Där gräset aldrig växer mer
av David Lagercrantz

Vid späd läsålder var det ingen direkt gåta vilka böcker som skulle läsas. Flickornas böcker hade röd rygg, med titlar som alla verkade innehålla antingen något om hästar eller ordet flicka eller synonymer till det. Pojkarnas böcker, med sina gröna ryggar, ståtade mer eller mindre allihop med ordet mysterium och varianter på det temat, till exempel att något var försvunnet. Dessa problem verkade lösas uteslutande av ynglingar vid namn Hardy om jag inte missminner mig. Numera är frågan om bokval något mer grumlig. En del böcker röner lika stor uppskattning från alla (båda?) läger, medan andra böckers läsekrets håller sig till främst till den ena eller den andra könet. Jag vill påstå att David Lagercrantz läsekrets till största del består av individer som rakar sig på morgnarna.

Boken utspelar sig i Stockholm och Skåne, Algarvekusten och London. Daniel Mill, den förmögne före detta aktieanalytikern och numera strebern, hastar land och rike runt i sin jakt på vad som till en början endast verkar vara en tilldragande kvinna. Efter det första genombrottet i undersökningarna, där den bok identifieras som Maria (den vackra kvinnan) läser på den semesterbild Mill får se hos en bekant (själva upprinnelsen till undersökningen). Boken i fråga är en bok för kalenderbitare, en bok där oddsen för Champions League-matcherna sedan starten presenteras sida upp och sida ner. Spåret leder så småningom till den numera mördade och skandalomsusade svenske Arsenal-målvakten Markus Landin. Kvinnan var dennes flickvän och gick efter mordet under jorden när polisen inte ville lyssna på vad hon hade att säga. Daniel Mill blir besatt av att nysta upp historien som spänner över ett fotbolls-VM i Danmark (!?), via Jaguarer och synnerligen stora mängder alkohol, till ett sensomrigt Ystad.

Jag kan inte säga annat än att jag är svag för ingredienserna som Lagercrantz har använt sig av. Fotboll, pengar och en bohem med för mycket tid och pengar till sitt förfogande är vad boken bygger på, givetvis med hjälp av den mysteriska flyende skönheten. Det kan tyckas krystat ibland när vår hjälte drabbas av en form av kärlek vid första titten-på-en-bekants-semesterbild-syndrom. Min första (lutherska) tanke var att killen har för mycket tid. Men ändå köper man det till slut. Främst för att det snart inte är bilden som driver berättelsen framåt. Enligt min mening börjar Lagercrantz bli varm i kläderna och släppa mer och mer av de inslag av biografistuk som den förra boken hade.

Jag tycker att Lagercrantz fortsätter att värna om det grabbiga, i den mån det är eftersträvansvärt. Det gör att jag tror att för en Hardy-yngling väntar en stunds småtrevlig läsning. För mig reser den sig över medel, en stark trea.

/Peter, oktober 2002


Recensioner

"När slutet kommer känns det som en befrielse, men är också så pinsamt att det liknar nådastöt mot boken." (Olle Lundqvist, Norran)

"Jag tappar helt enkelt intresset för David Lagercrantz roman, som visserligen är oklanderligt välformulerad, men så kylig och arrogant att jag nästan får frostskador." (Bokringen)

"Det här är David Lagercrantz andra bok om den avhoppade finansanalytikern Daniel Mill. Och den är betydligt bättre än föregångaren. Visserligen är intrigen fortfarande lite väl snårig men det är rejält spännande rakt igenom." (Johan Erlandsson, Kommunalarbetaren)

"'Där gräset aldrig växer mer' är en roman med många oväntade inslag. Att från ett fotografi ta med läsaren till fotbollens värld, vidare till nattklubbar i London både nu och på 1970-talet, tyder på fantasi och uppfinningsrikedom hos författaren. Språkligt sett är romanen en njutning att läsa." (Anders Wennberg, Gefle Dagblad)

"Det är en desillusionerad och bitvis ytterst träffsäker bild av det kollektiva vansinne som i boken får namn av en Rolling Stones-låt, Starfucker. Men det är också ett vemodsmärkt porträtt av människor som lyckats i denna kultur utan att bli ett uns lyckligare för det" (Kate Lorentson, Bonniers Litterära Magasin)

"Lagercrantz är en av de där författarna som kan skriva en bok om livet på en regnpinad busshållplats en måndagmorgon och ändå få läsaren att stanna kvar. I ett varmt rum smockat med svenska deckarförfattare som skuffas med varandra är det skönt att någon tänker på att sätta på fläkten, ge svalka, och tillföra nytt syre." (Dan Linder, Vestmanlands Läns Tidning)

"Läs Lagercrantz bok, för det är den värd. Inte minst för att han hittat en ovanlig brottsmiljö. Kanske inte i verkligheten men i deckarromaner är den originell. Och man kan inte låta bli att gilla Daniel Mill, killen som lever på sina aktiepengar och saknar hederligt arbete. Men känsla för hederlighet, det har han!" (Eva Löwgren, Ystads Allehanda)


Baksidestext

Daniel Mill får syn på henne i ena hörnet av ett semesterkort från Österlen, den vackra kvinnan som av misstag kommit med på bilden. Ingen vet något om henne, inget mer än titeln på boken hon är försjunken i - 'Years of Passion'. Daniel avfärdar det som en banal kärleksroman och tappar intresset. Men han misstar sig.

Några veckor senare upptäcker Daniel av en slump att boken enbart består av fotbollsresultat och långsamt blir han besatt. Varför läser en ung kvinna en sådan egendomlig skrift med serietabeller och matchodds?

Daniel beslutar sig att göra det omöjliga - att hitta någon han inte ens vet namnet på.

Men sökandet leder honom i en oväntad riktning. Kvinnan på bilden var flickvän till Markus Landin, Arsenalmålvakten som mördades mitt under en match, och snart anar Daniel att polisen missat en avgörande pusselbit.

'Där gräset aldrig växer mer' är den andra boken om Daniel Mill. Den första, 'Stjärnfall', blev en stor försäljningsframgång och har sålts till flera länder.



Betyg:


ISBN:
91-642-0039-6

Antal sidor:
351

Förlag:
Piratförlaget

------------------

Böcker av
David Lagercrantz:

Där gräset aldrig
växer mer
Stjärnfall
Underbarnets gåta

Mer om författaren:
Författarporträtt
susning.nu
Talande böcker

------------------

Läs också:
Det grovmaskiga nätet
(av Håkan Nesser)

Svarta hunden
(av Stephen Booth)

Dödsmantrat
(av Eliot Pattison)


  © Helena Schaeder Söderberg 2001-2005