Skepparen är inte riktigt nöjd med jämnheten på kölen.

Slipa och spackla än en gång... Suck!

Snart är det kappseglingsyta på den gamla damen (tror han).

Innan man kan måla bottenfärg måste man matta ner de två sista lagren av Gelshield 200.

Det går inte att slipa med grövre än 180 papper...

Det tar en vansinnig tid i aprilkylan. Ruffhäxan retar upp skepparen när hon undrar varför det måste ta en sådan dj..a tid.

Trots försiktigt slipande så går det inte att undvika att man går igenom Gelshielden.

Shit också!

Tur att det är 6 lager West epoxy under!

Roderprojektet går långsamt framåt...

Att snygga till ursvarvningen i roderhylsorna går lätt med en roterande lamellslip.

Nu har vi äntligen kommit fram till den avgörande punkten att få rodret på plats.

Skepparen testar med sin tillverkade roderaxeldummy att bussningen passar.

Som vanligt måste skepparen göra ett av sina over-kill-verktyg. Kommer användas once-in-a-life-time. Ruffhäxan bara stönar.

Med detta verktyg kan skepparen pressa in bussningarna med roderaxeln på plats.

Mysjobb: kleta Volvo Pentas vattenfasta fett på roderaxeln.

Det här fettet är väldigt tjockt och bra och används normalt till foldingpropellrar och axeltätningar.

Håll still! vrålar skepparen dubbelvikt från akterstuven och gasten får stå i en otroligt obekväm ställning medan skepparen pressar i de övriga bussningarna.

Som tur är hittar ruffhäxan en bra stötta som gör att gasten/sonen inte behöver bryta ryggen.

Undre roderfästet fylldes med Sikaflex och bussningen fettades in innan det skruvades på plats. Det har målats ett antal omgångar med Inter Protect innan monteringen.

Kletigt värre!

Mycket lättare blev det när den hjälpsamme båtgrannen Mats B som vanligt kom och hjälpte till.