av Marina Picasso
"Ska man måla av en duva måste man först vrida nacken av den" (Pablo Picasso)
Både titeln och omslaget fick mig att haja till. Picasso är inget vanligt namn och hans stora mörka ögon liknar heller ingen annans. Boken pockar på uppmärksamhet och lockar mig att börja läsa, nyfiken som jag är på denne stora konstnär.
Om man söker på bokhandeln bokus efter böcker med namnet Picasso i titeln hittar man inte mindre än 135 stycken! Det som är unikt med 'Min farfar Picasso' är att den är skriven av en familjemedlem, d v s konstnärens eget barnbarn Marina Picasso.
Marina ser tillbaka på sin barndom och sina ungdomsår i skuggan av "Solen", som Picasso själv gärna ville bli kallad. Hennes familj – hennes pappa, mamma och bror – blev alla illa behandlade av den store mästaren och de lyckades aldrig ta sig ur hans fasta grepp. Enligt Marina utnyttjade Picasso sin familj hänsynslöst för sina egna behov men han var helt oförmögen att ställa upp för dem och älska dem tillbaka. Hon skriver:
"Vi tillhör en sekt vars ledare heter Picasso. Våra liv tillhör honom. Eftersom man har givit honom den makten, är det han som styr över oss..." "...Han är en manipulatör, en despot, en förgörare, en vampyr."
När Picasso dog 1973 tilläts varken Marina eller hennes bror, Pablito, komma till begravningen. Pablito tog detta slutliga avvisande så hårt att han drack blekmedel för att få slut på sitt eländiga liv. Tre månader senare dog han, utmärglad och olycklig, på sjukhuset. Två år efter det dog också Marinas far, Paulo, utan att någonsin varit riktigt lycklig i sitt liv. Många var också de kvinnor som offrade sina liv för den store konstnären, två av dem tog livet av sig – en genom hängning och en genom ett skott i huvudet.
1975, när Marina bara var 25 år hade hon förlorat både sin älskade bror och sin far. Det tog många år och åtskilliga terapitimmar innan hon orkade gå vidare med sitt liv och lämna all tragik bakom sig. Med sitt ansenliga arv lät hon bygga barnhem i Vietnam och hon skriver att hon idag mår riktigt bra. Ändå är min uppfattning att denna bok utstrålar enormt mycket bitterhet och emellanåt tycker jag också att den är överdrivet dramatisk. Inte för att jag klandrar henne, hon har säkert all rätt i världen att vara bitter, men alltför många starka ord förstärker inte effekten, orden tar snarare ut varandra och jag känner mig mot slutet en aning blasé. Den kritiken tror jag att Marina Picasso förutspått för i ett kapitel förklarar hon sitt syfte med boken:
"Mitt syfte är inte att tala illa om Picasso. Mitt syfte är att försöka förklara vad jag tvingades gå igenom och att ge en annan bild än den gängse av denna man som inte kunde älska. Mitt syfte är att beskriva vad som hände med dem som drabbades av Picasso-viruset."
Boken består till största delen av tillbakablickar och Marina Picasso hoppar mycket mellan olika tider och platser vilket blir hattigt och stör kontinuiteten. Ett levnadsöde måste förstås inte berättas i kronologisk ordning men om man inte gör det krävs det att man är strukturerad eller att man är tillräckligt tydlig när man ledsagar läsaren genom historien. Jag tycker inte att Marina Picasso är nog skarp i sin berättarteknik.
Jag fick ändå ut det jag ville av boken, den var intressant, lättläst och den inspirerade mig till att ta reda på mer om Picasso. Vill jag ha en mer nyanserad bild av mästaren så kan jag alltid läsa någon av de andra 134 böckerna.
/Helena, oktober 2002
Recensioner
"Vad hon gör med sin bok är att lyfta fram en egocentriker, så berusad av sin konstnärliga genialitet, att han alldeles självklart och i totalt förakt för omgivningen intar platsen i centrum av sitt eget universum, kräver underdånighet och helt adekvat låter sig benämnas Solen och Mästaren." (Inger Dahlman, Eskilstuna Kuriren)
Baksidestext
Vissa människor lyser så start att de förtär andra i sin omgivning, Pablo Picasso var en av dem. Berömmelse, glamour och passion men också grymhe, svek och tragedi är ingredienserna i detta familjedrama som kretsar kring giganten Pablo Picasso, mannen som gärna ville bli kallad Le Solei, "Solen".
Marina Picasso, barnbarn till Pablo Picasso, berättar här i den första Picassobiografin som skrivits av någon inom familjen, om sitt liv i skuggan av den store målaren. Det blir ett avslöjande porträtt av en av nutidskonstens största.
Pablo Picasso utövade ett tyranniskt inflytande över alla i sin närhet. Eftersom han levde enbart för sin konst, förbrukade han människor - kvinnor, barn, barnbarn - och slängde bort dem när han fått ut det han ville, dvs material till sina tavlor och skulpturer.
Medan författare, konstnärer och filmstjärnor flockades kring honom och solade sig i hans glns, levde hans familj i ständig fruktan för att misshaga honom, oförmögna att skapa sig egna liv. Resultatet blev förödande.
Marina Picassos avslöjande självbiografi kastar nytt ljus över en av 1900-talets allra största personligheter. Den är också en stark berättelse om överlevnad och livsmod.
Betyg:
ISBN:
91-518-4038-3
Antal sidor:
168
Förlag:
Prisma
------------------
Böcker av
Marina Picasso:
Min farfar Picasso
Mer om författaren:
Prisma
Mer om Picasso:
picasso.com
Guggenheim Museum
encyclopedia.com
artchive.com
Online Picasso project
Picasso Quiz
------------------
Läs också:
De osannolika systrarna Mitford
(av Cecilia Hagen)
Cornelis
(av Oscar Hedlund)
Blackbird
(av Jennifer Lauck)
Christina Onassis
(av Nigel Dempster)
Blonde
(av Joyce Carol Oates)
Victoria, Victoria!
(av Alice Bah)
