'Nationalfotograf' finns ännu inte som begrepp i svenska språket men i analogi med nationalskald och nationalförfattare borde man också kunna säga nationalfotograf för att beteckna en fotograf som genom sin verksamhet gjort stora insatser för fotografins utveckling i landet. Henry B. Goodwin har en självskriven plats i kategorin 'Svenska nationalfotografer'. Som inspiratör, debattör, läromästare och kritiker betydde han mycket för fotografins utveckling under sin livstid. Han var den förste som arbetade aktivt med att sprida kännedom om svensk och skandinavisk fotografi utomlands, och han var ständigt aktiv när det gällde att presentera andra länders fotografer i Sverige.

Välkommen till Henry B. Goodwins hemsida. Den redigeras av Olle Östlind, som är aktuell som författare till boken "Den okände Henry B. Goodwin" som utkom på Carlsson Bokförlag AB i Stockholm i december 1997. Boken finns att köpa i bokhandeln, och den kan också erhållas direkt från förlaget eller från författaren.

Författarens målsättning är att hemsidan ständigt skall förnyas. Visserligen har mycket bakgrundsmaterial insamlats under arbetet med boken, men mycket återstår att bringa klarhet i. Vad hände t ex med Goodwins stora brevsamling? Uppslag mottages gärna och nya rön kommer att fortlöpande införas på hemsidan.

Henry Buergel Goodwin är en av Sveriges mest framstående fotografer genom tiderna, Han var verksam i Sverige under åren under och efter första världskriget. Goodwin föddes i München år 1878. Han var alltså av tyskt ursprung men lade sig till med ett engelskklingande namn efter att ha flyttat till Sverige som språkvetenskapsman år 1904. Efter drygt tio år sadlade han om och blev yrkesfotograf. Han var dessutom framstående även som författare, debattör och trädgårdsspecialist. Genom att han, till skillnad från de flesta av sina fotografkolleger, hade en bred och djup humanistisk bildning, förnyade han den svenska fotografidebatten, som under nittonhundratalets första decennier var mycket intensiv.

"Mycket av vad han med sin kamera och sin penna skapat finnes bevarat och kommer helt visst att i framtiden uppskattas och räknas till de skatter, vilkas räntor vi med tiden komma att uppbära."

Henry Buergel Goodwin föddes i München år 1878. Han hette från början Heinrich Karl Hugo Bürgel och var son till konstnären Hugo Bürgel och hans hustru Marie.

Under studietiden vid universitetet i Leipzig runt sekelskiftet, där han studerade engelsk språkvetenskap och nordiska språk, gick han som elev hos den kände porträttfotografen Nicola Perscheid och lärde sig bland annat olika ädelkopieringsmetoder.

År 1903 doktorerade Heinrich i nordiska språk med en avhandling om en gammal isländsk handskrift. Samma år gifte han sig med Hilde Gassner från Würzburg och i april 1904 flyttade paret till Uppsala, där Heinrich skulle fortsätta sina universitetsstudier med sikte på en docentur i skandinaviska språk. År 1906 fick han ett tvåårsförordnande som lektor i tyska, som år 1908 förlängdes under ytterligare två år. Från och med 1908 blev han svensk medborgare.

Gradvis ändrade Heinrich sitt namn så att det fick en engelsk framtoning, säkerligen med sikte på en karriär i England. År 1903, i samband med sin doktorsdisputation, signerade han sina brev Heinrich Buergel. Vid årsskiftet 1904-1905 fogade han till namnet Goodwin, först före och sedan efter Buergel, med eller utan bindestreck. Hösten 1905 fick efternamnet sin slutliga form, Buergel Goodwin. Heinrich, däremot, ersattes inte med Henry förrän under 1907. Längre fram skrev han oftast Henry B. Goodwin.

Paret Goodwin fick i rask takt tre barn under uppsalatiden. Det sista barnet föddes 1909 och då blev det samtidigt skilsmässa. Goodwin tvingades avbryta en planerad flyttning till England och flyttade i stället till Stockholm. Hustrun, Hilde, återvände till München tre år senare och tog barnen med sig.

På sensommaren 1909 gifte Goodwin om sig med Ida Helander, född Engelke. De fick inga egna barn och Goodwin upprätthöll inte heller någon kontakt med de tre barnen i Tyskland. Under åren 1909-1915 fortsatte Goodwin sitt språkvetenskapliga arbete. Från och med 1912 hade han fast tjänst hos P.A. Norstedt & Söner, där han bland annat var sysselsatt med ordboksarbete.

Under åren i Sverige utvecklade Goodwin intresset för fotografi. Eftersom den språkliga karriären inte infann sig, kom han, på deltid från och med 1913 och på heltid från och med 1916, efter en framgångsrik separatutställning, att ägna sig åt porträttfotografering i sin atelje - Kamerabilder. Goodwin kallade sina bilder för 'kamerabilder' och menade med det, att det inte var fråga om vilka bilder som helst, utan att det var bilder av hög konstnärlig halt. Han blev snabbt fotografen på modet men blev också känd som författare och debattör. En av hans stora insatser var att etablera svensk och skandinavisk fotografi på den internationella scenen. Namnet Goodwin blev ett begrepp på den tiden.

De ekonomiskt framgångsrika åren varade mellan 1916 och 1920.Goodwin gav ut några exklusiva böcker under denna period, Konstnärsporträtt, år 1917, Anders de Wahl - en festskrift, år 1919 och Vårt vackra Stockholm, år 1920. Under krigets sista år började Goodwin även att ägna sig åt ett annat intresseområde, trädgårdsodling. Med samma intensitet som tidigare kastade han sig över detta nya område och från ha varit en ren trädgårdsamatör 1917, skrev han sin första lärobok om trädgårdsodling 1925, "Täppan som sommarnöje".

Flera faktorer, bland annat samhällsutvecklingen efter första världskrigets slut, samverkade sedan till en successiv nedgång i verksamheten. Utvecklingen inom fotografin gick inte heller Goodwins väg, så han tappade en hel del av den inspiration han hade haft under de sista krigsåren. Ändå var han positivt inställd till den bildsyn, som genom "den nya sakligheten" började göra sig gällande under 1920-talet, men han var kritiskt inställd till den väg och de begränsningar, som nysaklighetens fotografi verkade utvecklas efter. Fortfarande var han en inflytelserik person och "artistnamnet" Goodwin levde vidare.

Goodwin var en flitig skribent och gav ut en hel del böcker under åren 1914-1929, bland annat flera exklusiva praktverk, omnämnda ovan, och han skrev ett otal tidskriftsartiklar inom sina olika intresseområden.

Goodwin avled oväntat i sviterna efter ett benbrott år 1931, endast 53 år gammal. Hustrun Ida fortsatte att driva ateljén i begränsad omfattning fram till år 1938. Goodwins negativarkiv, som omfattade drygt 30 000 bilder, såldes av Ida Goodwin till Stockholms Stadsmuseum i två omgångar, år 1945 och 1961. Goodwins utställningsbilder, inalles ca 1 600 stycken, som förvarades i ett fyrtiotal mappar, donerades till Kungliga Biblioteket år 1935. Dessutom finns drygt ett tusental bilder på Fotografiska Museet och på Stockholms Stadsmuseum.

Goodwin presenterade sig för stockholmspubliken med en uppmärksammad separatutställning i november 1915. Han ansåg att fotografisk konst i likhet med målade tavlor och grafiska blad skulle visas på gallerier och på utställningar. Under de femton följande åren genomförde han sex separatutställningar, de flesta utomlands. Hans kamerabilder visades för en uppskattande publik, förutom i Stockholm, i London, Köpenhamn, New York, Boston, Chicago, Los Angeles och Rom.

Under de senaste decennierna har enstaka exempel på Goodwins bilder visats då och då, framför allt i temautställningar anordnade av Fotografiska Museet.
År 1988 anordnade Stockholms Stadsmuseum en utställning, där man i anslutning till pågående registrerings- och renoveringsarbete med Goodwins negativsamling, visade ett urval av Goodwins bilder och gav exempel på hans arbetsmetoder.

Hösten 1997 visades så den största utställningen av Goodwinbilder sedan Goodwins tid. De båda stockholmsfotograferna Bruno Ehrs och Carl Bengtsson lyckades med bedriften att samla ett representativt urval av Goodwins bilder till en utställning vid Fotomässan i Göteborg. Utställningen blev en stor succé och besöktes av ca 8 000 människor. Sporrade av framgången genomförde Bruno Ehrs och Carl Bengtsson en utställning på Liljewalchs Konsthall i Stockholm i januari 1998. Samtidigt gav de ut en bok i vackert tryck, ”Goodwin en hyllning”, med ett urval bilder från utställningarna. Boken kom ut på Norstedts förlag och trycktes också i en engelskspråkig version.

I januari år 2000 är det dags för en ny Goodwinutställning och en ny Goodwinbok. Den outtröttlige Bruno Ehrs har förverkligat en dröm - att ge ut Goodwins Stockholmsbilder, från boken ”Vårt vackra Stockholm”, 1920, i nytryck och att samtidigt visa originalbilderna från Goodwins bok genom en utställning. Utställningen arrangeras av Galleri Bilder till Salu, Jungfrugatan 6, Stockholm, och pågår från och med den 15 januari 2000 och en månad framåt. Boken heter ”Goodwins vackra Stockholm” och ges ut på Apokromat Förlag.
 
 
 

Bilder på denna sida: 'Henry B. Goodwin' - Furley Lewis, London 1922; 'Svanhuvud' - från boken 'Jenny Hasselqvist', 1919; 'Systrarna Ulva och Linner Bergsten' - Goodwin, Utö, 1919; 'Gustav Adolfs torg' - från boken 'Vårt vackra Stockholm' 1920; 'Einar Nerman' - från debututställningen 1915.