Jag är inte rädd
av Niccolò Ammaniti

I en liten fattig by i södra Italien lever nioåriga Michele med sin familj. Byn, som består endast av fyra hus, har namnet Acqua Traverse. Ingen vet var den har fått sitt namn ifrån för något vatten finns det inte så långt ögat kan nå, förutom Servinos vattenbil som kommer varannan vecka och fyller på reserverna.

En dag bestämmer sig barnen i byn för att ge sig ut på äventyr. De finner ett övergivet gammalt ruckel och när Michele utforskar huset på egen hand hittar han något som förbryllar och skrämmer honom. I ett hål i marken hålls en liten pojke fången, en pojke i hans ålder – utmärglad och livrädd. Michele vet inte vad han ska ta sig till men han bestämmer sig för att inte berätta för någon. I hans huvud cirkulerar dock massor med tankar och han fantiserar ihop de mest otroliga förklaringar till varför någon velat fängsla en liten oskyldig pojke.

Ingen av hans fantasihistorier är emellertid nära så hemsk som verkligheten. Det visar sig att ingen går att lita på, varken vännerna eller familjen. En vänskap växer mellan de båda pojkarna och Michele vet inte hur han ska bära sig åt för att hjälpa sin vän utan att själv råka illa ut.

Som den starka barndomsskildring den är drog jag genast paralleller till Håkan Nessers underbara bok 'Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö'. Rent dramatur-
giskt påminner den mer om Stephen Kings böcker. Niccolò Ammaniti är minst lika skicklig på att skrämmas och precis som King gör han det smygande fram på tå, sida för sida, berättelsen igenom.

Det är lätt att tycka om Michele. Han är ung, oförståndig och naiv samtidigt som han är mer modig än den starkaste karl. Över huvud taget beskrivs karaktärerna väldigt väl och redan i inledningen dessutom. Det gör att man snabbt kommer in i boken och engagerar sig i deras liv och öden. Intressant är att författaren är så fri från värderingar och förmaningar. Inte ens den värsta brottslingen skildras negativt utan Niccolò lämnar skyllandet och dömandet åt läsaren.

I Italien sålde 'Jag är inte rädd' ('Io non ho paura') i
150 000 exemplar på ett år. Det är beundransvärt. Jag misstänker att boken kommer filmatiseras inom kort. Manuset är så gott som färdigt. Det känns nästan som om boken gjorts i syfte att så småningom bli film. I april ger Norstedts ut Ammanitis andra roman, 'Långt långt härifrån'.

/Helena, mars 2003


Recensioner

"Mer än något annat lyckas Ammaniti ovanligt gripande skildra den tragiska erfarenheten att bli vuxen." (Ola Wihlke, NT)

"Det är en säregen berättelse; enkel och glasklar som en fabel, men samtidigt en dunkel och udda historia som inte lämnar sin läsare i första taget." (Annina Rabe, SvD)

"En gripande barndomsskildring och en förtätad thriller" (SN)

"En magisk läsupplevelse" (VF)

"'Jag är inte rädd' är som en italiensk variant av 'Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö'. En härlig barndomsskildring och krypande thriller i ett." (Plaza Kvinna)

"Den här romanen är en liten pärla." (Jönköpings-Posten)

"Känsligt, sorgligt, välskrivet." (Femina)



Baksidestext

Året är 1978 och det är seklets varmaste somrar i den lilla syditalienska byn Acqua Traverse. Medan de vuxna svalkar sig inomhus gör barnen cykelutflykter till de glödheta sädesfälten. Den inbördes rangordningen bevakas stenhårt och överträdelser bestraffas omedelbart av gängets självutnämnde ledare Dödskallen.
  Av en slump upptäcker nioårige Michele en grop invid en övergiven bondgård. I hålet ligger en utmärglad pojke. Utan att förstå att upptäckten är förenad med livsfara bestämmer sig Michele för att hålla den hemlig men att besöka pojken i smyg, och en märklig vänskap utvecklas mellan de båda jämngamla pojkarna. Men vad gör han i gropen? Långsamt och med stigande spänning anar läsaren de samband som länge förblir dunkla för Michele själv.



Betyg:


ISBN:
91-7001-018-8

Antal sidor:
244

Förlag:
Månpocket

------------------

Böcker av
Niccolò Ammaniti:

Jag är inte rädd

Mer om författaren:
sourze.salong
Norstedts

------------------

Läs också:
Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö
(av Håkan Nesser)

Gungbrädan
(av Deborah Moggach)

Memory
(av Renate Dorrestein)


  © Helena Schaeder Söderberg 2001-2005