|
Man kan inte svika sin bäste vän och bli bra på att sjunga samtidigt av Kim Hiorthøy Kim Hiorthøys bok är ett gäng korta texter utan någon synlig röd tråd och samlade utan något uppenbart sammanhang. Den är på 72 sidor och med två till trettio rader på varje sida blir det inte mycket text. Dessutom består i princip varannan sida av Hiorthøys svartvita teckningar med karga motiv – suveräna på sitt sätt men inte direkt kopplade till hans ord. Nej, det här fångar mig inte direkt. Visst är texterna fyndiga, formuleringarna är snygga och visst kan han skriva men det är alldeles för fragmentariskt för att jag ska bli intresserad. Mer som poesi än prosa. Skulle man slå ihop alla korta stycken och packa ihop dem skulle de få plats på ungefär femton sidor. Ni kan ju tänka er hur fort det går att läsa ut boken. Citat från boken: "Jag bestämde mig för att bara tänka på en sak i taget, oavsett vad som hände. Det första jag tänkte på var pinsamhet. Det andra var kondens. Det tredje jag tänkte på var bilden av Krustjev när han slår sin sko mot talarstolen. Sedan minns jag inte mer." Omslaget sticker ut med sitt tygliknande sträva material. Titeln är uppseendeväckande lång och säger egentligen ingenting om innehållet. Det kanske är jag som är överkänslig mot allt som så uppenbart försöker vara "annorlunda" men jag köper inte det här. Det som räddar boken från en total sågning är, förstås, de känsligt ritade teckningarna. Dem kan jag titta på en lång stund och fantisera ihop egna berättelser under tiden. /Helena, april 2003 Recensioner "Överlag är författarens humor och beskrivande skärpa så träffande att det är svårt att inte dra på munnen, även om det är dramatiska och livsomvälvande små skeden han beskriver." (Frida Arnqvist, UNT) "Det är olika människor i alla berättelser, och trots kortheten så säger de ganska mycket, författaren lyckas förmedla känslor så snabbt. Imponerande!" (Bokkanalen) "De korta texterna snuddar vid poetisk prosa och att det är just Thomas Tidholm som översatt till svenska är ingen slump, det handlar om en klockren fingertoppskänsla." (Johanna Hillgren, Hallands nyheter) "Hiorthøy har skrivit en sådan hemlighetsfull bok. Det är ofta roligt. Det är alltid absurt. Det är bra! Och teckningarna är fina." (Catarina Johansson Junttila, Kommunararbetaren) "Kim Hiorthøy har skjønt kva kunsten i litteraturen er for noko" (Oddmund Hagen, Dag og Tid) "Glad og god" (Hamar Arbeiderblad) "Dette kan kanskje kalles kjærlighet" (Morgenbladet) "Slik kan man også, med få ord, få sagt noe om våre livsbetingelser i dagens urbane samfunn" (Dagbladet) Baksidestext Den norske illustratören och mångsysslaren Kim Hiorthøy debuterar som författare med en samling korta texter som är både roliga och fulla av laddade funderingar kring kärlek, livets mening och andra obegripligheter. I de lakoniska texterna beskriver Hiorthøy människor som inte möts, inte förstår varandra och inte är särskilt framgångsrika på något annat sätt heller. Teckningarna står i kontrast till texten - landskap och rum är nästan helt tomma på människor. |
![]() Betyg: ISBN: 91-501-0264-8 Antal sidor: 72 Förlag: Alfabeta Bokförlag ------------------ Böcker av Kim Hiorthøy: Man kan inte svika... Maria & José Mer om författaren: groove.no Oktober forlag ------------------ Läs också: Blåst (av Erlend Loe) |