Man måste fira när man för en gångs skull har fått något klart.

Om man inte kommer någonstans med båten får man korka upp champagne med grannarna och inviga den nya fasadkulören.

När Tintomara inte kom i drickat till midsommar fick skepparen och ruffhäxan hänga på ruffhäxan syster när de drog iväg till Västerö (utanför Möja) i sin snipa.

Det går ju bra att tälta också när man inte har någon båt att sova i.

Lika trevligt som förra året trots att vädret inte var det bästa.

Spacklandet tar aldrig slut...

Skepparen fortsätter varv efter varv. Ruffhäxan har tröttnat för länge sedan. Hon orkar inte följa med till varvet.

Det går så trögt och det syns ju knappt någon skillnad. Ingen vits att fotografera längre. Inge kul att uppdatera hemsidan heller.

När skepparen var som mest uppgiven kom hans mentor Göran L förbi och tyckte att det nog måste hända lite mer.

Han tog fram stora spackeln och spacklade på två kvällar upp både framkant, köl och trimroder!!!

Det blev extremt bra och ett stort psykologiskt fall framåt. Nu blev det lite medvind och det kändes lättare att fortsätta slipa kölen för den slutgiltiga epoxistykningen.

Ruffhäxan bara suckar.