne?"
”Här är jag” sa hennes ansikte och hennes kärleksfulla ögon.
"Hennes levande nakna kropp mot min."
Sedan vände hon sig om, kastade sig i vattnet och bara försvann.
"Varför, varför skulle allt det här just hända mig, tänkte Eino?"
Vattnet kluckar så vackert och osynligt mot stranden, "det finns ingen väg tillbaka, bara framåt tänkte Eino Born."
Han reste sig och gick ut på bergkanten, sluttningen ned mot vattnet, drog in ett djupt andetag, sträckte ut sina händer och ropade på sin flickvän och plötsligt dök hon upp ur vattnet. Han bestämde sig och skrek ut:
"jag kommer till dig"!
Han dök ned till henne. Framtiden för oss två är nu räddad, vi har återförenads, vi har hittat varandra. Jag vill inte överge dig, jag vill att vi återförenas min vän.
I nästa stund hade båda två kastat sig i vattnet och båda två bara försvann.
Kommissarie Van der Post reder ut de hotfulla SMS meddelanden om sprängsningshotet, och sprängningen av Alelyckan. Han kommer fram till slutsatsen att Eino Born och den inhoppade bangolfsspelaren ligger bakom sprängningen av Alelyckan.
Den inhoppade bangolfsspelaren grips och döms för sprängningen av Alelyckan.
Eino Borns försvinnande och flickvännens död avskrivs för fallet kan inte redas ut.
Kommissarie Van der Post hittar inte något spår av Eino Borns försvinnande och ingen gärningsman kan gripas för mordet av flickvännen.
Van der Post kan bara göra en teoretisk sammanfattning av fallet Eino Borns försvinnande genom allt det som fanns nedtecknat i Eions dagbok och alla SMS meddelanden.
Eino Born och hans gäng var mycket trött på Alelyckans dåliga arbetsmiljö och lokaler. Då fann bangolfsgänget från Kungälv ingen annan lösning än att spränga Alelyckan för att på sikt få nya inomhus lokaler, sa Van der Post.
Eino Borns plötsliga försvinnande var väl förberett, den inhoppade bangolfsspelaren ersatte Eino för att han hade bestämt träff med gänget från Kungälv som skulle spränga Alelyckan.
Deras planer gick inte att uppfylla just den kvällen eftersom Eino Born fastnade i fönsterkarmen, ramlade ned och slog sig mycket illa. Blod har hittats utanför Alelyckan och analysen tyder på att det var blod från Eino Born. Därför måste sprängningen troligen uppskjutas några dagar, rapporterar Van der Post.
Att gärningsmannen var Eino Born, att det var han som dödade Berit kunde inte bevisas.
Men Van der Posts teori var att det var Eino Born som hade dödad flickvännen för att Eino Born började känna oro att han och hans flickväns vallar skulle brytas. Einos önskan hade alltid varit att han kunde frysa tiden.
- "Jag drömmer ofta om våra möten och tänker efter känslorna svallar, kommer vi månne att bryta några vallar?…detta heta möte, min vän i ditt sköte...våra läppar mötas, våra kön…blötas, man önskar att man kunde frysa tiden”, fanns att läsas i Eino Borns dagbok.
"TÄNK OM MAN KUNDE FRYSA TIDEN"...©/Aurora
PS. Van der Post kanske dyker upp igen, vem vet, längre fram, för jag tycker det är mycket kul att skriva och kommissarie Van der Post gillar mysterium, har jag märkt. DS
PS. En bra novell är ett eget universum: en himmelskupa över ett människoöde. En bra novell innehåller en något alldeles avgörande i ett liv, hur trivialt detta liv annars än må te sig. DS
