Tål båten verkligen vatten...?

1-4 maj 2008

Efter nästan två år på landbacken är det dags för Tintomara att bereda sig på att komma i sjön.

Det tar flera timmar att röja upp under skrovet. Tid som man som vanligt inte räknar med...

"Dansgolvet" som bestod av pallar med presenningar ovanpå måste släpas bort.

Vanlig hederlig vårrustning i början av maj!?!

För att damm- och vattentäta mellan bussningarna och roderaxeln sätter skepparen dit en V-tätning från Jacking i Bagarmossen.
Även skrovbussningen försågs med en likadan V-tätning.

När skepparen ligger bekvämt i akterstuven får han besök av en klubbkamraten Tommy S som har lånat skepparens pop-nittång.

Han inspekterar roderbussningarna som han har svarvat åt skepparen. De passar klockrent!

Skepparen har för några veckor sedan tillverkat nytt durkupplägg i epoxi. Detta skedde när ruffhäxan var på semester och skulle bli ett trevlig överraskning för henne.

Ruffhäxan var måttligt road och inte det minsta överraskad. Otack är världens lön. ..
Varför blir hon inte mer imponerad av en hel veckas slit?

Nu ska styrhjulet på plats.

Först måste det naturligtvis göras rent från allt slipdamm.
T-röd fungerar bra!

Skepparen har lagt sig bekvämt tillrätta i akterstuven för att montera hjulet.
Ruffhäxan får hålla emot när skepparen drar bultarna på plats.
Hon får också göra finjobbet med att smörja in alla bultar med vattenfast fett.

Sedan är det en baggis att spänna upp styrvajrarna.

Det fungerar trots regnskurar.

Snart är det mesta på plats!

Echopiloten måste skruvas fast innan sjösättning!

Inte en så vacker syn på skrovet när echopiloten petar ut så mycket!

Kommer den att bromsa farten?
En styggelse för kappseglingsintresserade.

Trots att den mesta tiden denna vår går åt till båtbestyr passar ändå ruffhäxan på att flyga luftballong.

Hon får inte med sig skepparen (som inte gillar något vidare att lätta från backen) utan övertalar istället förste gasten att vara moraliskt stöd i denna flerdimensionella segling.

Nu blir hon blöt...!

Till förstasidan