Denna iskalla och blåsiga lördag i slutet av april är det full rulle på klubben. Nästan fler bilar än båtar.

Skepparen får inte plats att parkera "gammstånkan" (hans namn på den illa tilltygade Volvon som han inte längre sköter om!) bredvid Tintomara som fortfarande ligger under sin gula presenning.

Klubbhusets nya veranda håller på att ta form. Den blir snabbt nyttjad - men just nu är det ont om gubbar p.g.a. de kalla vindarna.

De sitter hellre inomhus och fikar medans sjösättningarna pågår.

Ja, då är det bara att fortsätta det eviga slipandet av kölen!

Slipa, slipa och åter slipa...

Lite konstruktivt arbete pågår ändå mitt i allt elände.

Skepparen dubbar skadan i blykölen med ett gäng rostfria skruv. Det är ett bra sätt att få spacklet att sitta fast.

Bekvämt och bra?

Skepparen som tror att han fortfarande är en ungdom - har börjat känna av sin rygg efter hundratals timmar i konstiga ställningar under båten.
Ryggen har ju aldrig jävlats förut. Är man inte osårbar?

Ruffhäxan får massera den onda ländryggen på kvällarna. Rätt gött!

Hon har en lättare jobb. Sitter och lyssnar på P1 på SR medans hon slipar teak i sittbrunnan.

Varmt och gott trots snålblåsten utanför.

Två stycken ytterst hjälpsamma klubbkompisar - Ingmar R och Tommy S - har hjälpt skepparen med svarvning av nya roderbussningar.

Ingmar svarvade en kort axel i exakt samma dimension som roderaxeln. Den ska användas till att testa och montera de nya bussningarna till roderaxeln.
Den är ytterst proffsigt utförd! Stort tack!

Bussningarna i PTFE - i dagligt tal: Teflon - har Tommy S med stor möda gjort ett verkligen gediget arbete med att svarva i exakta dimensioner.
Skepparen är ytterst tacksam!

PTFE har några avgörande fördelar: suger inte åt sig vatten, är inte UV-känslig och har extremt låg friktion.