|
Hella Hells bekännelser av Unni Drougge Med retoriska stilgrepp grabbar Unni Drougge tag i läsaren. Allusioner (anspelningar på kända händelser eller personer t ex) blandas med latinska uttryck och en stor potion ironi. Hennes välformulerade språk tilltalar mig och jag är smått överrumplad över Unnis skrivarkonst och rika ordförråd. Sida efter sida trollband historien mig. 'Hella Hells bekännelser' är ett ironiskt tidsdokument med många anspelningar på tidstypiska fenomen som kända varumärken, tuggummipop, materialism och utseendefixeringar. Historien har berättats flera gånger tidigare. Uppenbara likheter finns förstås med föregångaren och inspirationskällan Vladimir Nabokovs bok 'Lolita', som jag hört mycket om men dessvärre aldrig läst. Skillnaden består framför allt i de omvända rollerna; en äldre kvinna förför en ung pojke. Egentligen är det förstås en hemsk historia. Hella Hell förför med urskillningslös målmedvetenhet en trettonåring som knappt är torr bakom öronen. Hon använder sin makt (och sina pengar) för att hålla honom i stramt koppel. Till en början är han inte sen att följa, smickrad av uppmärksamheten och bländad av livsstilen. När hans entusiasm svalnar finner Hella råd genom betäckta hotelser och frestande mutor. De sexuella utsvävningarna, som beskrivs in i detalj, skulle vara motbjudande utan den ständigt närvarande ironin. Till och med Hella själv vet att det hon gör är fel men hon följer sitt besatta hjärtas väg och man kan inte annat än beundra hennes fokuserade kämparanda. Hennes bitchighet är stundtals till och med uppfriskande. Det måste tilläggas att omslaget är mycket estetiskt lockande. Illustrationen är gjord av Liselotte Watkins och den överensstämmer otroligt väl med min egen bild av den förtappade huvudrollsinnehavaren och de två föremålen för hennes kärlek. Betyget är en stark fyra, på snäppet till en femma. /Helena, oktober 2001 Recensioner "Jag tycker att Unni Drougge skrivit en fascinerande nutidsskildring." (Bokkanalen) "Hella är en fullständigt vedervärdig kvinna, men icke desto mindre är hon underhållande att följa." (Bokdagboken) "Unni Drougge berättar sin historia rappt och drivet, och med en effektiv satirisk udd mot allt från reklamgurus till pojkbandslanseringar. Hon har en närmast anglosaxisk känsla för roliga formuleringar och snärtiga vändningar och trots romanens upprörande tema är Hella Hell för det mesta riktigt underhållande läsning." (Eva Johansson, SVD) "Helt klart har Unni Drougge roligt när hon skriver, hon är bra på fyndiga formuleringar och tillspetsade repliker - men man tar sig för pannan när folk som skriver porr låtsas att de gestaltar samhällets pedofila tendenser. Hur pretentiös får man bli?" (Eva Axelsson, Eskilstuna-Kuriren) Baksidestext I ett kvinnofängelse någonstans i Sverige sitter Hella Hell. Dömd till åtta års fängelse för det mest föraktade av brott. En spillra av den reklambyrådrottning som för inte länge sedan lade männen och världen för sina fötter. Smuttande på den svartvinbärssaft som påminner henne om forna tiders alla Vodka Kurant skriver hon ner sin berättelse. Ett passionsdrama av ytterst ovanligt slag. En kärlekshistoria som tog sin början i en kyrka på Söder, fortsatte ut på en storslagen odysé genom Europa för att sedan landa på Sigtunas Humanistiska Läroverk och ta ett abrupt slut vid en strand i Skagen. En bisarr kedja av händelser som aldrig inträffat om huvudpersonen - den välslipade, Prada-prydda Hella Hell själv - hade haft någon som delade hennes syn på kärleken. Kanske hade det räckt om bara föremålet för hennes brinnande åtrå hade förstått. Men hur skulle han kunna göra det? Han var ju bara en pojke på tretton. |
![]() Betyg: ISBN: 91-642-0026-4 Antal sidor: 352 Förlag: Piratförlaget ------------------ Böcker av Unni Drougge: Hella Hells bekännelser Lutherska badet Meningen med män Slyngstad Events Mer om författaren: Författarcentrum Piratförlaget ------------------ Läs också: En flickbok... (av Erika Lopez) Bortom Nirvana (av Mark Lindquist) Lång fin blond (av Claes Carlsson) Ciona (av Tamara T) Morfin (av Tomas Jacobsson) Högläsaren (av Bernhard Schlink) |