Efter flera veckors passivt väntande på att skepparens fot ska läka och bli någorlunda användbar så går det inte att slöa längre utan det är bara att sätta igång med det nödvändiga för att få Tintomara att komma i sjön.
Båtmässan ger inspiration och trots en öm fot så måste man sätta fart.
Innan rodret kan återmonteras måste skepparen måla bottenfärg på de ytor han inte kommer åt när rodret har monterats.
Fästet för den undre lagringen måste justeras för att passa innan montage. Det har slipats rent och målats med Internationals InterProtect.
Den undre styrtappen har fått finslipats för att passa i bussningen.
När skepparen haltar på sin onda fot begärs hjälp av den numera icke närvarande gasten - sonen - som alltid ställer upp utan att knorra.
Han är som tur - ung, frisk och stark!
Vid båtklubben inspekterar skepparen "brottsplatsen" (det var här han bröt foten i vintermörkret i januari),
Nu har konstigt nog hans kamrater klarat av att färdigställa den nya rampen utan hans medverkan...
Va?!? Snurrar världen på utan skepparens inblandning...
Ännu ett exempel på ett sällananvänt verktyg som skepparen har roat sig med att låta tillverka med hjälp av en snäll klubbkompis - Ingemar.
Diametern är exakt som roderaxeln. Den ska användas för att trycka de nya bussningarna på rätt plats.
En inte så ovanlig situation!
Det är bara att gräva i backen för att få rodret att få plats under båten. Tur att det inte är frost!
Det gick i alla fall att få i två bultar på det undre fästet.
För de två andra bultarna fick skepparen borra lite lätt med en 8 mm-borr.
Sedan gick det att få alla M8-bultar på plats!
Nu är vi på spåret!
