av Torgny Lindgren
Boken utspelar sig i Norra Västerbottens inland. Huvudpersonen skriver notiser för den lokala tidningen och en vinterdag 1947 får han ett brev från sin chefredaktör där denne förbjuder honom att skriva ett endaste ord igen. Det har nämligen kommit till chefredaktörens kännedom att notisskrivaren är en lögnare, inte en enda av hans notiser har varit sanna. Allt är bara påhitt, fantasifoster sprungna ur notisskrivarens önskan att befolka ödebygden med uppdiktade människor och händelser.
Alltså slutar mannen att skriva, han lyder order och lyfter inte sin penna en endaste gång förrän över femtio år senare. Det är på ålderdomshemmet som mannen äntligen får nyheten om chefredaktörens död. Nu är han 107 år gammal och kan äntligen fortsätta sitt skrivande. Han fortsätter på notisen som han påbörjade 1947 och nu kan han inte sluta. Notisen blir en hel roman.
Romanen handlar om jakten på den ultimata pölsan. De som jagar är skolläraren Lars Högström och tysken Robert Maser. På sin motorcykel av märket Diamant besöker de byarna i Västerbotten för att provsmaka pölsor. Ingen pölsa är den andre lik och som tack sjunger de ett stycke för sina välgörare. Byarna och dess befolkning är svårt åtgångna av den vitt spridda och fasansfulla tuberkulosen men det oroar inte männen, för de är nämligen immuna.
Jag trodde inte att jag skulle uppskatta boken så mycket som jag faktiskt gjorde. Jag har tidigare aldrig frestats att läsa Torgny Lindgren, trots att jag själv kommer från Västerbotten. Bokens omslag ser så dystert ut och titeln är allt annat än lockande. Den får mig att tänka på den äckliga gråa massa som kallades pölsan och som serverades i skolan när jag var liten och som jag var tvungen att äta upp trots att jag fick kväljningar.
Efter att ha läst boken känner jag mig inte det minsta sugen på att smaka pölsa igen men jag skulle kunna tänka mig läsa fler böcker av Torgny Lindgren. Jag uppskattar hans karga språk. Det är direkt, meningarna är korta och utsvävningarna är få. Jag gillar det. Det känns genuint och det känns norrländskt, eller västerbottniskt för att vara mer exakt. Dessutom är boken rolig, på ett mycket lågmält vis. Den har en tydlig början och ett tydligt slut och trådarna knyts ihop på ett underfundigt sätt. Tack Harriet för tipset!
'Pölsan' nominerade nyligen till SR:s romanpris, vinnare utses i mars nästa år.
/Helena, december 2002
Recensioner
"Ty här handlar det om en uråldrig berättartradition som raffinerats och kultiverats till det yttersta - med allt vad det innebär av att anrättningen kryddas med perfekt avvägda proportioner av den sorts vildhet och bångstyrighet som utmärker det folkliga berättandet." (Johan Lundberg, SvD)
"Men 'Pölsan' är framför allt en strålande stiltext. Den är så precis också när den storljuger och den är så exakt när den avbildar verkligheten: lyriskt exakt, sakligt exakt, exakt också i dialog och metaforer och ändå lätt, den svävar." (Dan Sjögren, Arbetarbladet)
"Men trots metaromanen, trots kritiken av det moderna samhällets osårbarhetsföreställningar, trots de underbara naturbeskrivningarna och den bitvis mycket kärleksfulla människoskildringen: det är som kokbok som Torgny Lindgrens 'Pölsan' verkligen är värd sitt pris." (Björn Gunnarsson, Hallands Nyheter)
"Det är underfundigt, klurigt och mysigt berättat, och de två parallella berättelserna, om dels notisberättaren, och dessutom de två pölsälskarna ackompanjerar varandra mycket väl." (Bokmalen)
Baksidestext
I Alvabäck i Västerbotten bor en man som försörjer sig som notisskrivare till lokaltidningen. En dag 1947 påbörjar han en notis om en gåtfull mansperson med tyskklingande namn som nyligen anlänt till bygden. Han blir avbruten av ett brev från tidningens chefredaktör i vilket denne säger upp honom med omedelbar verkan, ja han till och med förbjuder honom att skriva något vidare överhuvudtaget, allt han skrivit för tidningen har ju bara varit dikt.
Det ska dröja 53 år innan notisen skrivs färdig. Då är chefredaktören äntligen död, berättaren är 107 år gammal och notisen har vuxit till en berättelse om den stora faran som strök genom de västerbottniska byarna på 40-talet - lungsoten - och om två mäns outtröttliga jakt efter den yttersta, den slutgiltiga pölsan. Värst är viltpölsan i Morken, bäst men farligast är den hos Ellen i Lillsjöliden.
Torgny Lindgrens nya roman kröner hans rad av berättelser med motiv från det landskap och den kultur som format såväl honom själv som stora delar av den främsta svenska litteraturen.
Betyg:
ISBN:
91-1-301044-1
Antal sidor:
221
Förlag:
Norstedts
------------------
Böcker av
Torgny Lindgren:
Pölsan
Mer om författaren:
Svenska Akademien
Norstedts
Projekt Runeberg
Intervju i Aftonbladet
------------------
Läs också:
Slyngstad events
(av Unni Drougge)
Kin Novak badade aldrig i Genesarets sjö
(av Håkan Nesser)
