Att vara båtägare är också att släpa grejer!
Från vinden plockas alla kartonger fram.
Kapell, flyvästar, dynor, tampar, ankare mm. mm.
Man undrar hur allt ska få plats?
Vid varje tur till klubben plockas nya grejer med.
Nu är det dags för påmastning.
Snälla klubbkamrater hjälper till att få fram masten. Det känns som den väger över 150 kilo för det behövs minst fyra gubbar för att lyfta ner den utan att bryta någons rygg.
Ruffhäxan vägrar bära. Hon får nöjet att göra en snabb mastvård medan skepparen förbereder riggningen.
Klubben har en högre mastkran i år.
Det är osäkert om masten rår över skyddsringen högst upp.
Mitt under mastningen kommer grannarna Sven, Gun och deras gast Jonathan tyst och fint puttrande med sin nya Yanmar-motor monterad i sin vackra HR 29:a - hänsynsfullt utan svallvågor.
Ruffhäxan och skepparen har tyvärr ingen tid att prata någon längre stund. Masten hänger i kranen.
Men vad är det alla håller på med?
Vad är det som är så intressant?
Det ligger små små ägg - 1 cm i diameter - på mastbryggan efter att masten hissats upp.
Ägg? Var kom de ifrån?
(...och vad är det för slags fågel som har sådana ägg?)
Mossa och krashade ägg ligger på däcket!?!
Var kommer mossan ifrån?
Hela mastfoten är full med fågelbon!!!
Klubbkamraten Björn funderar på om detta kunde vara något nytt koncept för boende.
Mats - som också hjälper till - får hålla styrning på mastfoten medan skepparen och Björn fösöker pilla ut de objudna hyresgästerna.
Däcket fylls med mossa.
Just den här Seldén-masten tycks vara väldigt populär för småfåglar. Det var samma sak när vi precis hade köpt båten. Då bodde det också fåglar i masten.
I höst får vi täppa igen bättre eller gå i sjön ännu tidigare innan flyttfåglarna anländer för vi vill inte vara skyldiga till fler hemfridsbrott.
Masten är på plats och skepparen kilar fast den i rufftaksgenomföringen.
Det går lätt att masta på med genomgående mast.
När man väl har fixerat mastfoten kan man lämna mastkran och i lugn och ro spänna riggen.
Om man inte tappar vantskruvar i vattnet förstås!?! Va? Jo, plums sa det när skepparen skulle olja in den aktre vantskruven. Tur att skepparen hade en sådan liten "billig" detalj i reserv. Ruffhäxan är starkt imponerad av reservdelshållningen. 1-0 till skepparen!
