av Cecilia Hagen
Cecilia Hagen har skrivit en bok om systrarna Mitford, sex systrar som kom att fascinera en hel värd under mer än femtio år. Hon har följt i deras fotspår och försökt sammanfatta deras levnadsöden i ett trevligt format.
Systrarna var som sagt sex till antalet. Nancy var äldst och elakast. Hon blev känd författare och skrev både biografier och historiska romaner. Pam, nummer två, levde ett förhållandevis tillbakadraget liv. Diana däremot – hon var nära bekant med både Hitler och Churchill och gifte sig så småningom med fascistledaren Oswald Mosley. Dianas äldste son Jonathan Guinness känner vi i Sverige som Lord Moyne. Unity var besatt av Hitler och följde honom som en trogen hund. Hon tog livet av sig. Jessica trotsade sina nazistälskande systrar och blev istället kommunist. Minstingen Deborah gifte sig med en hertig. Hon och Diana är de två systrar som faktiskt fortfarande finns i livet. Det fanns en bror Mitford också, men han gjorde inte mycket väsen av sig och får därför inte särskilt stort utrymme i boken.
Flera av systrarna var (och är) skrämmande fördomsfulla, jag citerar Cecilia Hagen som citerar Diana: "Jag anser att ett multikulturellt samhälle är svagt. Jag anser också att vi människor bara dras fysiskt till andra av vår ras. Dessutom tror jag inte att genomsnittsintelligensen är lika hög hos alla raser. Somligas, afrikanernas, är lägre än vår. Även om vissa inom den gruppen är mycket begåvade." Hennes ord får mig att rysa.
Hagen hoppar ganska mycket fram och tillbaka i tiden när hon kartlägger familjens historia. Samtidigt gör det historien mer levande och stilen är dessutom mycket personlig, riktad direkt mot läsaren. Men när stilen efter hand går över till att bli "pratig" blir jag bara irriterad. Det vimlar av personliga reflektioner om Cecilia Hagens eget liv och egna erfarenheter. Något som jag finner malplacerat. Hon hoppar ofta över ordet "jag" och meningarna ser ut ungefär så här: "var på slottet si och så, pratade med den och den och gjorde ditt och datt...". Fast det är klart, om hon inte utelämnade alla "jag" skulle boken kanske upplevas som ännu mer självcentrerad.
Förutom de egna reflektionerna vimlar det av sidospår som handlar om dagens engelska överklass, adel och nobless. Det intresserar mig inte heller. Det var inte för detta jag såg fram emot att läsa boken. Alla bilder, släktträd och teckningar berikar däremot boken. Jag gillar att studera dem, bläddra fram och tillbaka och få en bild av dessa otroliga systrar. Ändå är det något som saknas, boken ökar inte min förståelse för systrarna. Kanske går det inte att förstå dem, de var ju trots allt extrema och vissa fall väldigt osympatiska, både privat och genom sina politiska åsikter.
Det har slumpat sig så att jag på sistone läst flera böcker som varit direkt eller indirekt kopplade till Andra Världskriget - 'En doft av apelsin', 'Mannen utan öde', 'Pölsan' och nu sist 'De osannolika systrarna Mitford'. Dessutom går det en väldigt intressant serie på tv just nu, 'Band of Brothers', som handlar om de allierades invasion av Normandie (dagen D). Det har fått mig att damma av min gamla historiebok och läsa på, fräscha upp minnet. När jag läste historia i skolan kom vi aldrig så långt fram i historien och jag kan ofta känna mig för dåligt påläst när det gäller denna viktiga del av vår historia.
Nancy, Jessica och Diana har alla skrivit egna böcker, både om sin uppväxt och om helt andra saker. Jag har inte bestämt mig för om det vore intressant att läsa deras egna ord, eller inte. Även Dianas äldsta son Jonathan Guinness (Lord Moyne) har prövat på författaryrket. J K Rowling har för övrigt sagt att hon idoliserat Jessica och t o m döpt sin dotter efter henne.
/Helena, januari 2003
Recensioner
"Men underhållande är det, lite som att tjuvkika in i en värld där man (förmodligen lyckligtvis) aldrig någonsin får tillträde." (Lotta Bergström, Hallands Nyheter)
"Cecilia Hagen skriver i en slängig, oförtrutet hurtig stil som på något vis tycks ropa efter spalter och tabloidformat. Men den flyter lätt och hon är välinformerad, påläst och entusiastisk." (Svante Nordin, SvD)
"Ni hör, Mitford-systrarna och deras släktingar är en otrolig historia och det är begripligt att Cecilia Hagen blivit fascinerad. Det blir man som läsare också trots att boken är pratig och ostrukturerad." (Tita Nordlund-Hessler, Eskilstuna-Kuriren)
"Om man hoppar över eller nonchalerar Hagens ovid-
kommande utvikningar är boken läsvärd." (Bokmalen)
"Så om ni bara hinner läsa en enda bok före jul, läs då 'De osannolika systrarna Mitford'." (Inger Ödebrink, Norran)
Baksidestext
Lord och lady Redesdale, ett typiskt engelskt lantadelspar, hade sju barn. Sex av dem var flickor. Som med tiden skulle komma att bli de osannolikt anmärkningsvärda systrarna Mitford.
Nancy var äldst och mest berömd. Hon skrev bestsellers. Baserade på sin egen uppväxt på gods och gårdar i the Cotswolds. Pamela gjorde föga väsen av sig, hästar och hundar blev hennes liv. Diana var den svindlande vackra och begåvade. Uncle Winston Churchills och Adolf Hitlers särskilda favorit. Den engelska fascismens First Lady. Och mor till Trustor-härvans lord Moyne. Unity var rabiat nazist och dyrkade Hitler. Jessica i sin tur blev en glödande kommunist. Deborah, den yngsta, gifte sig med hertigen av Devonshire. I dag bebor och driver hon slottet Chatsworth, ett av britternas mest populära utflyktsmål. Om dessa systrar har spaltmil skrivits. Och skrivs ännu.
Cecilia Hagen började läsa allt hon kom över och var snart fast. Så till den grad att hon reste runt i deras spår, intervjuade närstående och träffade de två som är i livet, Deborah och så Diana. Som vidhöll att Hitler, det var en mycket charmerande herre.
Betyg:
ISBN:
91-0-058032-5
Antal sidor:
272
Förlag:
Albert Bonniers förlag
------------------
Böcker av
Cecilia Hagen:
De osannolika systrarna Mitford
Ellen Svenssons Dagbok
Mer om författaren:
Albert Bonniers förlag
Forum Bokförlag
Mer om systrarna Mitford:
Jessica Mitford Memorial Site
Mitford Books
BBC Special
------------------
Läs också:
Min farfar Picasso
(av Marina Picasso)
Victoria, Victoria!
(av Alice Bah)
Doktor Romand
(av Emmanuel Carrère)
