av Jean Webster
'Pappa Långben' påminner mig om 'Prioritaire' och 'Brev till en bokhandel' såtillvida att det är en brevroman och underhållande tack vare sin utformning. Det känns alltid spännande, intressant och pirrigt att läsa andra människors privata korrespondens. Liksom de andra två tycker jag mig fått stor behållning av denna bok.
Den är romantisk och rolig, på många sätt sorglig men också spännande tack vare hemlighållandet av Jeruschas (Judys) välgörares identitet. Judy skriver alltså brev regelbundet för att informera denna anonyme mecenat om sina framgångar i skolan som han bekostat. Breven är personligt skrivna och en bild av avsändaren tecknas så sakteliga fram.
Judy är en modern, frispråkig, nyfiken liten dam som njuter av livet, tar dagen som den kommer och gör det bästa av alla situationer. Jag blir glad av att läsa om hennes bravader och om hennes mod och okuvliga vilja att komma någon vart i världen trots dåliga förutsättningar. Det är svårt att förstå att hon faktiskt lever på 1910-talet, hon skulle i många hänseenden lika gärna kunnat vara en kvinna av idag.
Visst har boken drag av romantik och sliskig solskenshistoria men ibland kan det vara skönt med lite ytligt dravel, även om jag faktiskt tycker att denna berättelse är mer mångsidig än så.
Litterära referenser kryllar det av. Brevskriverskan slukar klassiska romaner och låter sig inspireras av bland annat systrarna Brontė, Stevensson och Tennyson. Det gör läsningen ännu mer intressant för en bokslukerska som jag.
Jag läste 'Pappa Långben' som ung tonåring och jag har nu upptäckt att den håller lika bra än idag, när jag är nästan trettio.
/Helena, december 2001
Baksidestext
"Kära Pappa Långben!
Jag älskar college och jag älskar er, som skickade mig hit. Jag är mycket, mycket lycklig och jag är så uppskärrad varenda ögonblick att jag knappt kan sova. Ni kan inte tänka er hur olika det här är barnhemmet..."
'Pappa Långben' kom ut första gången 1912. Den är en av våra mest lästa och älskade klassiker.
Boken består av den föräldralösa Jerushas personliga och humoristiska brev till sin anonyma välgörare, som hon kallar Pappa Långben. Hon beskriver sina upplevelser och tankar, sin aptit på livet efter alla år på barnhemmet.
Betyg:
ISBN:
91-27-02779-1
Antal sidor:
239
Förlag:
Natur och Kultur
------------------
Böcker av
Jean Webster:
Pappa Långben
Mer om författaren:
Biografi
Authors directory
------------------
Läs också:
Barn 312
(av H-U Horster)
Prioritaire
(av Isalin D Hermann)
Svindlande höjder
(av Emily Brontė)
Brev till en bokhandel
(av Helene Hanff)
I museets dolda vrår
(av Kate Atkinson)
Juno och Juliet
(av Julian Gough)
Tiara och Dr.Martens
(av Meg Cabot)
