Sommaren 2004 var vår första sommar med vår nyköpta OE 36:a Tintomara II. Det gällde nu att pröva vad hon verkligen gick för.
Vi gav oss ut och testade fullt segelställ. Vi upptäckte snart att hon var en båt som tål mycket segel i rejäl vind. Vi kunde snabbt konstatera att hon kom upp i åtta knop på kryssen bara det blåste skapligt, vilket vi inte var vana vid med vår gamla Marieholm 26:a.
Nu gällde det bara att lära sig bemästra denna kraftfulla båt.
Som gamla lata semesterseglare som var vana med en Marieholmare där en
man lätt sköter både segel och pinn och resten av manskapet
kan ägna sig åt att sola och läsa bra böcker så blev
det en helt annan segling som krävde att hela besättningen var engagerad.
Det gick inte längre att skota hem förseglet med bara armkraft. Nu
fick någon ställa upp som aktiv gast och använda vinchhandtag!!!!
En svettig skeppare fick lov att börja ställa krav på sin ovana
besättning och ruffhäxan fick inte en chans att ligga och slöa
i sittbrunnen som hon var van vid. Gästerna i båten sattes snabbt
i arbete när det var dags för kryss.
Trots rejäla vinschar undrade man om det verkligen skulle vara fullt så
tungt att ta hem på förseglet när man måste ta spjärn
med benen för att kunna ta hem på genuaskotet. Sedan var det en vänlig
kamrat på båtklubben som påpekade att det var tvåväxlade
vinschar och att det kunde vara idé att veva åt andra hållet!?!
Vilken lättnad!
Vi kunde konstatera att det här är en riktig havsgående båt. Hon klarar grov sjö galant. Efter några veckors träning blev vi allt tryggare med vår nya båt.
Sommaren ägnades åt att ge sig ut på korta och längre turer. Vi seglade söderut till Nynäshamn, norrut till Arholma och österut till Huvudskär. Varje segling gav nya erfarenheter.
