av Nick Hornby
Det är sällan jag läser om böcker jag läst. Inte ens böcker jag verkligen gillar läser jag två gånger. 'Om en pojke' är ett lysande undantag, ett undantag som på klassiskt vis bekräftar regeln. Precis som med Richard Adams 'Den långa flykten' kan jag läsa 'Om en pojke' om och om igen och fortfarande uppleva något nytt - njuta, skratta, bli berörd.
1998 läste jag boken första gången ('About a boy' i original). Två år senare läste jag den på svenska och ytterligare två år senare, närmare bestämt den 9:e juni 2002 såg jag filmatiseringen av boken på bio med Hugh Grant i huvudrollen. Inför videopremiären nästa månad (den 19/2) bestämde jag mig för att också lyssna på hörboken med Johan Ulveson som uppläsare. Precis som jag trodde gör han verkligen boken rättvisa. Han är som gjord för rollen. Jag har inte ändrat min uppfattning om berättelsen men jag tycker nog att det är dags att revidera och uppdatera min gamla recension något. Jag hoppar över handlingen, den känner väl de flesta till ändå och den som inte gör det kan läsa baksidestexten längst ned på sidan.
Jag har funderat på vad det är som gör att jag tycker så mycket om den här boken. Vad det är som är så roligt, så gripande och så bra. Först och främst är det nog författarens förkärlek för ironi. Jag tycker att ironi är kul och extra roligt blir det när personen som utsätts för det inte förstår det ironiska. Tolvåriga Marcus tar, som det barn han är, allt Will säger bokstavligt. Då skrattar jag. Sedan är det förstås Wills invecklade lögner och alla förvecklingar som kommer av dessa lögner, som likt en rullande snöboll bara blir mer och mer omfattande. Underdrifter och överdrifter bäddar också för fniss och gapskratt.
Jag tänker på något som jag hörde Jonas Gardell säga en gång i en intervju. Att för att någon ska bli riktigt roligt måste det finnas en motvikt, något väldigt sorgligt. Det tror jag stämmer. I det här fallet består det tragiska i Marcus mammas depression och mer konkret, hennes självmordsförsök. Wills liv kan visserligen te sig helt bekymmerslöst på ytan men han plågas också av känslor av misslyckande och meningslöshet. Han är cool på ytan men inuti känner han sig totalt ointressant och intetsägande. Vad har han egentligen uträttat med sitt liv?
Boken är alltså inte bara rolig, den har ett djup också. Den får mig att tänka. Är det de små sakerna eller det stora sammanhanget som är meningen med livet? Hur är det med vänskap, finns det verkligen en klar definition på vänskap? Kan en man på trettiosex och en kille på tolv bli vänner? Vad krävs för att man få kalla sig för någons vän? Hur är det med kärlek? Hur vet man när man älskar någon? Marcus grubblar över sitt och Ellies förhållande. Är skillnaden mellan vänskap och kärlek bara att när man älskar någon vill man röra den personen, som Will lite förenklat förklarar det för Marcus.
Att läsa boken på engelska är nog att föredra ändå. Nick Hornbys humor handlar mycket om rätta ordval och alliterationer som tyvärr försvinner eller bleknar i översättning. Marcus uttryck "Dead-duck-day" blir helt enkelt inte lika roligt och träffande på svenska ("Den dagen som anden tappade andan").
Slutligen vill jag dela med mig av lite trivialt skvaller. Hugh Grant spelar ju som bekant Will i filmen som bygger på boken 'Om en pojke'. Innan han var klar för den rollen tillfrågades både George Clooney och Brad Pitt om någon av dem ville spela coola trettiosexåriga Will. Pitt tackade nej eftersom han tyckte att det vore osannolikt att någon så snygg som han skulle behöva låtsas vara ensamstående pappa för att få tjejer i säng.
/Helena, januari 2003
Recensioner
"Nick Hornby har höjts till skyarna, och jag förstod inte varför. Nu när jag läst boken vet jag exakt skälen!" (Bokmalen)
"Nick Hornby skriver trovärdigt och suveränt. Han beskriver svåra frågor på ett lättsamt sätt men kan samtidigt locka fram mina tårar när han berättar om allt underbart som gör tillvaron uthärdlig." (Hannas boklåda)
"Charmigt och roligt om två pojkar i olika åldrar." (Bokringen)
"En sällsynt varm, humoristisk och annorlunda roman som man ska ha ett hjärta av sten för att inte röras av." (Ingalill Mosander, Aftonbladet)
"Nick Hornby har ännu en gång beskrivit 50-tals-genenerationens svårigheter att axla vuxenlivet på ett mycket humoristiskt och träffande sätt. Läs och le!" (Open Library)
Baksidestext
'Om en pojke' är berättelsen om en ovanlig vänskap, mellan en man och en pojke. En vänskap där gränsen mellan barn och vuxen gång på gång suddas ut.
Marcus är tolv år och har just flyttat till London med sin deprimerade proggmamma. Han blir mobbad i skolan för sina töntiga kläder och för att han inte har en aning om vem Kurt Cobain är.
Will Freeman är 36 år, ungkarl, ekonomiskt oberoende. Han ägnar all sin tid åt musik, tjejer, shopping, pubar och att hålla koll på de senaste trenderna. För att träffa lättraggade, ensamstående mammor, uppfinner han en tvåårig son och går med i en förening för ensamma föräldrar. Där möter han Marcus och hans mamma, och inget blir som Will har tänkt sig.
Betyg:
ISBN:
9179510345
Uppläsare:
Johan Ulveson
Antal kasetter:
5 (ca 7 tim)
Förlag:
Bonnier Audio
------------------
Böcker av
Nick Hornby:
31 låtar
Fever Pitch
High Fidelity
How to be good
Om en pojke
Speaking with the angel
Mer om författaren:
Forum
Penguin UK
Officiell hemsida
Mer om filmen:
Från filmbolaget
Yahoo! Movies
Trailer
IMDB
------------------
Läs också:
Mannen och pojken
(av Tony Parsons)
Tillsammans
(av Josie Lloyd)
Gabriels gåva
(av Hanif Kureishi)
Dinner for two
(av Mike Gayle)
Det bästa av två världar
(av John O'Farrell)
