av Erlend Loe
Erlend Loe skrev 'Blåst' 1993. Den slog inte då men när 'Naiv.Super.' kom ut 1998 och blev en succé gavs även 'Blåst' ut igen, i en ny modern kostym som en Albert-bok från Bonniers. Omslaget är grällt och uppseendeväckande.
Orginaltiteln lyder på norska 'Tatt av kvinnan'. Jag tycker det säger mer om boken än vad den svenska titeln gör men jag har läst en intervju men författaren där han tycker precis tvärt om.
Jag tycker om båda böckerna. Jag läste 'Naiv.Super.' först och var därför förberedd på Erlend Loes naiva skrivsätt när jag satte igång med debutromanen. De liknar varandra ganska mycket, i stil och språk. 'Blåst' är dessutom uppdelad och organiserad på ett lustigt sätt, med numrerade stycken från 1-300, fördelade på precis 200 sidor.
Jag gillar huvudpersonen, kanske just för att han är så himla barnslig och personlig utan att lämna ut alltför många detaljer. Fokus sätts på förhållandet mellan honom och Marianne. Marianne är tjejen som bara kliver in i hans liv och bestämmer sig för att stanna. Tjejen som pratar och pratar om hur mycket hon gillar tystnaden och som inte förstår när hon inte är välkommen.
Jag tycker synd om honom som bara låter henne ta över hans liv men retar mig samtidigt på hans oförmåga att handla, att ens reagera. Han ifrågasätter visserligen kärleken men gör inget åt det hela. Han låter saker bero till den oundvikliga katastrofen. Jag tror det är ett manligt fenomen.
Marianne tycks osympatisk på många sätt men kanske kan man ändå förstå henne. Inte konstigt att hon blir dominant, tar kommandot, när han ju inget gör.
'Blåst' är en lätt roman som ställer stora frågor, frågor om kärlek och om samhörighet ur ett manligt perspektiv. Den bidrar dessutom till en massa fniss och igenkännande nickar. Men jag undrar om jag hade gillat den lika mycket om jag inte varit i "rätt målgrupp"...
/Helena, december 2001
Recensioner
"Den här boken är klart läsvärd, men den är ojämn. Stundtals genial, stundtals bara knäpp." (Bokdagboken)
"En underhållande bok, välskriven och rolig." (Bokkanalen)
Baksidestext
Det börjar med sena kvällsbesök av en kvinna, som innan den unge mannen vet ordet av har flyttat in i hans liv och hans lägenhet "med tolv medelstora papperskassar och en gräddgul byrå". För att slippa närheten hemma börjar han spendera mer och mer tid i simhallen. Deras relation liknar som av en slump en alltmer flagnande idyll.
Marianne får jobb på en ö i skärgården och distansförhållandets baksida gör sig gällande. När vår hjälte en helg oanmäld åker dit finner han Marianne i den skäggige örnskådaren Tors famn.
Det finns många patetiska saker att ägna sig åt när man är dumpad, som att måla den gräddgula byrån brun och kleta fast en viss före detta flickväns strumpbyxor ovanpå eller slå sig ihop med en fullständigt vulgär flicka med provocerande stor plutmun.
Med ett enkelt och rakt språk, med naivitet istället för ironi ställer Erlend Loe de urgamla frågorna på nytt: om kärlek och samliv, om närhet och självständighet.
Betyg:
ISBN:
91-0-057601-8
Antal sidor:
200
Förlag:
Albert Bonniers Förlag
------------------
Böcker av
Erlend Loe:
Blåst
Expedition L
Maria & José
Naiv.Super.
Fakta om Finland
Mer om författaren:
Officiell hemsida
Dagbladet
Aftenposten
NRK
------------------
Läs också:
High Fidelity
(av Nick Hornby)
Lång fin blond
(av Claes Carlsson)
Bortom Nirvana
(av Mark Lindquist)
Tillsammans
(av Josie Lloyd)
Mannen och pojken
(av Tony Parsons)
