Den sista semesterveckan 2006 firade vi med att ta upp Tintomara för renslipning av botten.
Bara att planera marken rak så vaggan står i lod tog sina timmar - en hel dag!
Det är lättare att få till en snygg vattenlinje om båten står rak och i våg i alla ledder.
Så här "vackert" är Tintomaras undervattensskrov efter att hon blivit högtryckstvättad.
Så kan det inte se ut. Det är ju skämmigt minst sagt!
Konstigt nog fanns det inte någon beväxning alls efter fyra säsonger utan bottenmålning ?1?
Så går det när förre ägaren har målat fartygsbottenfärg.
Ja, nu får skepparen krypa in i munderingen som består av overall, handskar, skyddsmask, visir och svärmors egna sydda sheik-huva.
Söt va ? Det kom förbi en 5-åring som undrade om skepparen var släkt med ET.
Skönt och snyggt i 25-gradigt soligt väder.
Ja, fast man slipper giftigt slipdamm.
Då är det bara att sätta igång och slipa.
Gelcoaten visade sig lyckligtvis vara i väldigt bra skick. Ingen tendens till böldpest alls.
Det finns ingen anledning att slipa bort en gelcoat som är i prima skick. Just därför vill inte skepparen blästra utan tar sig besväret att handslipa.
Skön arbetsställning.
Efter en dags slipning har man hunnit så här långt.
Nu vet skepparen vad han ska göra de närmaste två veckorna efter jobbet.
Hur kommer det sig att man alltid måste lämna en liten oavslutad bit kvar? Är det "listsyndromet" månntro? Skepparen kämpar med sig själv - varför ska den här biten vara så jobbig?
Skäddan och rodret uppvisar väldigt höga halter av fukt. Ett vanligt fenomen på många båtar. Inte särskilt förvånande med tanke på att det är plastat i efterhand med endast ett tunt skickt av VC-tar.
Rodret måste tas bort och torkas hemma.
Ja, då är det bara att täcka henne.
Ner med alla rör från garagevinden och lasta dem på vår gamla hederliga Volvo-stånka.
En hjälpsam klubbkamrat - Göran L - lånade ut sin avfuktare för att vi ska få botten garanterad torr innan vårens epoxybehandkling.
Monteringen blev enkel eftersom det gick att använda genomföringen till loggen för våtluftsutblås.
Vi rensade båten på all lös träinredning och annat som håller fukt.
Inte vackert - men gör avfuktningen effektivare.
Om avfuktningen ska fungera är det nödvändigt att man försluter båten så gott det går.
Ruffhäxan tejpar fast byggfolie över alla tänkbara luftinsläpp.
Ankarboxluckan och Elektroluxventilen blev lufttätade.
.jpg)
Närmare 90 % av Tintomaras undervattensskrov är nere på grön skala på Tramex Skippers skala 2.
Klart glädjande i knegandet.
Skepparen hoppas att infravärmaren ska påskynda upptorkinngen.
Den fuktigaste delen är rodret. Kanske inte så förvånande.
Skepparen vill ta bort rodret för att kunna torka det inomhus.
Verkar inte så märkvärdigt...
Lätt match att demontera rorkultsbeslaget.
Sedan måste skepparen "bara" åla sig ner i akterstuven för att lossa svänghjulet från hjärtstocken.
Svårt?
Ja, kanske...
Inspektion av skäddan.
Surt? Ja, ganska.
Infravärmen kanske kan klara att torka upp den.
Ett annat projekt som måste göras:
Lossa stävlisten så att fukten kan lufta ut.
Går fort och lätt under trettondagen 2007.
Perfekt slipväder. Plusgrader och blåsigt.
Skäddan måste slipas upp.
För att kunna ta bort bottenstöttorna måste skepparen rigga till en annan lösning där stöttorna inte är ivägen för epoxi-jobbet.
2 gånger 4 meter u-balk införskaffades som passade perfekt i vaggans H-balk. (Skepparen målade först med rostskyddsfärg innan den monteras.)
Nu finns balkar som räcker längre ut från båten.
Nu var det frågan om hur man skulle fästa spännbandet i båtens reling eller däck?
Som tur är så är det så finurligt att OE36:an typ 1 har spygatter i en ordentligt upp-plastad reling. Då går det hur bra som helst att sätta en M12-bryggring även där.
Skepparen känner sig nöjd med lösningen.
Han tycker sig nästan vara lite smart...
För att slippa markkyla och fukt har skepparen fixat ett gäng pallar som gör att det går att skapa ett "golv" under båten. När man sedan täcker med byggplast blir det lättare att hålla värmen. Epoxi (West) kräver ju minst 16 grader varmt dygnet runt och man vet ju aldrig hur den här våren blir trots att den börjat så bra och att den globala uppvärmningen gör sitt till.
Skönare att gå på också, tycker skepparen!
Ruffhäxan hänger med till båten och har fått ett riktigt glassjobb(!?!)
Finslipar akterkanten på skäddan.
Nu har våren startat!
Har Tintomara hunnit bli torr ännu?
Skepparen har gjort ett koordinatsystem och mäter ett 60-tal punkter på skrovet.
Det ser ganska lovande ut...
Vårvärmen gör förhoppningsvis sitt. Ett bättre år att torka båten finns väl knappast.
"Golvet" börjar bli klart. Det går under arbetsnamnet "dansgolvet" bland de övriga kamraterna.
Hur som helst är det mycket skönare och bekvämare att jobba under båten nu när det finns en viss isolering mot markkylan.
Nu går det att spänna fast båten i de sex spännbanden istället och frilägga henne från vaggstöttorna.
Skepparen kontrollerar oroligt om hon står stadigt.
Tintomara svajar bara lite mjukt om man drar i spännbanden. Det verkar som om det fungerar bra att släppa på alla stöttor.
Ruffhäxan håller tummarna.
Spepparen spenderar resten av helgen med att slipa klart trimrodret och kölen.
Trots skyddsutrustning får han blysmak i mun och ögon.
Hälsosamt? Knappast.
Kärleken är blind.
I garaget pågår ett utsiktlöst torkningsprojekt. Skepparen har bestämt sig för att försöka torka upp även det genomsura rodret. Lönlöst säger alla som vet.
Vi får se.
I det suveränt varma vädret i mitten av april 2007 vågade skepparen sig på att måla Etchprimer på framsidan av kölen.
Detta känns som en sorts vändpunkt efter allt eländigt slipande som aldrig tycks ta slut.
Nu bygger han något!
Detta är en förberedande strykning innan spackling med Watertite.
Dubbla 2-kilowatts-värmare hjälper hoppas skepparen.
Man vet aldrig när kylan lägger sig denna konstiga vår.
Här stryker skepparen på ett lager Interprotect ovanpå Etchprimern.
Bokstavstrogen som skepparen är - måste han naturligtvis följa Internationals instruktioner exakt!
Nu finns det underlag för att börja spackla med Watertite.
Ja, då är det bara att fortsätta det eviga slipandet av kölen!
Slipa, slipa och åter slipa...
Lite konstruktivt arbete pågår ändå mitt i allt elände.
Skepparen dubbar skadan i blykölen med ett gäng rostfria skruv. Det är ett bra sätt att få spacklet att sitta fast.
Bekvämt och bra?
Skepparen som tror att han fortfarande är en ungdom - har börjat
känna av sin rygg efter hundratals timmar i konstiga ställningar
under båten.
Ryggen har ju aldrig jävlats förut. Är man inte osårbar?
Ruffhäxan får massera den onda ländryggen på kvällarna. Rätt gött!
Tillbaka till verkligheten!
Här är skepparen inne på den tredje stora burken watertite.
Ruffhäxan har gått på med dremeln och slipat upp ett hundratal små blåsor i skrovet.
Skepparen spacklar igen dem.
Stävskenan kapades av ovanför vattenlinjen.
Inte bra med skruvhål under vattenlinjen.
Sedan blev skepparen sjuk och utslagen i minst två dagar...
Hoppas att man hinner måla epoxi nästa helg.
På måndagskvällen den 28/5 2007 bestämmer skepparen och ruffhäxan sig för sig att köra igång med epoxyjobbet på tisdag morgon.
Full fart på värmarna hela natten!
Även en värmare inuti båten kör för fullt för att få upp skrovtemperaturen.
På tisdag morgon när båda avfuktarna fått köra en stund är den relativa luftfuktigheten nere på 44 %.
Billig fuktmätare har inhandlats på Claes Ohlson.
Skepparen konsulterar svågern Peter som är fuktspecialist och får veta att värden under 60% är klart godkända under sommartid i Sverige.
Ja, då kör vi igång!
Ruffhäxan dukar upp bordet med penslar, handskar, blandningskärl och epoxy.
Hon river trasor som skepparen och ruffhäxan sedan använder för att rengöra hela skrovet med aceton.
Klockan 9.00 på morgonen är man reda för att börja måla.
Ruffhäxan blandar till epoxy!
Man börjar med en sats på tre pumptag epoxy och härdare men upptäcker sedan att det är för lite.
Sex pumptag är precis lagom för att kunna måla 10-15 minuter på morgonen när temperaturen är ca 18 grader.
Ruffhäxan har fullt upp att blanda nya satser.
Hon har en timer på för att kolla att det rörs om i exakt två minuter. Annars är det inte lätt att hålla ordning på blandningarna.
Ett problem med två-komponents-kemikalier är ju att allt material som används klibbar ihop på kort tid. Dyra penslar och West rollers är bara att kasta vartefter. Bara en rollerhylsa kostar över 50 kronor.
Ruffhäxan rengör blandningskärlen efter varje blandning för att kunna återanvända dem. Det går annars att vänta tills det härdar och peta ut resterna - men då får man vänta i över sju timmar.
Det går åt mängder av kärl så det är lättare att rengöra dem med vanligt hushållspapper.
Skepparen målar vidare.
Det tog fyra timmar att måla ett varv med pensel!!!! Skit också.
Det går lite fortare när han använder en styvare pensel som kan måla ett tunnare lager.
Varv 2-6 skall enligt West system målas med ett ett additiv som
innehåller aluminiumflarn för att skydda mot böldpest.
Skepparen ville inte ha det. Då kan man aldrig mer fuktmäta
båten. Han går på Peter Nylanders (författare av
boken Böldpest) rekommendation att måla ren epoxy istället.
De fem återstående lagren ska rollas.
Mängder med rollers (Wests dyra) är inköpta för att
klara alla varven.
Hur länge går det att rolla med en rollerhylsa innan den klibbar
ihop? 10-15 minuter tror ruffhäxan. De har köpt in ca 6 rollerhylsor
per varv.
När första varvet ska rollas är klockan redan ett på dagen och solen gassar. Det blir över 28 grader varmt under presenningen och inplastningen trots att värmarna är avstängda.
Processen börjar skena...
Den första rollern går sönder efter 10 minuter så det är bara att byta. Nästa roller klibbar också ihop på nolltid. Det går åt 6 rollerhylsor för bara en sida !?!
Skepparen och ruffhäxan får panik. Rollerhylsorna kommer inte att räcka. Det är bara att dra iväg till Erlandssons Brygga för att köpa på sig flera rollerhylsor. De har bara 8 stycken. Vidare till Benns som har 10 stycken.
Mycket har planerats men ingen har tänkt på att det skulle behövas ett kylaggregat för att få ner värmen som blev av solstrålningen!?!
Nu går hela tidsplanen åt skogen. Klockan är redan fem på eftermiddagen efter inköpsrundan och processen fortsätter. Det går inte att sluta måla men det är inte realistiskt att tro att man hinner klart till natten. Ett varv tar nästan två timmar att måla och sedan måste man vänta 2,5 timme mellan varje strykning och det är 4,5 varv kvar. Det är bara att ringa till respektive jobb och begära en extra dag semester. Det kommer att bli en lång natt....
På kvällen har temperaturen sjunkit till 18 grader under presenningen och plasten. Nu går det hur lätt som helst att rolla. En rollerhylsa räcker hur bra som helst till en sida.
Vid halv tolv är skrovet rollat bara 2,5 varv!
3,5 varv återstår !
Spepparen och ruffhäxan bestämmer sig för att dra hem och sova några timmar och återkomma när det ljusnar vid 4-tiden på onsdagsmorgonen.
På onsdagen fungerar allt perfekt:
Lagom temperatur (ca 20 grader) gör att härdningsprocessen rullar
på i maklig takt.
Varv efter varv. Blandning efter blandning.
Två zombieaktiga varelsen jobbar tålmodigt på under presenningen.
Ruffhäxan har haft bättre semestrar!!!!
Klaaaaaaaaaaaaaaaaaaaart!
Sexton kilo epoxy och sex lager epoxy får duga - även för skepparen!
Nu återstår bara att fixa kölen, trimrodret, epoxybehandla
rodret, montera rodret, fixa genomföringen mm. mm.
Ungefär 16 dagars arbete...
Är det detta som kallas båtliv?
Nationaldagen firas med att förbereda för att måla epoxi på skäddan.
Spackla och slipa som vanligt!
Minst 30 grader varmt under plasten!
Svettigt!
Nästa dag fortsätter epoxijobbet!
Det behövs lite extra armering för att skepparen ska vara nöjd.
Sex lager epoxi går fort. Det behövs inte alls några 2,5 timmar mellan varven. Efter en timme går det att lägga på nästa lager.
Spacklandet tar aldrig slut...
Skepparen fortsätter varv efter varv. Ruffhäxan har tröttnat för länge sedan. Hon orkar inte följa med till varvet.
Det går så trögt och det syns ju knappt någon skillnad. Ingen vits att fotografera längre. Inge kul att uppdatera hemsidan heller.
När skepparen var som mest uppgiven kom hans mentor Göran L förbi och tyckte att det nog måste hända lite mer.
Han tog fram stora spackeln och spacklade på två kvällar upp både framkant, köl och trimroder!!!
Det blev extremt bra och ett stort psykologiskt fall framåt. Nu blev det lite medvind och det kändes lättare att fortsätta slipa kölen för den slutgiltiga epoxistykningen.
Ruffhäxan bara suckar.
En molnig söndag mitt i juli (ingen semester ännu) får skepparen tid att måla lösningsmedelsbaserad epoxi - Gelshield 200.
Lätt att blanda förhållande tre till ett i begagnade West-kärl med graderad skala.
Innan dess hade skepparen slipat West epoxyn med 80-papper. Ett evigt tråkigt slipande ser ut att få en ände!
Den flyter inte ut så bra i det blåsiga vädret denna söndag.
Då är det bra att späda lite med förtunning för att få den lite mer lättflytande.
Epoxyn sätter sig direkt så det går inte att måla upp i det redan målade.
Man måste vara snabb. Skepparen får måla för glatta livet.
Ruffhäxan blandar, späder och fotograferar.
(Skepparen har som vanligt inte tid att plåta)
På tre timmar är det nästan färdigmålat.
Golvet uppskattas verkligen när skepparen ofta måste gå ner på knä för att måla längst inunder skrovet.
Färdigt!
Äntligen något som syns!
Hem och korka upp en flaska gott vin.
Det är säkert nödvändigt...?!?
Sedan är det bara att måla 5 varv West epoxi!
Fusk!?! Fattas det inte ett varv?
Skepparen inbillar sig att penselmålning (med dyra penslar!) ger tjockare skikt.
Snart klar efter en dags knästående.
Skepparen är inte längre ung - fast han inbillar sig det.
Gav tillfälle att än en gång begära massage av ruffhäxan för ond rygg och knän.
Efter stark rekommendation av mentorn Göran L så sågade skepparen upp en flexibel fog mellan trimrodret och skrovet. Annars är det risk att det spricker när man lyfter båten.
Den ska fyllas med sikaflex!
Det anses att det inte går att torka upp ett roder utan att dela på det.
Efter en hel vinter med värme påslagen så är rodret nästan helt torrt.
Nu kan skepparen blåsa på med West epoxi.
Turen har kommit till den eländiga kölen.
Det är bara för skepparen att dra på sig det invanda gristrynet igen. International Gelshield 200 har lösningsmedel med drag i.
Epoxyn är lättare att stryka med en bra pensel om man späder den lite.
Det går fort att måla. Det känns som rena glassjobbet i jämförelse med allt underarbete.
Fyra timmars slutstrykning och nu äntligen kan man från utsidan se ett resultat, Flera hundra timmars underjobb har ingen kunnat se.
Nu har Tintomara en köl som är slät som en barnrumpa!
Troligen bättre än hon någonsin varit.
Ruffhäxan har spenderat lite tid på att rubba bort alla tejprester efter inplastningen. Det tar också sin tid.
Tyvärr kan hon inte fortsätta då hon får allergiska symtom av allt slipdamm som Tintomara är täckt med.
Att måla sex lager epoxi på rodret var rena drömjobbet. Gick lätt på en dag.
Det blev tjocka lager med penselstrykningen.
Sedan var det bara att börja slipa.
En baggis när man kan sitta bekvämt i en stol i den numera
svårt misskötta trädgården.
Skepparen är inte riktigt nöjd med jämnheten på kölen.
Slipa och spackla än en gång... Suck!
Snart är det kappseglingsyta på den gamla damen (tror han).
Innan man kan måla bottenfärg måste man matta ner de två sista lagren av Gelshield 200.
Det går inte att slipa med grövre än 180 papper...
Det tar en vansinnig tid i aprilkylan. Ruffhäxan retar upp skepparen när hon undrar varför det måste ta en sådan dj..a tid.
Trots försiktigt slipande så går det inte att undvika att man går igenom Gelshielden.
Shit också!
Tur att det är 6 lager West epoxy under!
Jobbet fortsätter under press... ;-)
"Småjobb" måste göras. Som att få avkapade stävlisten på plats.
Snygg ordning under båten tycker ruffhäxan!
Putsa bort överbliven Sika med T-dojja!
Klart!
Det tog bara en timme. Va konstigt.
En eländigt svår Sikaflex som inte vill komma ur tuben! Är det en dålig och trög patronpistol eller en gammal och seg Sikaflex?
Skepparen svär och stånkar.
Efter mycket om och men kan han kleta Sikan på plats. Fingret fungerar bäst!
Det går framåt konstigt nog.
Hem och uppdatera hemsidan med ett gott glas vin i handen.
Våra grannar och båtkompisar, Sven och Gun, har tagit sig besväret att måla spärrskikt på sin gamla bottenfärg för att kunna måla Neptune Formula som är den nya miljövänliga bottenfärgen.
Även skepparen och ruffhäxan har bestämt sig för att måla med densamma efter att ha blivit inspirerade på Båtmässan i mars.
Den här bottenfärgen är helt giftfri! Den bygger på att den är syrefri vilket gör att beväxningen uteblir.
Ska bli intressant att se hur den fungerar under olika omständigheter och underlag.
Vi håller tummarna!
Röra, röra runt i Neptune Formula!
Den sägs vara luktsvag och det är den verkligen i förhållande till vanliga bottenfärger. Den luktar nästan gott!
Inga problem att stryka på!
Den är lätt att ha att göra med!
Den har ganska lång torktid så man blir inte stressad när man målar. Man hinner med att fika mellan varven...
Så här "apelsinskalsaktig" ser färgen ut efter påmålning.
Vilken blåsning! Här har man ansträngt sig att slipa med 180-papper så hela undervattenskroppen är len som en barnrumpa och nu ser det ut så här...
Men!
När den har torkat blir den slät och fin!
Svart och vacker när tejpen dras bort!
Lite ny image på båten!
Hon ser nästan smäckrare ut med svart bottenfärg.
Det fanns bara svart och svart att välja på!
Nu kan skepparen och ruffhäxan åka hem och njuta av att glas vin i vårvärmen.
De tror att de kommer att komma i sjön i tid i år.
På lördagen den 10 maj när värmen kom på allvar 2008 blev skepparen och ruffhäxan mycket konfunderade...
Den ekologiska bottenfärgen hade krackelerat och såg ut som elefanthud på vissa ställen.
Så ska inte en färg uppföra sig när man följt instruktionerna till punkt och pricka.
Vad betyder detta???
Här backas Tintomara ner mot vattnet!
Vattenlinjen ser ut att vara i våg...
Ingen återvändo!
Nu blir hon blöt.
Motorn startar konstigt nog direkt efter nästan två år på landbacken. Vilken lättnad!
Björn hänger med på jungfrufärden.
Ruffhäxan står hellre på bryggan och tar emot och plåtar.
Vad är det här för kladd?
Bottenfärgen har smetat av sig på lyftbanden och smutsat ner skrovet. Det är som asfalt...
Skit också!
Det tog flera timmar att göra rent lyftbanden med lacknafta...
Så här ska inte bottenfärger bete sig!
Den är så dj..a mjuk att den inte tål att utsättas för ett lyftband!!! Det är som att måla båten med tjära vilket inte fungerar när man har sjösättningsmaskiner som används till flera båtar.
Som tur var så var skepparen sist. Annars hade alla andra båtar blivit nedkladdade.
Skepparen tog kontakt med Ekomarine angående att deras ekologiska bottenfärg var mjuk och hade krackelerat. De blev väldigt bekymrade och bad skepparen att skicka foton. Han skickade flera foton av bl.a. roderbladet. (Se bild)
De sa att de inte tidigare hade fått någon indikation om att färgen var för mjuk. De ville komma ut direkt för att inspektera botten och undrade om skepparen kunde ta upp båten.
Vi får vänta och se hur färgen ser ut i höst istället. Då kan de komma och kolla med egna ögon.
En orsak kanske är den extrema värme på över 25 grader som var i mitten av maj...