I början av juni är kalendern full.

Skepparen hinner bara lacka pentrylådorna som ruffhäxan har slipat under vintern.

Allt annat får vänta.

De närmaste helgerna är fullbokade med annat än båtliv.

Ruffhäxans syster går och gifter sig när försommaren står i blom och andra båtägare är ute på sjön i finvädret.

Ett fantastiskt trevligt bröllop i början av juni!

I mitten av juni drar besättningen på Tintomara iväg till Härjedalen och planerar upprustning av ärvd fjällstuga.

Skepparen och hans yngre bror har många nya planer...

Ruffhäxan suckar över alla nya tidskrävande projekt.

På båtmässan i våras försökte ruffhäxan att vinna en plotter genom att föreslå ämnen till artiklar i Praktiskt Båtägande. Tyvärr vann hon inget pris.

Men...!!!

Philip Pereira dos Reis på redaktionen kontaktade skepparen för att göra ett reportage om OE36:an - hans favoritbåt!

Skepparen och ruffhäxan fick fullt upp att få båten i presentabelt skick. Den var ju knappast än segelklar.

Philip hade en fantastiskt fin kamera och plåtade mängder med foton. Han tillbringade nästan fyra timmar på båten och visade ett stort intresse för alla detaljer.

Va kul!

Den snälle klubbkamraten Klasse ställde upp med följebåt så att Philipe kunde plåta Tintomara på håll med fulla segel.

Pinsamt nog var inte seglen helt sträckta - då de nya fallen gled i avlastarna.

Shit! Hur kommer det nu att se ut i tidningen...

(Artikeln publiceras någon gång i vinter.)

Sedan blev det bråttom att bunkra inför midsommar.

Vatten, dynor, diesel, mat, husgeråd, båtlitteratur och annat måste på plats.

Ett evigt bärande med grejer.

Det nymonterade och numera fungerande framåtseende ekolodet fick skepparen hjälp med att få strömförsörjt av en elektrisk duktig klubbkamrat - Hasse.

Äntligen kan skepparen och ruffhäxan slippa sitt dåliga samvete gentemot barnen/gastarna som hade köpt denna dyra julklapp för tre år sedan.

En helt annan upplevelse att se vad man har framför och under båten. Till sin förvåning var det inte alls så grunt som skepparen hade befarat i hemmaviken och i utloppet till närmaste fjärd. Det var ju över 10 meter för det mesta.

Häftigt att även kunna se en kort historik (till vänster om strecket) på vad man faktiskt har passerat.

Nu känner sig skepparen och ruffhäxan sig nästan lite high-tech!