Helgen 9-10 juli ägnade vi åt helt andra saker. Ruffhäxans syster behövde flytthjälp på lördagen och på söndagen krävde det egna husets kaos att vi ägnade några timmar åt att fixa hemma. Garaget behövde städas efter alla båtgrejer som vi bara öst in.

Inte förrän sent söndag eftermiddag hann vi åka ner till båten.

Skönt att känna känslan av vatten när man jobbar med båten.

På söndag kväll var vi bjudna till våra trevliga grannar Gun och Sven som också blivit med en vacker Enderlein-båt. En HR29:a!

Vi pratade båt i stort sett hela kvällen. När vi av misstag pratade om annat såg Sven till att vi återfördes till det viktigaste av alla ämnen - våra båtar. Vi skålade för Olle Enderlein.
Tack Gun och Sven för en jättetrevlig kväll!
En suberb middag efter allt slit under helgen.

På måndagkvällen - efter jobbet - fortsatte skepparen att slipa till garneringen kring ankarboxluckan.

Sämre kan man ha det en vacker sommarkväll. Skönt att det svalkar lite efter hettan under dagen.

Nu är det bara två veckor kvar till semestern!
Vi får nog använda en del av semestern till att göra Tintomara helt klar. Stressen har nu släppt och vi tar en dag i sänder. Det gör inget att vi inte har allt i ordning.

Bryggan går bra att använda som snickarbänk!

Det blir lite hoppande upp och ner innan bitarna är helt färdigsågade.

Får se om vi hinner montera teaken någon av kvällarna som kommer.

Kanske måste vi vattna trädgården innan den helt har dött. Varje kväll kanske inte kan ägnas åt båten.

Ruffhäcxan fortsätter att med Dremeln (det är den som ligger på skarndäcket) att slipa upp alla små skador på däcket. Sedan tejpar hon runt dem (det är de konstiga kryssen bredvid fönstret) och sedan spacklar hon gelcoatespackel i hålen.

Hon är uppe i det 37:e hålet nu. Varje hål tar minst en timme att fixa om man räknar in slipandet. Det blir några dagar.
Börjar hon fuska?

Hur många fler hål har hon kvar att göra. Det känns som det var nästan 100 små hål på däcket.