När kungen åkte skidor i Östbjörka

Mora tidning 8 december 1961

(Avskrift av artikeln på bilden)

I nästa månad är det 50 år sedan jag första gången mötte vår nuvarande kung, Gustaf Adolf, och hans dåvarande gemål, kronprinsessan Margareta. Själv var jag visserligen bara fem år då, och även om mycket annat plånats ut ur minnet från denna tid så kommer jag tydligt ihåg vissa detaljer från detta möte. Så alldeles säkert är det dock inte, att vi hälsade på varandra, för jag var en mycket blyg pojke - även på den tiden. Jag bodde i Östbjörka och kommunikationerna var ju inte då vad de är nu, och när det kom främmande från andra byar var bara det något av en sensation. När det så en dag i januari 1912 kom kungligheter till Larsgården, var ju detta något som skulle kunna betecknas som en nästan "övernaturlig" upplevelse för dåtidens ganska isolerade bybefolkning.

Rättvik var redan då en känd turistort och det hände ganska ofta, att kungligheter kom på besök. De bodde då alltid i kungliga sviten på det redan på den tiden förnämliga hotell Siljansborg. Denna gång var det alltså kronprinsparet som gästade Rättvik för att idka vintersport. Det förekom inte utförsåkning då för tiden, utan man sysslade med längdåkning eller "skidpromenad". En dag hade de kungliga med uppvaktning beslutat att förlägga sin skidåkning till Östbjörka. Där togs de emot av Lars Far, häradsdomare, och Lars Mor, Kerstin. Jag minns att jag var mäkta imponerad av kronprinsens skicklighet och spänstiga framfart på skidor - då jag vågade kika fram bakom en knut och beskåda storfrämmandet.

Att den kungliga spänsten är väl bevarad även 50 år senare är allmänt känt. Däremot tycker jag mig minnas, att kronprinsessan Margareta hade det besvärligare att ta sig fram över snön på skidorna. Men hon var nog inte heller så lämpligt klädd för skidsport, för om jag inte missminner mig var hon klädd i lång päls. Jag minns också att de kungliga skidorna gjorde mig storligen förvånad. Jag vågade mig fram och tog en titt på dem när gästerna intog förtäring i Larsgården. De var betydligt bredare än de skidor, som var vanliga i byn, och särskilt var det de märkvärdiga bindslena som fångade mitt intresse. Några liknande hade jag aldrig förr sett. Min blyghet tycks ha släppt något, för jag minns att jag beslöt göra en skidfärd i mitt uppgjorda spår, som gick från en källarbacke nedför en svagt sluttande åker mot gården. Förmodligen hoppades jag på att kronprinsessan skulle titta ut genom fönstret och se vilka duktiga skidåkare det fanns i Östbjörka - fast dom bara var fem år. Starten nedför källarbacken gick fint, men när jag kom ned på åkern gick jag på öronen i snön. Och jag som brukade klara detta spår så bra! Tänk om kronprinsen och kronprinsessan hade sett mig ramla! Vilken nesa! Jag tyckte det var så försmädligt, så jag grät och gick förmodligen och gömde mig igen. Nåja, det kom ingen ut och skrattade åt mig, så kanske ingen såg mig i alla fall. Tårarna torkades bort och snart var händelsen glömd.

När kung Gustaf Adolf 1953 besökte Rättvik under sin eriksgata, fick han mottaga ett fotografi från besöket i Larsgården på Östbjörka 1912. Bilden (se ovan) överlämnades av nu bortgångne disponent O. Larsolle*, som en tid efteråt fick ett brev från kungens handsekreterare Palmstierna, i vilket kung Gustaf Adolf lät meddela, att han mycket väl kom ihåg sitt besök i Östbjörka 1912. Även om kungen och jag inte blev närmare bekanta den gången, så kan det ju vara roligt att ha gemensamma minnen.

O.**