Masten hade hunnit bli ganska skitig i mastskjulet där den hade legat i nästan två år.

Ruffhäxan fick putsa och putsa...

När det var dags för påmastning slöt klubbkamraterna Björn och Mats upp direkt plus en annan lika hjälpsam kamrat.

Lite jox att få förstagsprofilen på plats.

Yippie!

Nu är det hög tid att få dit windexen!

Skepparen klättrar trots sin onda fot snabbt och lätt upp i mastkranen.

Tummarna upp!

Äntligen!

En premiärtur till grannklubben med "pinnen" på.

Även sprayhooden tar en stund att montera.

Kommer man ihåg hur den satt?

Ett himla klurande.

Yes! Nu är den på plats med sina fantastiska high-tech instrument under.

Alla är djupt imponerade!

Skepparen har köpt och monterat Noas ankarhållare.

Ruffhäxan vill helst att han skaffar ett ankarspel för att inte bryta ryggen eller få hjärtinfarkt.

Skepparen tror fortfarande att han är ung och att det räcker med en ankarhållare!

Ruffhäxan njuter av att båten är i sjön och nästan segelfärdig.

Kan man ha det bättre i maj?

Jo, skepparen vill absolut hinna montera det nya förseglet.

Han köpte redan förra året ett nytt mindre försegel som bara är ca 28 m2 istället för 39 m2. Han hoppas på att det blir lättare att kryssa med ett mindre segel. Det gamla var närmast hopplöst att slå med.

Saltsjöbadssegel hade skräddarsytt ett styvt nytt mindre försegel med UV-skydd.

En nöjd skeppare väntar på chansen att ge sig ut och testa seglet.

Tyvärr är det massor kvar att göra inuti båten. Dynor, slangar, husgeråd, lådor och annan kul inredning måste på plats.

Ingen stress! Nu är Tintomara äntligen en segelbåt igen!