av Kerstin Thorvall
Panikångesten ligger ständigt och lurar runt hörnet och det finns inte längre något som skingrar tankarna på döden. En nervskada i fötterna gör att Thorvall inte mer kan svänga sina lurviga till tonerna av en eldig samba. Barnen hör inte av sig mer än sporadiskt. Två av sönerna har hon ingen kontakt med alls. Det är nu, som gammal och skröplig, hon får betala för att hon aldrig var någon pålitlig mor, att hon alltid satte sig själv i första rummet. Det finns mycket att ångra, mycket att känna skuld för. Som till exempel alla de gånger hon rymde från vardagen och lämnade barnen till förmån för en ung ny älskare i "månadens smak".
Att kroppen dessutom svikit henne gör inte saken bättre. Krämporna är många, både psykiska och fysiska. Små vita och rosa tabletter styr humöret och sömnen men ensamheten finns det ingen bot för. Psykjouren får ta emot dagliga samtal från den sällskapstörstande författarinnan. Vännerna stödjer i mån av tid men har fullt upp med sina egna liv. Kerstin Thorvall är utlämnad åt hemtjänst och vänliga samariter som hjälper henne med matinköp, städning och med att vara en stödjande arm under stapplande promenader. Jag tror att många äldre kan känna igen sig i den situationen, att vara utsatt och beroende av andra, att inte kunna eller orka ta hand om sig själv.
Ämnet är tungt men sant och tänkvärt. Författarinnan är ingen typisk mormor/farmor med frysen fylld med hembakta bullar och ett varmt leende alltid till hands. Nej, Kerstin Thorvall protesterar skrikande mot ålderdomen. Hon vill inte bli gammal! Det finns inget avundsvärt med att bli äldre och tappa kontroll över sin egen kropp men trots all råångest skildrar hon åldrandet med en liten busig glimt spelande i ögonvrån. Jag tror att galghumorn är medveten från författarens sida för utan dessa små fniss skulle läsningen bli oerhört tung.
Jag frågar mig hur hon orkar vara så utelämnande med sin ångest. Å andra sidan har hon ju alltid gjort det, öppnat dörrarna till det mest förbjudna. Förutom dansen verkar skrivandet vara det som håller henne igång. Den glöden har definitivt inte svalnat. När jag läser hennes ord är det som om jag hör henne tala. Språket är fortfarande vitalt och trots all ångest är det nöjsamt att läsa Kerstin Thorvall. Hon är uppfriskande annorlunda och jag har svårt att tänka mig att denna så sprudlande levande människa någonsin skulle kunna dö.
/Helena, april 2003
Recensioner
"Läs gärna Kerstin Thorvalls bok om sin Upptäckt, att hon blivit gammal. I alla fall de första hundra sidorna. Ut sedan, och lev!" (dagensbok.com)
"I 'Upptäckten' döljer hon ingenting och detta är sannerligen ingen läsning som lämpar sig för folk som går omkring och längtar efter att själva bli pensionärer." (Inger Ödebrink, Norran)
"Hennes språk är avklarnat, skarpt och självlysande. Boksidorna formligen vimlar av träffande formuleringar och drastiska iakttagelser." (Margareta Zetterström, UNT)
"Boken fullständig sprakar av öppenhet och uppsluppen rättframhet, av träffande iakttagelser och slående ordvändningar." (Lennart Lindskog, Corren)
"Jag sjunker allt djupare ner i alla fasor och har svårt att känna fast mark under fötterna, men Kerstin Thorvall tvingar mig att läsa vidare. Det går inte att värja sig mot hennes språk, svarta hål och rappa berättande." (Kersti Bergold, VLT)
"Det är inte särskilt upplyftande, men oerhört stark läsning. Skriva kan hon nämligen, alla krämpor till trots." (Eva Axelsson, Eskilstuna Kuriren)
"I 'Upptäckten' finns inget idylliserande. Från sidorna skriker panikångesten, kisslukten och kroppens förfall." (Maria Bergom Larsson, Aftonbladet)
"Dock är bokens existens i sig en påminnelse om att ålderdom inte utesluter skapande och skrivande. Den har ju skrivits av samma kreativa åttioåring som förklarar att ålderdomen blott innehåller sönderfallets vanmakt."
(Jan-Olov Nyström, Södermanlands Nyheter)
"Litterära synpunkter förmår jag inte inta inför 'Uppgörelsen'. Därtill är den alltför sårigt levande. Men den är fränt angelägen läsning." (Inger Dahlman, Norrköpings Tidningar)
"Hur paradoxalt det än kan låta blir man alltså glad av att läsa 'Upptäckten'. Även om det är så att ålderdomen har tagit ett oåterkalleligt grepp om Kerstin Thorvalls kropp så har ålderdomen inte fått grepp om hennes intellekt." (Lennart Lindskog, Smålandsposten)
"Inte kan man väl recensera en människas liv? En annan människas än sitt eget? Det känns förmätet att ens försöka och än värre när människan i fråga recenserar sig själv så hämningslöst och fördömande som Kerstin Thorvall gör i boken 'Upptäckten'." (Jaija Westberg, Västerbottens Folkblad)
"Kerstin Thorvall har länge varit – och är fortfarande – Sveriges mest skamlösa författare. För säkerhets skull: jag menar det som beröm. Och jag älskar denna bok, alldeles egen i sin art, mycket gripande, tveeggat farlig." (Jan Karlsson, Sundsvalls Tidning)
"Här finns inga ambitioner att skapa stor litteratur. Ändå är detta stor litteratur. Suveränt behärskar Kerstin Thorvall sina uttrycksmedel, med en prosa kliniskt ren från eufemismer." (Erik Löfvendahl, SvD)
Baksidestext
"Jag ser döden vart jag ser. Och vore jag nu en helig jungfru av medeltiden eller en terrorist som med självmordsbombningen åker raka vägen in i Paradiset borde jag intet frukta ty jag är nära Salighetens mål. Men istället är jag en vettskrämd sjuttiosexårig tant..."
I sin nya bok berättar Kerstin Thorvall på ett oförblommerat vis om sin livssituation. Om att vara hänvisad till hemtjänstens pressade scheman, att vara ett "ärende" som man tar itu med så snart det hinns med, att sitta i en oändlig rad telefonsamtal till olika psykjourer när man känner att nu går det inte längre. Att alltid vara den besvärliga Kerstin.
'Upptäkten' är en närgången skildring av en verklighet som delas av många men som skildras av få. Samtidigt ger Kerstin Thorvall en återblick på ett turbulent 70-tal, då hon modigt rannsakar sig själv i sin roll som yrkeskvinna och mor. 'Upptäckten' har blivit en viktig och nödvändig bok om förtvivlad ensamhet och vanmäktig panik - skriven med den drastiska öppenhet som är Kerstin Thorvalls egen.
Betyg:
ISBN:
91-0-058069-4
Antal sidor:
170
Förlag:
Albert Bonniers förlag
------------------
Böcker av
Kerstin Thorvall:
Jag minns alla mina älskare...
Upptäckten
Mer om författaren:
Kerstin Thorvalls kolumner i Aftonbladet
Piratförlaget
Albert Bonniers förlag
Artikel i SvD
