Att läsa kyrkböcker

Det är verkligen inte det lättaste! Dessutom måste man vara mycket försiktig med uppgifter som andra hittat, de kan ha läst fel och missuppfattat, precis som man gör själv ibland. Dessutom kan missuppfattningarna ha skett redan under samma tid som böckerna skrevs. (Läs det här blogginlägget så får ni ett exempel)

Något som också är frustrerande är att böckerna är väldigt olika till utformning och innehåll. En husförhörslängd från en del av landet kan se helt annorlunda ut och innehålla helt andra typer av uppgifter än en från en annan del vid samma tid. Ofta är det mycket utförligt, men ibland står bara namnen på de som bodde på platsen och inget mer. Av den anledningen fastnade jag för ett tag sedan hos min mormors farmors familj i Stockholm, det stod nämligen ingenting mer i husförhörsboken än vad de hette. Ingenting om födelseort eller liknande. Alltså var det ju omöjligt att leta vidare. Att jag sedan kom i kontakt med en avlägsen släkting på den sidan gjorde att jag kom vidare.

Detta har, enligt vad jag fått reda på, att göra med att innerstadsförsamlingarna i Stockholm innehöll så vansinnigt mycket folk att det helt enkelt var omöjligt att ha med all information. Hamnar man på en mindre ort kan man få veta mycket mer om människorna, var de var födda och när, om de flyttat in i församlingen och i så fall varifrån och när de kom, om de var fattiga eller rika, om de led av några sjukdomar, etc.

Men det knepigaste av allt är när man hittar en person och inte kan läsa vad som står. En del böcker är så prydligt skrivna att man kan tro att det är tryckt, i andra är det ett kladd utan like. Då får man i värsta fall gissa, eller be vänliga själar på nätet om läshjälp. Slår man sina kloka huvuden ihop på det viset får man ofta fram det. Ju längre tillbaka i tiden man kommer, desto kladdigare och mer svårlästa är böckerna.

Ett par exempel:

Min mormors farmor Johanna Charlotta Pettersson, födelseboken från Hedvig Eleonora församling i Stockholm 1858. Det här är den prydligast skriva bok jag hittat så här långt: (i boken finns även uppgift om vilken präst som döpte barnet, och vilken barnmorska som förlöste det. Sedan står faddrarna listade också, men det är standard.)

Så här kan det också se ut:

Det här är min farfars farmors farmors mormor (!) Sara Catharina Jacobsdotter Duncan, födelseboken från Rättvik 1732. Det som är intressant här är att moderns namn inte står med. Det är också ganska mycket krångligare att läsa än exemplet ovan. Eftersom jag redan hade uppgifterna så var det dock ingen större utmaning. Faddrarna håller jag på att klura ut namnen på.

Här kommer ett riktigt trassligt exempel, tycker jag. Nu finns det säkert de som läser detta och tycker att jag är riktigt dålig på att läsa, för ni läser det ju rakt av. Synd att det är inte är ni som gör det här då, säger jag! :-)

Det här är en husförhörslängd från Kristberg i Östergötland, 1830-tal. Först står ett kvinnonamn som jag inte lyckats koppla till familjen, ännu i alla fall. Sedan står min farmors morfars far, Magnus Bergman och hans hustru Catharina Månsdotter (som står som Cajsa i andra böcker, men namnet Catharina är det som oftast förekommer, så jag använder det namnet). Sedan räknas fyra barn upp. Det som inte nämns är att de tre första inte är Magnus barn, utan deras far heter Peter Johansson och är Catharinas förste man, vilket jag fick gå till födelseböckerna för Tjällmo för att få reda på. Sonen August är deras gemensamma barn och min farmors morfar. Födelseort och datum på honom är i princip oläsliga, men dessa uppgifter hade jag från annat håll.

Att de tre första barnen inte var Magnus hade jag kunnat räkna ut om jag tittat på uppgifterna bredvid, nämligen datumet då de flyttade till Kristberg. Magnus kom dit från Norrköping 1828 och Catharina från Tjällmo 1827. Barnen är då redan födda. Men faktum kvarstår att det inte nämns att de inte är barn till Magnus.