Fuktiga damer...?

Första lördagen i april åkte skepparen och hans blivande svåger (?) Peter ner till Nynäshamn för att mäta fukthalten på Fiona. Peter är specialist på att mäta fukt och mögel.

Fionas skeppare Lars-Göran Nordström har gjort ett riktigt hästjobb med att blästra och slipa ner hela botten. Nu var han så nyfiken på om hon var tillräckligt torr för att epoximåla.

L-G var full av tillförsikt och glad vid vår ankomst.

Nu skulle det bara bekräftas att Fiona var knastertorr. När det gäller båtar så vill man inte ha fuktiga damer!

Han hade märkt upp hela botten i ett koordinatsystem för att kunna mäta på motsvarande punkter senare. Sedan skulle vi ta referensmätningar på Tintomara.

Peter mätte och så började instrumentet pipa oroväckande. Om värdet var över 15 på en skala mellan 0-100 så indikerade instrumentet med ett pip att det var fukt.

Pip, pip....

Pip igen!

L-G blev alltmer bekymrad och nedstämd.

Peter mätte på ett 60-tal punkter och det pep alldeles för mycket.

Han kontrollmätte för säkerhets skull med en annan aparat också.

Fuktinstrumentet fungerar så att den mäter resistansen mellan två punkter. Man ställer in den på vilken typ av material man mäter. Sedan håller man den bara mot skrovsidan.


Foto: L-G Nordström

Vi lämnade en bedrövad och knäckt L-G i Nynäshamn. Läs här om hans bedrövelse och vägen tillbaka på hans blogg.

Sedan åkte vi till vår egen båtklubb och mätte motsvarande punkter på Tintomara. Det blev nästan samma utslag!!! Tintomara var över gränsen på nästan hälften av punkterna hon också.

Vilka fuktiga damer!

Det var ändå mycket lärorikt att göra dessa mätningar. Det gäller alltså att torka upp båten bättre om man ska ta sig besväret att göra en epoxibehandling. Det räcker tydligen inte att hon har stått på land i nästan 8 månader. Enligt Peter tar det nog en hel sommar om man inte använder sig av t.ex. infravärme som L-G nu är tvungen att göra.

 

Till förstasidan