12-Jul-2006

Kontakta mig

Mitt fadderbarn Ineida, Cap Verde

Hur jag skaffade mig ett fadderbarn och anledningen till att det blev av.

1994 på hösten då mitt gamla diskbråck gjorde sig påmint rejält, ja så
illa att jag inte varken kunde ligga eller stå upp. Alla lägen provades,
hängandes över stolar, bord, krypandes på golvet m.m. Till sist var det
bara att åka till akuten och operation på morgonen efter. När jag vaknade
efter operationen och kände att de akuta smärtorna var borta tänkte jag
direkt att jag ville göra något. Blodgivare var första tanken men så funderade
jag på om jag var så lämplig med kroppen full av värkmedicin. Hade sett en
brochyr från Barnfonden om fadderbarn och tog fram den när jag kom hem
från sjukhuset och bestämde mig direkt för att skaffa ett fadderbarn.

Valde en flicka från Cap Verde efter att läst om hur fattigt de hade det.
Ofta flyttade föräldrar till Portugal för att få arbete och lämnade kvar sina
barn hos de gamla. Männen på öarna gjorde risbrännvin som de tyvärr drack
istället för att försöka försörja sin familj.
Ineida var 8 år och bodde hos sin mormor 75 år gammal och sin onkel 45 år
samt en kusin, 13 årige Paulo Cèsar. Huset har cementgolv, ingen el eller
vatten. De hade 3 getter,6 hönor och en gris.
Ön de levde på hette San Antào, Ambras Riberias och låg längst ut mot
Atlanten på de 10 bebodda öarna. Cap Verde består av 18 öar bestående
av vulkanisk art. Här några länkar till Cap Verde. Santiago, bilder från öar.

Ineida fick lämna San Antào när hennes mormor dog och flyttade till sin
pappa som bor på Santiago, Cidade da Praia.
I samband med detta kom hon ur projektet som Barnfonden hade och vi
tappade kontakten i mars 2000. Nu kom några väntans år och jag hoppades
att Ineida skulle höra av sig någon gång. En dag damp det ned ett brev
med lite ofullständig adress och det var från Ineida. Hon berättade att
hon flyttat till Alcozelo i Portugal och bodde hos sin mamma, 2 bröder och
2 halvsyskon. Där studerade hon, hade fyllt 19 år och gillade att surfa på
vågorna i havet. Samma år var det VM i fotboll och värdlandet var Portugal.

Vi fick kontakt via telefon första gången och språksvårigheterna var stora
då jag själv inte läst språk i någon större omfattning. Lite knagglig engelska
som Ineida inte heller var så bra på. Det blev SMS som fungerade bäst.
Efter en tids sms:ande bestämde vi att jag skickar pengar till flygbiljett
och respengar och Ineida kom till Göteborg veckan före midsommar, osäker,
trött och samtidigt glad över att få träffa Elvy och mig.

Nu följde ett par intensiva veckor med att rita och teckna med händer och
miner. Vi översatte rader med hjälp av lexikon, spelade spel och gjorde många
utflykter. En otroligt spännande tid där vi kom varandra mycket nära och när
dagen kom då hon skulle resa hem igen ville hon inte resa men det fanns inget
val utan att packa och ta farväl. Sedan har det hänt en del i Ineida:s liv så
så nu bor hon åter på Cap Verde och skall få en bebis i slutet av jan-06.