av Ingrid Noll
Rosemarie Hirte lever ensam och förutom ett par misslyckade kärleksaffärer så har det alltid varit så. Nu är hon för gammal för att bilda familj och för det mesta finner hon sig i sitt öde. Ända tills hon träffar den stilige Witold och blir störtförälskad. Då vet hon inte hur hon ska värja sig. Hon faller pladask och bestämmer sig för att den här gången är det hennes tur att bli lycklig och inget/ingen ska få stoppa henne.
Fröken Hirte är ingen angenäm människa. Hon har inga skrupler och hennes besatthet är helt utan gränser. Att hon bokstavligen måste gå över lik (plural) för att uppnå sitt mål besvärar henne inte särskilt. Ändå känner jag viss medkänsla eftersom hon är en komplex person med sympatiska drag likväl som att hennes samvetslöshet är skämmande.
Rosemarie påminner om en annan äldre dam i böckernas värld, nämligen Vivian Björk i Jonas Gardells 'Fru Björks öden och äventyr'. De är båda besvikna på sina ganska trista och händelsefattiga liv och när de så småningom gör uppror blir det på ett dramatiskt och våldsamt vis. 'Tuppen är död' har också likheter med Håkan Nessers lilla rysare 'Kära Agnes'.
'Tuppen är död' är ingen traditionell deckare. Det förekommer inga mysterier, inget polisarbete, inga misstänkta gärningsmän. Mördarens identitet är given redan från början och det är hennes tankar och handlande läsaren får följa, vilket är nog så spännande.
Att betyget blir en medelmåttig trea beror på att boken känns lättförgången trots att den var nog så medryckande under själva lyssningen. Dessutom tycker jag det är lite ångestframkallande med böcker där huvudpersonen så tydligt tar helt fel beslut och jag vet att det kommer gå åt skogen förr eller senare. Det blir som en ond cirkel som är omöjlig att bryta och jag får lust att skaka om Rosemarie och be henne ta ett steg tillbaka och betrakta sina handlingar. Säga till henne att "-Stopp, stanna! Tänk innan du gör något mer!".
Lena T Hanssons röst passar för uppdraget och hon läser med stor inlevelse. Ingrid Nolls språk är varierat och medryckande. Mer kan jag inte säga eftersom det är en hörbok. Jag tycker inte det är lika lätt att uppfatta nyanserna i språket när det är någon som läser upp orden.
Trots mina milda protester känner jag mig definitivt motiverad att läsa mer av Ingrid Noll och lämpligt nog har jag en av hennes böcker stående i bokhyllan. 'Lilla Rosenknopp' köpte jag på Åhléns pocketrea i januari förra året och den har stått orörd sedan dess. Det kommer den inte göra länge till.
/Helena, oktober 2003
Recensioner
"Noll has produced a cool thriller that reveals the chilling nature of obsessive love and the survival instinct." (Val McDermid)
Baksidestext
"Hans röst genljöd i mina öron så att jag blev alldeles yr, hjärtat dunkade och jag hade fjärilar i magen. Det var inte den berömda kärleken vid första ögonkastet, det var kärlek vid första röstklangen."
Vid femtiotvå års ålder drabbas Rosemarie Hirte av kärleken som av blixten. Hittills har hon levt ett ganska grått och händelselöst liv och hon trodde att hon var immun mot stiliga karlar och upphetsande röster. Men det är tydligen aldrig för sent!
Och därmed börjar karusellen snurra. Det ena leder till det andra, och Rosemarie går bokstavligen över lik för att fånga sitt hjärtas utvalde.
Ingrid Noll är en ny spännande deckarförfattare med en alldelens egen ton. Hon skildrar Rosemarie Hirtes besatthet med humor, intelligens och ironi och ger oss en berättelse rik på överaskningar och fantasifulla inslag.
Betyg:
ISBN:
9179504809
Uppläsare:
Lena T Hansson
Antal kasetter:
5 (ca 7 tim)
Förlag:
Bonnier Audio
------------------
Böcker av
Ingrid Noll:
Tuppen är död
Mer om författaren:
Forum bokförlag
------------------
Läs också:
God natt min älskade
(av Inger Frimansson)
Det som tillhör mig
(av Anne Holt)
Kära Agnes
(av Håkan Nesser)
Älskade Poona
(av Karin Fossum)
Svek
(av Karin Alvtegen)
Glasdjävulen
(av Helene Tursten)
Fru Björks öden och äventyr
(av Jonas Gardell)
Gåtan
(av Marianne Fredriksson)
Solstorm
(av Åsa Larsson)
Den sjätte natten
(av Annika Bryn)
Jonas Eckel
(av Karin Fossum)
Det Gud inte såg
(av Helena von Zweigbergk)
