Extremt fint väder redan i maj. 17 grader i vattnet i Tyresö och högtryck över hela Sverige!

Tintomara är nästan seglingsklar.

Några småprojekt återstår innan premiärseglingen. Manttåget måste på plats eftersom Furlexlinan ska dras genom block som sitter på manttågsstöttorna.

Det går självklart inte att lämna bryggan utan en uppdaterad dekal från Sjöräddningssällskapet...

Hade den gamla med 2006 suttit kvar hade ju alla fattat att den här båten inte hade varit i sjön 2007...?!

Fåfänga?

Jo, lite.

Ruffhäxan målar Snappy Teak Sealer på relingslisten. Skepparen glömmer som vanligt bort att fotografera!

Ruffhäxan fortsätter att putsa i solen medan skepparen som befinner sig nere i något stuvutrymme. Han sätter dit en begränsare för styrutslaget på styrhjulet på rodret.

Ruffhäxan putsar t.o.m. putt-ifrån-kuddarna!

Sista finishen får skepparen äran att göra.

Annars är ruffhäxan ganska nöjd med arbetsfördelningen; Hon gör det som syns och uppskattas - allt grisjobb under båten som ingen märker överlåter hon åt skepparen!

Premiärsegling den 1 juni 2008!

Äntligen kan besättningen ge sig ut och testa det nya förseglet från Saltsjöbadssegel som inköptes för två år sedan.

Ekolodet är på plats men ännu inte strömförsörjd.

Man hoppas på att förstegasten (sonen) hänger med på en tur när man testar Echopilote!

Just nu det enda instrumentet som fungerar på instrumentbrädan. Loggen har fått spel och visar inte rätt fart längre.

Det nya förseglet på kryss!

Det fungerade väldigt bra och verkar vara mycket välsytt!
Vilken känsla!

Det känns som att båten går snabbare nu med 11 m2 mindre försegel!?! Med ett mindre försegel uppför sig storseglet bättre.
Tintomara tar mycket bättre höjd än tidigare och blir inte tung på rodret i vindbyarna.

Skepparen får jobba hårt med att justera skotpunkten och sträcka förliket både på storen och focken.

Hur var det nu man gjorde. Snygga telltales på förseglet skvallrar fort om man sträcker seglet fel.

Sikten har förbättrats extremt mycket med det nya förseglet.

Ändå måste skepparen hela tiden dyka ner för att kolla att det inte är något i vägen.

Lite nervös och ringrostig är han nog ändå.

Ruffhäxan passar på att sitta och njuta i solskenet!

Skepperen för hojta när det är dags att dra i något snöre.

Snart börjar det kännas som på gamla Marieholms-tiden. Att man kan ligga och slappa i båten medans skepparen sliter med tamparna.