Uppsala 22 maj - utställningsrapport
| Tonen sattes på
morgonen... Det är väl så det är - börjar dagen fel så fortsätter det... och det är väl vad jag kan säga som en sammanfattning av dagen idag. Nåja, nu kanske jag överdriver litegrann. Men det kunde nog ha varit en bättre dag om det inte varit så att Jack hamnade vid två fertila hanar som redan hade lagt doftmarkeringar i sina lådor. Detta gjorde att Jack, så fort han kom in i utställningsburen, började vädra och se orolig ut, och konstant morra medan han tryckte sin näsa mot grannburarna. Han som varit såååå duktig på veterinärbordet och stått med svansen rakt upp och varit så trevlig mot veterinären! SUCK säger jag bara. Trodde att han skulle lugna ner sig efter en stund, men inte då, han kom inte till ro över huvud taget. Här gällde det att agera - hittade en tom bur i samma rad och lyssnade runt om vad det var för katter som var i grannburarna. Det verkade lugnt, och luktade ingenting. Snabbt bytte jag burplats och trodde att han skulle slappna av. Det gjorde han - hyfsat. Jag gick iväg och köpte lite godis till honom, och en väldoftande myntamus. Detta gjorde att han somnade en stund. |
| Tabby-ring Jag hade anmält honom till tabby-special, och redan klockan 11 var det dags att tävla i Norska skogkattklassen för detta. 7 anmälda tabby-skogisar äntrade området. TYVÄRR så skulle alla katter stå uppradade, i hängande position, när domaren, Aline Noël från Canada, gick igenom varje katt individuellt. Ingen bur gick att tillgå, och alla måste stå kvar. Aj aj. Tålamodsprövande värre. Som ni förstår tyckte Jack inte att det var kul alls. Jag gick runt i lokalen, försökte distrahera honom med diverse roliga saker, men han protesterade med jämna morr och små minifräs. Han blev placerad som nr 2 av skogisarna i alla fall! Slagen av Mhorrses Lhakka. Han fick bedömningen "wonderful male" och i tabbyfinalen som gick av stapeln senare under dagen nämde hon honom flera gånger med just "wonderful tabby NFO male" som benämning... så jag är ganska nöjd! |
| Individuella
bedömningen Strax efter tabby-ring bedömningen var det dags för den individuella bedömningen. Behöver jag säga att han ledsnat ordentligt nu? Det var inte ens kul att stå på ett bedömningsbord kan jag säga... Men domaren - hon var LYRISK! Jean Clare från UK var i extas helt enkelt! Allt med honom var bara heeeelt fantastiskt! "Why did you neuter him??!!!" nästan skrek hon.. :-) Hon undrade om uppfödaren fanns på plats, men det gjorde de ju inte och då sa hon "You have to congratulate them for such a beautiful cat!" (så Granboare, sug åt er!!!) Bedömningen är nog den bästa han någonsin fått (trots steppande och morrande på domarbordet...) och han fick sitt CAP utan problem. Om pälsen står det: "One of the nicest coat seen on a Norwegian cat". Inte illa! |
| Fanclub Han drog åt sig uppmärksamheten där han låg i buren i alla fall - fick en egen fanclub som röstade på honom, vilket resulterade i att han vid finalerna fick priset Publikens favorit, en jätterosett! Det var väldigt många som stannade och sa att han var utställningens finaste katt, och det slår nog högre än alla titlar egentligen! Det var t o m en som ville ta med honom hem!!! :-) |
| Trevlig tillställning SNRF lyckades i vanlig ordning arrangera en väldigt trevlig utställningsdag. Tabby-ringen var väldigt publikvänlig, och i finalerna var det fullsatt på läktaren då Aline Noël på ett mycket fängslande och pedagogiskt sätt gick igenom alla tabbyvarianter och slutligen rangordnade 10 katter som vinnande. Lärorikt på alla vis! Det enda som jag ansåg vara negativt - och nu med risk för att klassificeras som tråkig surkärring - var att det var otroligt många medföljande barn med på utställningen, dvs små barn som följer med föräldrar som ställer ut katter. De är hänvisade till att vara med i 12 timmar i en lokal som inte är anpassad för individer med spring i benen. Barn ska få vara barn - helt klart. Men de har INTE roligt som sällskap på heldagsutställningar. Det är INTE en lekplats - men många föräldrar verkar tro att det är helt ok att låta barnen springa runt och skrika, rusa upp och ner för läktare och tjoa och halvt skrämma livet ur katter som sitter i sina burar. Nä, låt dem vara någon annan stans i stället. Varken barn eller katter mår bra av detta. Missförstå mig
rätt nu! |
| Ställa eller inte
ställa - det är frågan Nu är jag i valet och kvalet - är det någon idé att ställa i Uppsala i juni? Har Jack sagt ifrån en gång för alla nu? Ska jag låta honom vara i gott sällskap med Fryke framöver i stället? Idag vet jag faktiskt inte om jag har lust att göra om detta. Han kom snett i morse - och det kan betyda att han nu kommit helt på sned i utställningsvärlden. Eftersom jag sätter mina katters hälsa och välbefinnande i första rummet kanske jag ska följa mitt hjärta. Ska ta mig en funderare... På återhörande! PS: behöver jag säga att Jack blev överlycklig när han kom hem, spann högt och gosade med allt han kom åt i en 10 minuter i sträck och nu går runt som världens mysigaste goskatt och bara älskar allt och alla???? DS PPSS: Grattis Taurons Fylke som tog Bästa Kastrat, Bästa Veteran, BIR samt Bästa Semilånghårstitel! 9 år gammal och i FANTASTISK kondition! DDSS |
Copyright Malena Sténson