En julklapp från julen 2005. En "Echopilot Bronze"

Dyrare julklapp har aldrig någon i familjen fått tidigare. Skepparn och ruffhäxan undrade vad de gjort för fel i sin uppfostran av sina telningar.

Efter att chocken lagt sig började skepparn fundera hur han skulle montera den. Kanske var skrovet för tjockt för standardgivaren!?!

Hösten 2006 börjar monteringen.

Han skäms över att han inte har monterat den tidigare. Andra projekt har kommit i vägen. Ruffhäxan manar på skepparen så att han som vanligt får dåligt samvete över hur han prioriterar.

Nu måste ekolodet monteras!

Skepparen bygger en ställning för infravärme.

Infravärmen riktades mot skrovet där det ska borras för en en ny genomföring. Ekolodet behöver en "klack" för att kunna riktas rakt ner.

Nu är det bara att bygga klacken i den goa oktobervärmen 2006. Epoxyn kräver minst 15-16 grader.

Sedan blandas epoxy.

Bra med Wests koncept med doseringspumpar,. Inget problem att blanda rätt - det brukar ju annars vara svårt med polyester.

Ruffhäxan klipper till kvadratiska bitar i glasfiberväv.

Efter 30 lager glasfiber och epoxy märks det knappt.

När kylan och mörkret lägger sig över klubben drar skepparen och ruffhäxan hemåt.

Infravärmen får sluthärda epoxyn innan de fortsätter. Imorgon får de slipa med grovt papper innan de fortsätter med nya lager.

Avfuktaren får stå på under natten.

Fjärde nedslipningen av klacken!

Det tar en evig tid att få till den utvändiga kilen till ekolodet.

Sonen börjar tvivla på att de någonsin kommer att få ekolodet på plats. Ska det ta en hel höst att få dit lite epoxy för att kunna montera ekolodet? Det verkar ju helt galet.

Hela båtklubben har roligt åt att skepparen hellaminerar den utvändiga kilen. Helg efter helg går åt till att bygga laminat efter laminat.

Som tur är så är hösten ovanligt varm. Det härdar på bra med hjälp av extra värme med kupévärmare och infravärme. Lite dyrt kanske med all el.

Så här mycket kil är det efter sex helgers laminering.

Imponerande ? Näe.

Kilen växer långsamt...

Mycket långsamt...

Här behövs i alla fall inga hundra lager med glasfiber.

Istället gjuter de en form med epoxi för att få en vågrät kil på insidan.

Ruffhäxan hänger med till Tintomara den vackra helgen i slutet av november 2006 för att se till att skepparen får något gjort.

Hon klipper glasfiber som läggs längst ner i formen.
Bara tre lager så skepparen blir nöjd.

Skepparen doserar bas och härdare med de praktiska doseringspumparna från West system.

Han förvarar dessa vätskor i en egenhändigt gjord värmelåda så att de håller rätt temperatur i höstkylan.

Nu är i alla fall den utvändiga klacken till ekolodet klar efter alla varv av epoxi och glasfiber!

Återstår slipning för att kunna montera genomföringen lodrätt.

Den inre "klacken" har nu sluthärdat i värmen från fläkten.

Den blev ju automatiskt i våg tack vare formen.

Nästa steg blir att försöka borra i lod också.

Nu var det dags för en ny milstolpe:
borra för genomföringen till det nya ekolodet.

Skepparen hade köpt en ny hålsåg för att göra hålet genom de nygjutna/laminerade kilarna på varje sida.

I början gick det lätt med hjälp av ett styrhål. Sedan hände ingenting - trots att skepparen tog i allt vad det gick.

Skepparen klagade på dåliga borrar tills ruffhäxan började undra hur borren skulle kunna borra trots att den bottnade. Inga problem, hävdade skepparen tills han insåg att han gjort en riktig tankevurpa.

Då återstod bara att borra från andra sidan.

Oron är stor att borren går snett och att den inte möter borrningen från ovansidan.

Epoxyn yr och både skepparen och ruffhäxan får en bra dos av kemikalier. Munskydden finns hos en av gastarna (dottern) som har behövt hjälp att slipa hemma i sitt pentry.

Yes! Det gick!

Närmare 70 mm borrkärna kom loss till slut.

Genomföringen passade nästan...

Planslipning på utsidan blir nästa helgs jobb.

Yippiie!

Det är knappt att vi själva tror på det - men nu är äntligen klacken klar till den nya genomföringen för ekolodet. Det tog bara hela vintern och 1,5 kilo epoxi och mängder med lager av glasfiberväv. Plättlätt...!?

Den första milstolpen den här vintern/våren 2007.

Jobbet att fixera genomföringen och montera Echopilot'en är förhoppningsvis en baggis när man jämför med alla månader det har tagit att bara göra ett litet hål och få till klacken.

Ja, klackarna är nu i taket!

Skepparen får kladda på rejält med sikaflex på den väl tilltagna genomföringen!

Det är knappt så den extralånga genomföringen räcker på ovansidan.

Skepparen har så klart gjutit alldeles för mycket epoxi på ovansidan

Vilken lättnad! Gängorna räcker.

Annars hade skepparen fått börja slipa igen.

Skepparen testar var ekolods-displayen ska sitta på den överbelamrade (?) instrumentbräden.

Snart är väl ekolodet färdigmonterat...

Det är för kallt att måla, spackla eller foga i minusgraderna denna konstiga vår.

Då kan man ägna sig åt projekt som inte kräver värme; Echopiloten måste monteras!
Den har ju ännu inte kommit på plats efter tre år!!!! Inte så lite pinsamt eftersom det var en julklapp från ungdomarna i familjen det första året med Tintomara.

Det kanske verkar som ett litet jobb att dra en givarkabel genom båten...

..men det tog sin lilla tid. (det också)

Ruffhäxan börjar dra ut kabeln.

Sedan ska kabeln dras genom skott och luckor för att komma upp förbi elcentralen för att dras vidare genom stickkojen för att komma fram till intrumentpanelen.

Nu ska vi se om skepparen klarar av att borra ett nytt hål utan att skada de andra kablarna,

Hur var det nu? I vilken ordning ska de dras igenom.

Som tur var fanns det en gammal oanvänd kabel som gick upp till instrumentbrädan. Den kunde användas som dragkabel för att få fram den nya.

Den gamla kabeln gick ovanför stickkojens garnering. Där fick inte den nya större kabeln med kontaktdon plats.

OK. Inte snyggt! Men det vara bara att borra nya hål!

Kanske kan lösas med en snyggas till med en kabelkanal i teak senare.

Sedan var det stört omöjligt att dra upp den nya kabeln till instrumentbrädan!! Skepparen fick dra och dra men den satt fast. Fick inte plats i det trånga röret.

Efter att ruffhäxan lyckades sticka in sin mindre hand och pilla fram kabeln som var lindad med eltejp så lossnade paketet äntligen.

Perfekt!

Sedan gick det att sätta tillbaka styrbords vattentank.

Det snöade ännu mer under påskhelgen och skepparen och ruffhäxan ägnade sig åt andra saker.

Snart är det mesta på plats!

Echopiloten måste skruvas fast innan sjösättning!

Inte en så vacker syn på skrovet när echopiloten petar ut så mycket!

Kommer den att bromsa farten?
En styggelse för kappseglingsintresserade.

Klart!

Det nymonterade och numera fungerande framåtseende ekolodet fick skepparen hjälp med att få strömförsörjt av en elektrisk duktig klubbkamrat - Hasse.

Äntligen kan skepparen och ruffhäxan slippa sitt dåliga samvete gentemot barnen/gastarna som hade köpt denna dyra julklapp för tre år sedan.

En helt annan upplevelse att se vad man har framför och under båten. Till sin förvåning var det inte alls så grunt som skepparen hade befarat i hemmaviken och i utloppet till närmaste fjärd. Det var ju över 10 meter för det mesta.

Häftigt att även kunna se en kort historik (till vänster om strecket) på vad man faktiskt har passerat.

Nu känner sig skepparen och ruffhäxan sig nästan lite high-tech!