|
Fallet G av Håkan Nesser 'Fallet G' börjar som en hårdkokt amerikansk deckare, med en suput till privatdetektiv i huvudrollen och en vacker kvinna som anlitar honom för att spionera på hennes äkta make. När kvinnan hittas med krossat huvud på botten av en vattenlös pool är det till en början ingen som misstänker något annat än en olycka. Men när kommissarie Van Veeteren får veta att maken är en gammal bekant till honom, Jaan G. Hennan, blir han övertygad om att kvinnan fått en knuff i "rätt" riktning. Det som ställer till problem för poliser och åklagare är Hennans vattentäta alibi. Femton år senare är mördaren fortfarande på fri fot men när privatdetektiven Maarten Verlangen försvinner under mystiska omständigheter får utredningen ny glöd. Van Veeteren, som inte längre är kommissarie utan stolt ägare av ett antikvariat, engagerar sig ännu en gång i fallet som är det enda han aldrig lyckades lösa. Boken består av två delar - den första placerar sig tidsmässigt sig före den första boken i serien ('Det grovmaskiga nätet') och den andra efter bok nio ('Svalan, katten, rosen, döden'). Nesser lyckas på detta smarta sätt effektivt knyta ihop hela deckarsviten och det blir ett bra, om än sorligt, avsked när jag på sista sidan vinkar av Van Veeteren och hans kollegor. Men jag tror att kommissarien kommer må bra av att pensionera sig från allt vad mordhistorier heter och bara njuta av livet. Vi som läst hela serien har fått följa Van Veeteren genom nästan tjugo år. Vi har engagerat oss i hans kamp mot ondskan och i 'Fallet G' får vi slutligen möta den största skurken av dem alla: Jaan G. Hennan, en man i total avsaknad av positiva egenskaper. En man utan moral och tillräckligt smart för att ha lyckats lura Van Veeteren en gång. Det är ett ovanligt deckarscenario på så sätt att frågan inte är vem som gjorde det, eller ens varför, utan hur han gjorde det. Mördarens identitet är känd, motivet är uppenbart men tillvägagångssättet är okänt. I alla fall för poliserna för jag tror att läsaren kan lista ut det ganska tidigt, precis som jag gjorde. Det är bokens enda minus. Nessers humor och hans karga men ändå uttrycksfulla språk är, som vanligt, den allra största behållningen. Jag längtar redan efter nästa Nesser-bok. /Helena, juli 2003 Van Veeteren-serien (kronologisk ordning): Det grovmaskiga nätet (1993) Borkmanns punkt (1994) Återkomsten (1995) Kvinna med födelsemärke (1996) Kommissarien och tysnaden (1997) Münsters fall (1998) Carambole (1999) Ewa Morenos fall (2000) Svalan, katten, rosen, döden (2001) Fallet G (2003) Recensioner "Det är välfokuserat och drivet. Som läsare får man chansen att känna sig intelligent eftersom man anar mordgåtans förklaring." (Henrik Berggren, DN) "'Fallet G' är som vanligt när det gäller Håkan Nesser spännande, intelligent och språkligt spänstig läsning." (Lotta Bergström, Hallands Nyheter) "Håkan Nesser är en författare som skriver rappt och lättillgängligt. Men lite vid sidan av eller som en extra gåva åt den uppmärksamme läsaren tryfferar han gärna sina böcker med inslag som man vanligtvis inte förväntar sig att finna i den här genren." (Bo-Ingvar Kollberg, UNT) "Men visst, 'Fallet G' är uppslukande läsning, och Nesser är den bästa stilisten bland kriminalförfattarna. Dessutom ger den Van Veeteren en värdig sorti." (Karin Månsson, Arbetarbladet) "Hans berättarteknik, som förefaller så sval, bränner likväl som en svetslåga." (Inger Dahlman, Eskilstuna-Kuriren) "Hans språk är så flytande, så utan choser och konstigheter, att man bara absorberas av handlingen och sträckläser. Detta gäller i hög grad 'Fallet G'." (Eva Löwgren, Ystads Allehanda) "I sin filosofiska tillspetsning och abstrakta stilisering, där även landskapet blir en del av den existentiella väven, hör Håkan Nessers bästa romaner hemma i ett icke genredefinierat sammanhang. Men 'Fallet G' hör inte till dessa." (Magnus Eriksson, SvD) "Håkan Nesser är alldeles sin egen. Skulle han någonsin överträffa konstnärskapet i 'Fallet G' skulle jag bli både överraskad och dödligt imponerad." (Christer B Johansson, Nerikes Allehanda) "Nesser har skapat ett eget universum, där allt hänger ihop. Det vimlar av referenser till tidigare romaner och den trogne läsaren får känna sig begåvad och kan le igenkännande." (Lollo Asplund, Corren.se) "'Fallet G' har en nerv och en nödvändighet utöver dess funktion i det stora romanbygget, som kompenserar den då och då framskymtande otåligheten i berättandet." (Ragnar Strömberg, Aftonbladet) "'Fallet G' känns som en logisk slutpunkt på Van Veeteren-serien. Trådar knyts ihop, bitar faller på plats och den sträva spårhunden får sätta punkt för sitt sista fall." (Margaretha Levin, Norrtelje Tidning) Baksidestext "På väg till sitt arbete den 3 juni inhandlade privatdetektiv Maarten Verlangen sex öl och sex nya dammsugarpåsar." Så börjar 'Fallet G' - det enda ouppklarade fallet i kommissariens långa karriär. Först femton år senare närmar sig gåtan sin lösning. "G. Det var fallet G. det handlade om, ingenting annat, bestämde han sig för. Inga luddiga personliga motiv, inga omskrivningar, bara den där gamla frågan som jagat honom i femton år. Vem dödade Barbara Clarissa Hennan? Eller snarare: hur hade Jaan G. Hennan burit sig åt för att döda henne?" Kanske hade det varit bättre om frågorna fått förbli obesvarade? 'Fallet G' är den tionde och avslutande boken i Håkan Nessers dekalogi om kommissarie Van Veeteren i Maardam någonstans i Europa. |
![]() Betyg: ISBN: 91-0-010067-6 Antal sidor: 499 Förlag: Albert Bonniers förlag ------------------ Böcker av Håkan Nesser: Alois Borkmanns punkt Carambole Det grovmaskiga nätet Ewa Morenos fall Fallet G Från doktor Klimkes horisont Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö Kommissarien och tystnaden Kvinna med födelsemärke Kära Agnes Münsters fall och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla Skuggorna och regnet Svalan, katten, rosen, döden Återkomsten Mer om författaren: Officiell hemsida Kumla kommun Aftonbladet Albert Bonniers förlag ------------------ Läs också: Ren som snö (av George P. Pelecanos) Dödskänd (av Ben Elton) En ovanligt torr sommar (av Peter Robinson) Fågelhägnet (av Julia Wallis Martin) Älskade Poona (av Karin Fossum) |