-
Efter att ha haft Stjärnbåt, Folkbåt och de sista 21 åren en Marieholm 26 så
har drömmen länge funnits om att skaffa en större båt som klarar långa seglatser.
Marieholmaren har fungerat som en mycket bra och trygg familjebåt men när barnen
blivit större och inte längre är så intresserade att hänga med på sjön så har
vi börjat snegla på andra större båtar.
Det var ett krav att det skulle vara en vacker båt med bra seglingsegenskaper som klarade alla väder.
De båtar som jag funderade på var Allegro 33, OE 32 och HR Mistral. Vi pratade om att "en vacker dag, då...." men åren gick utan att vi gjorde slag i saken.
Vår gamla Marieholm 26
-
När julstöket hade lagt sig julen 2003 och vi som vanligt satt och pratade om
vilka planer vi hade för framtiden och det nya året frågade jag Bosse vad han
egentligen drömde om i livet. Han svarade att hans dröm var att vi skulle skaffa
oss "Båten" som vi pratat om de senaste 20 åren. Nu hade han fyllt
50 och risken fanns att om vi väntade ännu längre så kanske det aldrig skulle
bli av. Det kändes som om det var nu eller aldrig!
Jag tänkte att om det bara hängde på en båt att uppfylla Bosses livsdröm, så borde det vara enkelt att låna pengar på kåken och slå till. Men var hittar man en båt mitt i vintern? undrade jag
- Sedan några år är jag aktiv i Trollbäckens Båtsällskap och vi var flera som pratat om att skaffa oss nya båtar. Många hade redan gjort det. Jag hade nämnt att jag ville skaffa mig en OE 32 och då sa en annan medlem att "varför inte en OE 36?". Han hade själv haft en OE 36 i nitton år och rekommenderade den varmt. Då var jag skeptisk eftersom jag helst ville ha en långkölad båt eftersom jag var van vid en sådan.
OE-båtarna har en egen klubb och hemsida och jag började med att gå med i OE-klubben för att få tillgång till deras medlemssidor på nätet. Jag blev mycket väl mottagen av sekreteraren och webmastern Folke Westling när jag anmälde mig. Det bådade gott!
Ann:- Bosse hade redan koll på vilka båtar som var till salu. Det fanns tre OE 36:or men ingen OE 32:a som var intressant. Han började ringa runt. Två av tre var redan sålda. Den som fanns kvar låg i Figeholm utanför Oskarshamn. Bosse ringde ägaren och bestämde ett datum för att titta på den.
- På trettondagen bilade vi de 35 milen till Figeholm och trots att vi knappt såg så mycket av båten i mörkret under presenningen så kände vi att det var den här båten vi ville ha. Vi åkte hem och räknade och kollade upp om vi kunde låna på huset. När vi fick OK slog vi till trots att vi knappt hade sett båten ordentligt. Vi var nog de perfekta köparna. Vi ville ha båten oavsett faktiska omständigheter och brydde oss inte om att pruta. Det kändes som vi köpt den alldeles för dyrt.
- De två frågor jag ställde till Bosse var "Vill du ha den?" och "Har vi råd?". Bosse ville ha båten och när vi räknat lite så kom vi fram till att vi nog hade råd.
Jag brydde mig inte om vilken form kölen hade eller hur riggen var konstruerad. Jag gillade den teakklädda sittbrunnen, allt trä i båten och när jag såg dynorna var det kört. Jag gillade båten! Detaljerna som genomföringar, motorskick, segel och annat "oväsentligt" fick Bosse ta hand om.
När vi hade betalat båten fick vi ångest. Vad hade vi köpt egentligen? Det kändes lätt frustrerande att ha båten på 35 mils avstånd utan att ha hunnit gå igenom henne ordentligt.
Vi hade kommit överens med säljaren att vi skulle komma ner till Figeholm och vårrusta henne och sedan segla hem henne under Kristi Himmelfärds-helgen.
Våren var jättejobbig. Bosse bilade ner flera gånger för att kolla båten.