Syftet med en bokcirkel,
tycker jag, är att man ska lockas att läsa böcker som man
normalt inte skulle ha valt. Det är extra roligt när ens fördomar
får stryka på foten och man blir positivt överraskad. Som
i det här fallet med augusti månads bokval.
Jag har läst Lisa Jewells förra bok, 'Typ
trettio', och gillade den verkligen. Jag minns att jag jämförde
den med böcker av författare som Marian Keyes, Nick Hornby och
Jane Green (eller Kajsa Ingemarsson för att nämna ett svenskt
exempel) men att Jewells bok hade mer djup och mindre stereotypa karaktärer.
Ändå har jag aldrig känt mig frestad att läsa 'Stjärna
för en natt' och jag tror att det beror på två
saker. Dels omslaget – bilden lockar mig inte alls. Den får
mig att tänka på romantiska kioskromaner där handlingen
alltid är densamma (med få variationer). Efter att ha läst
boken ifrågasätter jag dessutom val av omslagstjej. Hon liknar
ju varken Bee eller Ana! Vem föreställer hon egentligen, undrar
jag?
Det andra skälet till min fördomsfulla inställning till boken
är titeln. 'Stjärna för en natt', det låter
så Hollywood-aktigt och ytligt. Nej, jag trodde inte att jag skulle
gilla den här boken.
MEN. Jag köpte till slut boken (tack vare bokcirkeln) och jag sträckläste
den, i princip. Den var spännande och precis lagom djup för en
slö söndag i soffan. Jag blev mer och mer såld på
intrigen allt eftersom pusselbitarna föll på plats. Visst kan
man ifrågasätta varför allt måste vara så glamoröst.
Karaktärerna jobbar som popartister, modeller och livvakter och inte
en städerska eller kassörska så långt ögat når.
Mycket namedropping också, både när det gäller klädesmärken,
platser och personer.
Men så är det ju ofta med den här typen av böcker,
har jag märkt. Och visst kan det vara ganska mysigt att läsa om
tjusiga människor och flotta miljöer när man själv ägnar
dagarna åt att torka upp barnmat från golvet för femtioelfte
gången och byta en triljon blöjor.
Slutet är sockersött som sig bör med en sådan här
bok. Jag stör mig inte på det.
Jag har, i likhet med de flesta andra, läst 'Tisdagarna
med Morrie' men, i motsats i de flesta andra, tyckte jag inte om den.
Som jag skrev i min förra anteckning (den 12/8) så tyckte jag
att den var förutsägbar och sentimental. Ändå var jag
beredd att ge 'Fem personer du möter i himlen' en
chans när den nu dök upp i bokcirkeln. Hade det varit en tegelsten
hade jag nog inte chansat men nu råkar den ju vara relativt tunn (och
billig – jag älskar Adlibris!).
Det visade sig ganska snabbt att jag, trots min förutfattade mening,
tyckte om boken. Det var handlingen i sig som jag gillade. Jag tycker om
tanken på Mitch Alboms version av himlen. Den fick mig att tänka
och begrunda vilka jag själv skulle få möta på min
väg mot evigheten. En smart intrig som fungerade på mig i alla
fall.
Språket retade jag mig på ganska mycket i början men efter
ett tag glömde jag bort att jag tyckte det var lite torftigt (ingen
utmaning utan väldigt lättläst, vilket förstås
även kan tolkas som en fördel).
/Helena |
