Det andra projektet som pågår på Tintomara vinter 2006/07 är ju att torka upp henne ordentligt innan epoxybehandlingen.

Den fuktigaste delen är rodret. Kanske inte så förvånande.

Skepparen vill ta bort rodret för att kunna torka det inomhus.

Verkar inte så märkvärdigt...

Lätt match att demontera rorkultsbeslaget.

Sedan måste skepparen "bara" åla sig ner i akterstuven för att lossa svänghjulet från hjärtstocken.

Svårt?

Ja, kanske...

Magen är konstigt nog inte ivägen.

Men svänghjulet vägrade ändå att ge med sig trots skepparens ihärdiga bankande och bändande.

Det behövs bättre verktyg och att låta den rostlösande oljan verka under längre tid.

Nya tag nästa helg - om "sommarvädret" i november 2006 fortsätter.

Ingen julfrid här inte...

Under jul- och nyårsledigheten 2006 är det inget svårt att hålla på med båtjobb.

Varmt och gott varje dag! Klimatförändringen gör besättningen mycket oroad fast just i år passar det bra att det är varmt. Bra torkväder.

Nu ska rodret bort för att kunna hinna torka upp ordentligt inomhus.

Det som tog tid var att få bort svänghjulet till styrningen. Skepparen kämpade med 30 års korrosion!

Tur att det finns 5-56 (suverän rostlösare)!

Till slut gav hjulet med sig och kilen lossnade.

Inte ett dugg rostfri eller...

Ruffhäxan hänger med till båten varje dag och håller här emot när skepparen skruvar.

Nu är det bara att ta hem rodret till garaget.

Skepparen tycker att rodret är förvånansvärt litet med tanke på båtens storlek.

Svänghjulet bör monteras bort helt, tycker skepparen.

Vajrarna lossnar lätt.

I garaget slipas anläggningsytorna på de två halvorna.

Nödvändigt för att få ett bra grepp på roderaxeln.

Bultarna ska sedan bytas och smörjas in.

Två stycken ytterst hjälpsamma klubbkompisar - Ingmar R och Tommy S - har hjälpt skepparen med svarvning av nya roderbussningar.

Ingmar svarvade en kort axel i exakt samma dimension som roderaxeln. Den ska användas till att testa och montera de nya bussningarna till roderaxeln.
Den är ytterst proffsigt utförd! Stort tack!

Bussningarna i PTFE - i dagligt tal: Teflon - har Tommy S med stor möda gjort ett verkligen gediget arbete med att svarva i exakta dimensioner.
Skepparen är ytterst tacksam!

PTFE har några avgörande fördelar: suger inte åt sig vatten, är inte UV-känslig och har extremt låg friktion.

Kvadranten (styrhjulet på rodret) har nu rengjorts från smuts och oxid.

Nästa steg blir att göra en provmontering av rodret.

Efter flera veckors passivt väntande på att skepparens fot ska läka efter brottet och bli någorlunda användbar så går det inte att slöa längre utan det är bara att sätta igång med det nödvändiga för att få Tintomara att komma i sjön.

Båtmässan ger inspiration och trots en öm fot så måste man sätta fart.

Innan rodret kan återmonteras måste skepparen måla bottenfärg på de ytor han inte kommer åt när rodret har monterats.

Fästet för den undre lagringen måste justeras för att passa innan montage. Det har slipats rent och målats med Internationals InterProtect.

Den undre styrtappen har fått finslipats för att passa i bussningen.

När skepparen haltar på sin onda fot begärs hjälp av den numera icke närvarande gasten - sonen - som alltid ställer upp utan att knorra.

Han är som tur - ung, frisk och stark!

Vid båtklubben inspekterar skepparen "brottsplatsen" (det var här han bröt foten i vintermörkret i januari),

Nu har konstigt nog hans kamrater klarat av att färdigställa den nya rampen utan hans medverkan...

Va?!? Snurrar världen på utan skepparens inblandning...

Ännu ett exempel på ett sällananvänt verktyg som skepparen har roat sig med att låta tillverka med hjälp av en snäll klubbkompis - Ingemar.

Diametern är exakt som roderaxeln. Den ska användas för att trycka de nya bussningarna på rätt plats.

En inte så ovanlig situation!

Det är bara att gräva i backen för att få rodret att få plats under båten. Tur att det inte är frost!

Det gick i alla fall att få i två bultar på det undre fästet.

För de två andra bultarna fick skepparen borra lite lätt med en 8 mm-borr.

Sedan gick det att få alla M8-bultar på plats!

Nu är vi på spåret!

En varm och skön vårdag och läge för att måla blev det i slutet av mars!

Ser snyggt ut!

Ruffhäxan undrar vem som någonsin kommer att se detta fina arbete...

Här - vid den övre lagringen - är det borrat och gängat för en M6 rostfri smörjnippel.

Nu kan man fylla på fett precis som man vill.

Roderprojektet går långsamt framåt vintern 2008...

Att snygga till ursvarvningen i roderhylsorna går lätt med en roterande lamellslip.

Nu har vi äntligen kommit fram till den avgörande punkten att få rodret på plats.

Skepparen testar med sin tillverkade roderaxeldummy att bussningen passar.

Som vanligt måste skepparen göra ett av sina over-kill-verktyg. Kommer användas once-in-a-life-time. Ruffhäxan bara stönar.

Med detta verktyg kan skepparen pressa in bussningarna med roderaxeln på plats.

Mysjobb: kleta Volvo Pentas vattenfasta fett på roderaxeln.

Det här fettet är väldigt tjockt och bra och används normalt till foldingpropellrar och axeltätningar.

Håll still! vrålar skepparen dubbelvikt från akterstuven och gasten får stå i en otroligt obekväm ställning medan skepparen pressar i de övriga bussningarna.

Som tur är hittar ruffhäxan en bra stötta som gör att gasten/sonen inte behöver bryta ryggen.

Undre roderfästet fylldes med Sikaflex och bussningen fettades in innan det skruvades på plats. Det har målats ett antal omgångar med Inter Protect innan monteringen.

Kletigt värre!

Mycket lättare blev det när den hjälpsamme båtgrannen Mats B som vanligt kom och hjälpte till.

Nu ska styrhjulet på plats.

Först måste det naturligtvis göras rent från allt slipdamm.
T-röd fungerar bra!

Sedan är det en baggis att spänna upp styrvajrarna.

Det fungerar trots regnskurar.

Nu är rodret och styrhjulet på plats!

Här backas Tintomara ner mot vattnet!

Klart!!!!!