Ruffhäxan försöker lära sig den nya kameran som hon och skepparen gav sig själva i julklapp.

Inte lätt med alla knappar och inställningar.

Hon försöker att läsa den 150-sidiga instruktionsboken när hon sitter och väntar i bilen utanför Palms Båt och Bygg i Tyresö. Skepparen är inne och handlar fler dyra träbitar.

Ja, och tussilagona kämpar sig upp genom stenskramlet.

Undrens tid är inte förbi.

Runt om oss i klubben hörs trevliga ljud från slipmaskiner och annat vårjobb.

Har Tintomara hunnit bli torr ännu?

Skepparen har gjort ett koordinatsystem och mäter ett 60-tal punkter på skrovet.

Det ser ganska lovande ut...

Vårvärmen gör förhoppningsvis sitt. Ett bättre år att torka båten finns väl knappast.

"Golvet" börjar bli klart. Det går under arbetsnamnet "dansgolvet" bland de övriga kamraterna.

Hur som helst är det mycket skönare och bekvämare att jobba under båten nu när det finns en viss isolering mot markkylan.

Nu går det att spänna fast båten i de sex spännbanden istället och frilägga henne från vaggstöttorna.

Skepparen kontrollerar oroligt om hon står stadigt.

Hon svajar bara lite mjukt om man drar i spännbanden. Det verkar som om det fungerar bra att släppa på alla stöttor.

Ruffhäxan håller tummarna.

Spepparen spenderar resten av helgen med att slipa klart trimrodret och kölen.

Trots skyddsutrustning får han blysmak i mun och ögon.

Hälsosamt? Knappast.

Kärleken är blind.

Ruffhäxan kämpar på med sin Dremel. Finslipar mindre gropar. Försöker undvika att andas in dammet av gelcoat och blymolnet från skepparens slipning.

En bra helg! Skönt att komma hem och ta ett glas vin på verandan.

I garaget pågår ett utsiktlöst torkningsprojekt. Skepparen har bestämt sig för att försöka torka upp även det genomsura rodret. Lönlöst säger alla som vet.

Vi får se.