'De i utkanten älskande' av Johanna Nilsson
Johanna Nilsson har blivit något av en expert på att skildra olyckliga människor som på ett eller annat sätt hamnat lite utanför i samhället. Det är absolut inget fel med det, snarare tvärtom.
I det här fallet tycker jag dock tyvärr att hon försöker få med för mycket i en och samma bok. Alla personer i 'De utkanten älskande' är så extremt olyckliga och bär på så mycket sorg. Av en konstig slump lyckas de dessutom samlas på ett och samma ställe. Det blir för dystert och för mycket för mig att ta in. Det känns inte heller helt trovärdigt. Eller är det så att vi alla bär på mörka hemligheter som inte syns på ytan men som Johanna Nilsson lyckats genomskåda? Kanske.
Allas liv flätas samman. Caféägaren Viktor med magcancer. Transan Sofia/Stefan, förnekad av sin trångsyntasynta familj och sin församling. Unga Milja som blir misshandlad av sin pojkvän. Gatumusikanten Måns med utåtvinklade underben. Tjuven Bea, deprimerad och med en alkoholist till pappa. Läkaren Jack, expert på ennattsligg men egentligen olyckligt kär. Ja, ni märker kanske vad jag menar. Livet är ingen dans på rosor för människorna i Johannas bok.
Det är tack vare författarens förmåga att beskriva karaktärerna med fingertoppskänsla och stor värme som jag ändå fängslades av boken. Plus att språket är utmärkt, förstås.
'Fans' av Fredrik Strage
Efter att ha lyssnat på Fredrik Strage berätta om 'Fans' på bokmässan i Göteborg blev jag tvungen att köpa boken. Den var precis så intressant som jag hoppats.
Det här är ingen sköntlitterär bok utan mer en reportagebok med intervjuer och beskrivningar av människor som är riktiga fans, som har en idol som de följer genom vått och torrt. En del är hängivna på så sätt att de köper alla skivor av en viss artist och försöker gå på så många konserter som möjligt. Medan andra blir besatta på ett mindre hälsosamt sätt. Det är förstås de extrema fallen som är roligast att läsa om. Tro inget annat. Ta bara fallet med Gert van der Graaf och Agnetha Fältskog. Hur lyckades han egentligen komma henne så nära? Visst blir man nyfiken?
Intressant är det också att läsa de mer faktaspäckade kapitlen där Strage försöker förklara fenomenet med fans. De flesta av oss har väl haft idoler vid ett eller annat tillfälle i livet (om inte annat som tonåringar) och det är väl det som gör att 'Fans' är så lätt att ta till sig.
'Sorgmantel' av Unni Lindell
Nu var det länge sedan jag lyssnade på talböcker men den senaste tidens pendling till och från jobbet har gjort att jag tagit upp denna trevliga sysselsättning igen. Det är nästan så att jag tar omvägar med bilen bara för att få lyssna en stund till.
Unni Lindell är en ny bekantskap för mig. Jag kommer säkert läsa fler böcker av henne även om inte 'Sorgmantel' var så fantastiskt bra. Det var en småmysig deckare (kan man verkligen beskriva en deckare som småmysig förresten?) med Torsten Wahlund som utmärkt uppläsare. Jag är van att lyssna när han läser Karin Fossums böcker vilket blev lite förvirrande eftersom det hela tiden kändes som att även 'Sorgmantel' var skriven av henne och inte av Unni Lindell. Något som jag inte riktigt gillade med den här boken var att slutet var alltför förutsägbart. Jag listade ut intrigen redan innan halvtid.
'Sagan om Pelle Kanin' av Beatrix Potter
Av förklarliga skäl har vi börjat intressera oss för en helt ny genre böcker - barnböcker. Annie älskar böcker. Att läsa dem är onödligt, tycker hon. Det är bläddrandet och bilderna som är intressanta.
Härom dagen damp 'Sagan om Pelle Kanin' ner i brevlådan och den blev snabbt en favorit hos hela familjen. Det är ingen vanlig bok utan även ett pop-up äventyr där varje sida innehåller bilder som går att vika ut eller flikar som när man drar i dem gör figurerna levande. Smart idé, det vill säga så länge Annie inte vill leka själv med boken för då tror jag hållbarhetstiden minskar dramatiskt...
Boken handlar om den busige kaninen Pelle som blir ertappad när han äter morötter i Herr Karlssons trädgård och blir jagad av densamme. Illustrationerna är ljuvliga, även för en vuxen. Men vad annat vore att vänta, det är ju ändå Beatrix Potter!
Jag kan ju omöjligt uppdatera Bokmärkt utan att nämna vem som fick nobelpriset i litteratur (även om alla vet det vid det här laget). Harold Pinter är namnet på årets pristagare och han vann med motiveringen ”som i sina dramer frilägger avgrunden under vardagspratet och bryter sig in i förtryckets slutna rum”. Läs mer här (LÄNK).
Nomineringarna till Augustpriset är också klara och är ni nyfikna så får ni klicka här (LÄNK). Jag har inte läst någon av böckerna i klassen årets svenska skönlitterära bok.
/Helena
