Lite dejá vu var det allt från IDP-utställningen i maj. Skillnaden var ju nu att Jack tävlade som vuxen kastrat för första gången - om man räknar bort Skogkattmästerskapen, för där gick det inte att ta cert.
Domare var Mr Pascal Pobé, Frankrike. Bedömningen gick snabbt, han klämde och tittade, skrev ner odömet snabbt som bara den, och sen var det över. Jaha, gick det bra eller?
Sen var det plötsligt "final" för Agouti, som stod mellan tre katter - en kastrathona, Jack och en Ungkatt. Ungkatten tog det, men Jack var fortfarande Bästa kastrat hane.
Sen hände det ingenting på länge. Fick bedömningssedeln - mycket intressant "fransk engelska", och hans allra första cert - CAP. Jag trodde att showen var över för hans del, plockade ihop kam och borste och tog mig en promenad i solskenet utanför. Kommer tillbaka och ser att han fått en röd lapp - som betyder NOM! Waow! Det var inte riktigt slut ännu!
Klockan 16 var det dags för panel semilånghår - hade tänkt att jag skulle bära fram honom själv. Men där fick jag tji.
Han var helt omöjlig. Fanns inte en chans att jag skulle få honom i utställningspose igen. Han satte sig fast i min tröja, slingrade över axeln och morrade! Nu är det nog, sa han på sitt sätt. Över med honom till husse! Han fick honom i rätt ställning, men det var motvilligt, och Jack morrade och fräste en lång stund innan han lugnade ner sig. Och jag - jag blev alldeles svettig och måste gå därifrån!
Husse Håkan och Jack lyckades ta sig igenom vinst fram till Bästa Kastrat. Det tog tid, alla skulle presenteras och applåderas, och jag tror att Jack tyckte att det blev överdos igen - för till den slutliga finalen fick han visas upp av Malin (Wild at Hearts) som lyckades hålla honom stilla ända fram. Ja hjälp. För mycket dofter och jobbiga ljud kan bli för mycket även för en lugn och cool kille...
BIS Semilånghår togs av samma skogkatt som slog honom i Agouti, nämligen Mhorrses Seabreeze. En mycket fin svarttigré tjej!
Väl
tillbaka i buren igen blev Jack sitt vanliga, glada,
spinnande, tillgivna jag som buffade på matte och
tackade för att han var tillbaka i tryggheten igen! Jag
har aldrig hört Jack morra mot en människa förut, han
är vanligtvis mildheten själv.
Om det blir en nästa gång med nominering kommer jag att
lämna över uppvisandet till någon annan. Att vara på
bordet och bli bedömd är helt ok, men en hel dag i bur
som avslutas med segdragen bedömningsprocedur, det
förstår även jag att den lugnaste och snällaste katt
kan tycka illa om!
Ni kanske undrar hur det gick för våra blåa vänner S*Just Catnap´s Ossian & S*Ludvigs Pumbaa?
Pumbaa blev NOM, men gick inte vidare. Båda fick Ex 1. Ossian blev dessutom Publikens favorit, och den rosetten gick inte av för hackor!
Vi hade även en väldigt trevligt tillsammans med Wild at Heart´s Malin & Stefan, härliga, glada, spontana och entusiastiska människor med stora hjärtan! Tack Malin än en gång för att du ryckte in och visade Jack i slutfinalerna... vad hade vi gjort utan dig???? Hoppas verkligen att vi ses på utställningar framöver!
Candy & Blossa, Wild at Heart´s-brudarna låg i buren bredvid Jack. Så här härliga är de!
