av Astrid Trotzig
Berättarjaget i 'Främmande i detta land' är en svensk man med peruansk mor. Han har svart hår och mörka ögon men är född i Sverige och talar perfekt svenska. Trots detta känner han sig annorlunda, utanför och utpekad, framför allt när rasister målar hakkors på hans ytterdörr. Vem skulle inte känna sig illa berörd då?
Han bor i ett hus där de flesta lägenheter är bostads-
rätter. Själv bor han i en hyresrätt. Till sin granne har han Edith. Hon jobbar som personlig assistent åt en rollstols-
bunden ung kille. Huvudpersonen, som förblir namnlös, är lite förtjust i Edith men lyckas inte nå ända fram. I huset finns en affär som ägs av ett par invandrare. De får sitt skyltfönster krossat och när bostadsrättsföreningen reagerar på detta trappas berättelsen upp.
Berättelsen är fragmentarisk och extremt sparsmakad. Som läsare får man små smakprov av olika skeenden innan historien rusar iväg till nästa händelse. Styckena är korta, de flesta sidor är inte ens halvfulla. Repliker skiljs inte från vanlig text. Jag hittar inga talstreck, inga citattecken. Det finns ingen kronologi, inget som håller ihop sidorna. Det är som om limmet i bokryggen saknas. För mig känns det som att stilen går före innehållet.
Här och där riktas en fråga direkt till läsaren, typ: "Förstår du varför?", "Vad skulle du kalla det?", "Har ni sett det?".
Då vaknar jag till, tänker efter och tar ställning. Det är förstås syftet med frågorna, att den som läser ska tänka efter själv och inte bara ta författarens ord för givet.
Trotzigs ord blandas med formella texter, inklippta utdrag ur DO-anmälningar och Sverigedemokraternas partiprogram bland annat. I dessa stycken blir fördomarna plågsamt tydliga och de berör mig faktiskt mer än själva berättelsen.
Vad jag tror att författaren vill peka på är att fördomar och främlingsfientlighet är mer vanligt än man kan och vill tro. Det är inte bara invandrare som råkar ut för det, utan även handikappade och homosexuella. Kort sagt, alla som ser annorlunda ut eller som beter sig annorluda. Intressant nog är huvudpersonen själv inte alls fri från fördomar. Det var ett smart drag från författaren. Världen är, som bekant, inte bara svart och vit.
Jag tyckte om författarens första bok, 'Blod är tjockare än vatten', tack vare att den var så personlig. Detsamma gäller inte för 'Främmande i detta land'. Huvudpersonen känns inte riktig, inte som en person av kött och blod. Det är nog där boken faller, tycker jag. Det är absolut inget fel på språket och ämnet är intressant och viktigt. Stilen är stram och snygg, även om jag personligen inte uppskattar kargheten i språket. Det jag egentligen saknar är känsloyttringar. Jag vill bli berörd, men i det stora hela blir jag det inte.
Omslaget är snyggt. Det underliga uppstoppade lejonet mot den ljusblåa bakgrunden står ut i mängden. Kanske tycker jag att innehållet inte infriar omslagets publikfriande design. Skälet till att författaren/förlaget valde just det motivet gjorde mig nyfiken. Jag fick förklaringen när boken närmade sitt slut.
/Helena, januari 2003
Recensioner
"Det här hade kunnat bli en toppenbok, om bara mer tid hade lagts på att mejsla fram huvudpersonen, handlingen och språket. Ja, ni förstår. Det känns som ett hafsverk." (dagensbok.com)
"Dessvärre tar romanen, till skillnad från sina föregångare, inte riktig fart förrän ungefär halvvägs." (Kerstin Åhsbom, Norran)
"Att Astrid Trotzig kan skriva ytterst drabbande råder det inget som helst tvivel om, men det gör hon dessvärre bara undantagsvis denna gång." (Erik Löfvendahl, SvD)
"...prosans lågmälda elegans, den säkra avvägningen och fördelningen av skugga och ljus i de snabba, med lätt och avspänd hand utförda porträtten av invånarna i den stora villrådighetens land, är en ren och skär njutning." (Ragnar Strömberg, Aftonbladet)
"Hennes tredje bok Främmande i detta land är en sorgsen, drabbande text. Den uttrycker också det främlingsskap som i grunden kan gälla oss alla." (Eskilstuna-Kuriren)
"Boken är inte en underhållningsbok, en slöläsningsbok – detta är en informationsroman och en uppväckelsebok. Vakna svenne, se dig omkring!" (Bokkanalen)
"Jaget är en såpbubbletunn kropp byggd kring en monolog bestående av allmängods. Han har fått 'allas' röst, och blir ingen." (Cecilia Lindemalm, Hallands Nyheter)
"Astrid Trotzig skriver klart, enkelt och sparsmakat med viss förkärlek för det förkortade, nästan prosalyriska uttrycket." (Lennart Bromander, Arbetarbladet)
"Exponeringen av främlingsfobi i Sverige är chockerande, men skapar också problem för huvudberättelsen. Trotzigs ömtåliga gestaltningsförmåga tyngs helt enkelt av romanens programmatiska uppsåt." (Stefan Helgesson, DN)
"Som en undersökning av framför allt vardagsrasismens mekanismer är Främmande i detta land med andra ord både insiktsfull och nyanserad, samtidigt som boken uppvisar vissa brister i den litterära gestaltningen." (Carin Ormestad, UNT)
Baksidestext
"Man tolkar saker och ting utifrån den erfarenhet man har.
Det behöver inte ens, absolut inte, handla om främlingsfientlighet.
Kanske är det rimligare att tala om främlingsrädsla.
Obetänksamhet, okunskap, osäkerhet.
Fast det är väl just sådant som skapar fördomar.
Och det är svårt att veta var gränsen går.
Nej, man vet det direkt, man känner det, det går inte att ta miste.
En blick, ett tonfall. Nedsättande ord. Eller: uttalade fördomar.
Nog vet man.
Det är bara det att ingen vill kännas vid det."
Berättaren i 'Främmande i detta land' är en svarthårig ung man, född i Sverige med latinamerikansk mor och svensk far. Han bor i ett gult hus i Stockholm, som hyresgäst bland bostadsrättsinnehavare. Där lär kan känna Edith, en ensamstående ung kvinna inflyttad från landet som arbetar som personlig assisten.
Fördomar kan ta sig uttryck på olika sätt. Berättaren har egna erfarenheter, annat har han sett eller hört. Vandalisering, trakasserier eller en smygande utstötning ur en gemenskap. Händelserna filtreras genom berättarens tankar och åsikter, men det är inte givet var fördomen ska sticka upp huvudet. Och han går själv inte fri från föraktet för svaghet, det annorlunda.
Astrid Trotzigs roman växer till en mångfacetterad berättelse om stämingar i Sverige idag och vad det kan innebära att känna sig främmande i detta land.
Betyg:
ISBN:
91-0-058054-6
Antal sidor:
333
Förlag:
Albert Bonniers förlag
------------------
Böcker av
Astrid Trotzig:
Blod är tjockare
än vatten
Främmande i
detta land
Mer om författaren:
Albert Bonniers förlag
Länsbibliotek Sörmland
Artikel i Aftonbladet
------------------
Läs också:
Där inga änglar bor
(av Lasse Lindroth)
Battle
(av Sara Villius)
