av Tony Parsons
Journalisten och rockkritikern Jan Gradvall (Expressen, Nöjesguiden, Pop, Dagens Industri, Café & feber.se) har valt ut sina favoriter ur Tony Parsons stora samling krönikor och artiklar. Jag tycker att han har gjort ett bra jobb med plocka ut texter till 'I huvudet på Tony Parsons'. I och med det breda urvalet tydliggörs verkligen Parsons omfattande register och jag inser att han inte bara är författare utan också en mycket duktig journalist.
Första texten handlar om faderskap och jag blir rörd när jag läser om hur Tony Parsons beundrar sin numera avlidne far och hans vedemödor när det gäller att uppfostra sin egen son. Inte lika känslomässigt men fortfarande väldigt underhållande skriver han om ämnen som vänskap, rockstjärnor (Sex Pistols och The Clash), andra kändisar från musikvärlden (Elton John och Mick Jagger), politik (tories/labour), samhällsproblem (arbetslöshet, knark och segregation), fotbollslegender (Justin Fashanu och Roy McDonough), filmer (A Clockwork Orange), författare (Ian McEwan och Kenzaburo Oe) och storstäder (Chicago, Houston, Milano, Moskva och Hong Kong).
Något som gör texterna ännu mer fascinerande är att de är skrivna under en tidsperiod på tjugo år (1977-97). Det märks att han har förändrats (gått från drogad jetsetare till ansvarsfull far och samhällskritiker) även om stilen fortfarande är densamma. Intressant är också att det hänt saker sedan han skrev krönikorna, som med fotbollsspelaren och gay-ikonen Justin Fashanu som tog livet av sig för några år sedan. Om det är något jag saknar så är det aktuella uppdateringar som svarar på frågan "-Hur gick det sedan?", för oss som inte är så insatta i musik- och sportvärlden.
Det är aldrig några oklarheter i vad Tony Parsons själv tycker och tänker. Han är inte objektiv utan låter läsaren förstå var hans sympatier ligger, vilket förmodligen är något av hans charm – att han vill och vågar vara så personlig. Som när han skriver om sin passion för The Boss (1978): "Springsteen sjunger en kärlekslåt och man hånflinar inte som man skulle ha gjort åt någon värdelös gitarrmacho-snubbe; han får en att längta efter den flicka man älskar, han får en att minnas henne och önska att hon vore här i kväll så att man slapp gå hem utan henne. Jag visste inte att musik kunde påverka mig på det sättet."
Boken är späckad med intressanta fakta, som när Parsons skriver om filmen 'A Clockwork Orange'. Den som censurerades av regissören själv – Stanley Kubrick. Ett år efter premiären förbjöd han distribution av filmen i England eftersom han ledsnade på alla kritiker som påstod att filmen var för våldsam. Engelsmännen kunde inte längre se den på bio och inte hyra den på video. Detta trots att filmen "bara" innehåller ETT mord – till skillnad från många icke-censurerade actionfilmer idag (och det är helt klart en underdrift).
Kritiker placerar gärna Tony Parsons i samma fack som Helen Fielding och Nick Hornby och menar att de skriver så kallad "lättsmält" litteratur som tilltalar den stora köpstarka massan snarare än några få finsmakare. Varför man inte både skulle kunna sälja många böcker och stå för kvalitet förstår inte jag. I den fina litteraturens värld är det tydligen inte demokrati som gäller.
/Helena, juni 2003
Recensioner
"Jo, Tony Parsons tycker saker, om eller inte om, vilket i och för sig bara är grundkravet på ett en bra krönikör. Och han skriver bra, om än inte lysande (i sina bästa stunder är Bengt Ohlsson i Dagens Nyheter långt vassare)." (Olle Lundqvist, Norran)
"'I huvudet på Tony Parsons' visar på bredden i Tony Parsons journalistik. Han är kanske som bäst när han skriver om musik, men visar i sina reportage om till exempel Houston och Chicago att han även kan fånga själen hos en stad." (Malin Henrikson, Hallands Nyheter)
"Parsons skriver som en gud. Miljöskildringar och närvarokänslan är hans starkaste sida. Liksom lockelsen att läsa vidare." (VLT)
"Det är bra journalistik." (Lars Böhlin, VF)
"Texterna i den här samlingen griper tag just för att de kastar läsaren rakt in i en tidsepok." (Johannes Sjöberg, Smålandsposten)
Baksidestext
Genom romaner som 'Mannen och pojken' har Tony Parsons blivit en av Englands populäraste författare. En sällsynt förmåga att kunna sätta fingret på samtidspulsen, samt ett okonstlat och djupt personligt tilltal i språket, gör Parsons både lättläst och angelägen.
Vad som format Tony Parsons som författare är hans 25 år som journalist. Allt det som hans populära romaner handlar om - relationer mellan män och kvinnor, kärleken till musik, identifikationen med populärkultur, vänskap, drömmar om framgång och revansch - har han i många år skildrat som journalist.
Tony Parsons gjorde sig ett namn 1976-77 då han som tonårig rockskribent på musiktidningen New Musical Express var med och skildrade punkens födelse. Därefter var han med och formade åttiotalets banbrytande livsstilsmagasin, för att sedan bli en av Englands bäst betalda dagstidningskolumnister.
Vare sig Tony Parsons skriver om Sex Pistols eller Mick Jaggers kvinnor, om sin arbetarklassbakgrund eller om glamourliv, så känner man alltid igen hans signatur. Tony Parsons är alltid rapp och träffsäker, på samma gång underhållande och allvarlig, samtidigt som han är totalt orädd inför vad omgivningen ska tycka om hans åsikter.
Betyg:
ISBN:
91-518-4188-6
Antal sidor:
266
Förlag:
Prisma
------------------
Böcker av
Tony Parsons:
I huvudet på Tony Parsons
Mannen och hustrun
Mannen och pojken
Mer om författaren:
Country Bookshop
BBC
Prisma
------------------
Läs också:
Det bästa av två världar
(av John O'Farrell)
Bortom Nirvana
(av Mark Lindquist)
31 låtar
(av Nick Hornby)
